Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Du får gärna formulera dig ur ett offerperspektiv igen, biter ej på mig. Om det nu är så synd om ett "litet barn" att ha det så "fattigt" så är det mer empatiskt att placera barnet hos någon som kan fylla dess behov än att lämna det hos föräldrar som är så pass egoistiska att de inte ens inser vad ett barn behöver.

Ja, samhället ska separera barnet, för hur tryggt är det att inte ha mat på bordet, inte veta om man har ett hem, bittra föräldrar som gnäller över pengabrist, barnet får inte följa med på utflykt för föräldrarna har inte råd med en macka, bara för att nämna några saker? Det är ju ni som säger att barnen har det förfärligt dåligt i Sverige, då måste det ju till en förändring. Jag vet att enligt er innebär den förändringen att vi andra ska bara betala mer så att ni kan få mer men det där, ser du, är inte ett alternativ. Så mycket skatt som många av oss betalar räcker mer än väl. Någonstans får det vara nog och det är nu.

Sedan vill jag veta varför jag har mer ansvar för ett barn än vad föräldrarna har? Var ligger logiken i det? Och varför skulle jag tycka mer synd om barnet än vad föräldrarna gör?  Om föräldrarna vill det ovanstående då får de också finna sig i att "jag" (demokratiska samhället) är med och bestämmer över deras barn. Annars får de fixa sina problem själva.

Dessutom tycker jag att de som i dagsläget får socialbidrag och har barn, ska dels sköta sina kostnader via en ekonomiskt sinnad person utsedd av kommunen och dels ska de få matpengarna i matkuponger istället för pengar. Eftersom folk (vissa) klagar på att pengarna inte räcker medan andra menar att de räcker gott så är det någon som gör fel någonstans. Barnbidrag och underhållsstöd ska in i samma pott så att de inte heller har möjlighet att kladda upp det innan hushållsbudgeten har gåtts igenom.