Anonym skrev 2012-03-18 14:29:09 följande:
Om man nu faktiskt får ersättning av soc så kan man kanske klara sig hyggligt.
Men inte alla får det, trots att dom är berättigade.
Det finns många fallgropar som gör att man lätt faller mellan stolarna.
T ex en till mig närstående som hux flux stod utan inkomst då han hoppade av studierna, för att han inte klarade studietempot.
För att få ersättning från försäkringskassa eller soc eller sjukpenning så behövde han ett läkarintyg som påvisade dels att han är asperger samt att hans arbetskapacitet är noll.
Att han definitivt inte klarar av stresshantering.
Innan han kunde visa ett läkarintyg på det så kunde han heller inte få några pengar nånstans ifrån, då stod han helt utan inkomst.
Det tog 8 månader att få det läkarintyget och då bara för att jag gick in och ställde till ett jäkla liv helt enkelt.
Och så är det idag, om man inte kan slåss för sin sak så skiter myndigheterna i en.
Eftersom jag är engagerad inom attention så vet jag att när det gäller funktionshindrade, så om dom inte har anhöriga som slåss för dom så körs dom över, och då lämnas dom åt sitt öde.
Då hamnar dom lätt på gatan.
Svaghet, må det vara fysisk eller psykisk tas ingen hänsyn till idag och det är för jävligt.
Är du inte stark och lönsam då är du inget värd.
Och det kan vara du eller jag eller nån vi älskar, nästa gång.
Ja, så är det väl tyvärr. Jag vill tro att om man är stridbar och påläst, alltså vet sina rättigheter och vet hur man ska slåss för dem och orkar slåss, så kommer man nästan alltid att få dem.
Men problemet är ju att det är många personer som av olika skäl faktiskt inte är kapabla att göra det. Som inte kan slåss för sina egna rättigheter. Och det blir ett stort samhällsproblem när det inte finns någon annan person som gör det åt dem.
