Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?
Har ännu inte läst alla hundratals sidor här, men ponera att fattigdom beror på dåliga val i livet... är det då rätt att en förvirrad tonåring ska förväntas sota för sina dåliga val under resten av sitt liv? Och en lågutbildad, ung kvinna som plussar och mår dåligt vid blotta tanken på abort, ska hon skylla sig själv och inte få någon hjälp när hennes barn inte kan följa med på skolutflykterna?
Även de som är fattiga p.g.a missbruksproblem - de som ingen vill se åt i trådens första 30 sidor - har jag svårt att skuldbelägga och strunta i. Missbruk och fattigdom går mycket riktigt hand i hand, men både missbruk och fattigdom har också en viss "ärftlighet" - är det så konstigt att en tonåring med depressioner, frånvarande föräldrar, missbrukande föräldrar etc ets börjar dricka eller knarka? Hur kan vi vända denna människa ryggen och säga att hon, när hon vuxit upp och inte blivit kvitt sina problem, inte kan förvänta sig hjälp eftersom hon bara har sig själv att skylla?!?