Inlägg från: Anonym (Me) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Me)

    Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

    Om det nu ska vara så mycket gnäll om det här och det alltid är synd om ungarna så har jag en lösning, nämligen:

    Man ska ha en utbildning eller expertis i ryggen som gör att man alltid (eller för det mesta) klarar sig. Ingen får skaffa barn om inte de har tjänat in tillräckligt med arbetsår plus sparande plus försäkringar för att ha sitt på det torra även i fall av arbetslöshet eller sjukdom. Det här höjer automatiskt minimiåldern för barnalstrande vilket är bra i sig. Hemmafruar får endast skaffa barn om mannens inkomst, sparkapital och försäkringar garanterar att de båda plus barnet kan leva på det där även om han blir arbetslös, sjuk, etc. 

    Det här borde reducera antalet "fattiga" barn kraftigt. De som sedan fortfarande skulle ha problem, kan få samhällshjälp som nu och obligatorisk ekonomisk rådgivning samt planering.

    Visst är det synd om fattiga barn men det blir ju så när vem som helst kan skaffa barn utan att ens fundera på följderna och sedan gnäller om det. Sorry, inte mitt ansvar., Det räcker nu.      

  • Anonym (Me)
    Anonym (idioter) skrev 2012-03-17 23:54:33 följande:
    Hur kan du sitta där och säga vad vi ska göra? Vi har redan segt internet, hon har kontaktkort i mobilen, tror du verkligen det gör skillnad? Det gör inte ett piss skillnad. Bil behöver hon för att kunna jobba då hon är vikarie och får hoppa in lite överallt. Ska hon cykla till jobb så får hon börja fyra-fem på morgonen för ibland kan det vara 4-5 mil bort!

    Vi hade dett gott ställt förr, för cirka 5-6 år sedan, så ja vi drog väl på oss. För inte fan visste man att man skulle bli såhär nerdragen i skiten, mamma hade mer jobb förut. Vi handlar ibland kläder på kredit för vi har inte råd med annat, och det händer kanske var fjärde månad, för man måste ju ha kläder på kroppen! Köper på kläder på secondhand också ska jag tala om för dig!
    Varför är det synd om dig och varför bor du kvar hemma? Du skrev att du är under 25, då tolkar jag det som att du i alla fall är över 18. Du pluggar ju inte om du får soc. Varför jobbar inte du? Varför belastar du din mors ekonomi? Varför måste din mor prata med socialen så att du får en lägenhet? Du är ju vuxen, lyft på r*ven och gör något. Flytta snarast möjligt, så kan din mamma flytta till ett mindre ställe och anstränga sn ekonomi mindre. Och varför är det synd om dig att du inte kan göra något kul? Se till att arbeta eller plugga eller gå något yrkesgymnasium så ska du nog se att du får mer pengar att röra dig med. Men för att komma dit så måste du aktivt göra något, inte slå dank och leva på din mor. (ja, så länge du bor hos henne så måste hon dras med vissa extra kostnader)
  • Anonym (Me)
    Nanime skrev 2012-03-18 10:15:48 följande:
    Men du, h*n kan vara under 21, då "får" man oftast ingen lägenhet av soc. Kanske är det så att h*n inte kommer in på någon högskola på grund av betyg från gymnasiet, h*n kanske inte kommer in på en vuxenutbildning hos kommunen av samma anledning. Det är inte alltid så bara att skaffa ett jobb, man kan inte göra mer än att försöka. Även om man ska söka och ta vilket "skitjobb" som helst är det många som säker även de jobben. Har man inte någon inkomst så kan man inte få en lägenhet, om inte soc "ger" en till en men eftersom h*n bor hemma ska det inte funka att bo hemma. Jag fick egen lägenhet efter att jag berättade för min soc-handläggare att jag hela tiden bråkade med min mamma och att det påverkade mitt psyke negativt att bo hemma. Men sen hade jag även en depression. Jag fick inget jobb, men jag började till slut plugga(när jag väl fyllt 20) och då fick jag pengar från csn istället så jag ahde råd med en egen lägenhet och sånt.
    Även om man vill så är det inte säkert att allt händer på samma gång. Det kan ta tid att få ett jobb, eller att börja plugga så var inte så snabb att dämma människor när du inte vet alla omständigheter kring deras livsförhållanden.

    Det är inte alltid så j*vla bara!!!!!
    Håller med, det är inte "bara". Det är alltid enklare att hitta ursäkter, göra sig till offer och förvänta sig att andra ska tycka synd om en. Ja, men då så, kom inte och gnäll då. Dagens ungdomar tål ju inte ett skit. De blir deppiga för att vinden blåser från fel håll, de blir skoltrötta trots att skolan i Sverige är ett skämt jämfört med många andra länder, de blir stressade så fort minsta lilla krav ställs på dem, behöver jag fortsätta?

    Och jo, man kan underlätta för sig själv att skaffa ett jbb genom att flytta. Man kan komma in på en annan utbildning, därför söker man flera olika på flera olika ställen (vilket vissa inte gör helt enkelt av bekvämlighetsskäl). Alla bråkar med sina föräldrar, herregud vilka saker som kan påverka dagens ungdomars psyke negativt.

    Så nej, tycker inte synd om dig. Ansträng dig lite, precis som hon den andra, så blir det nog bättre. Innan dess inte gapa över att ni får för lite, ni får ju faktiskt, gör inte ett jävla dugg i utbyte. Så kom inte och gnäll för det är faktiskt bland annat mina och min sambos pengar du lever på om du går på soc. Så var nöjd eller se till att själv skapa dig ett liv.
  • Anonym (Me)
    Loket skrev 2012-03-18 11:08:13 följande:
    När alliansen reformerade sjukförsäkringen så tvingades en stor grupp vända sig till socialen och söka ersättning därifrån är det en bunt lata jävlar som får skylla sig själv och som bara tycker synd om sig hela dagarna enligt dig?

    För övrigt så har hela reformeringen av sjukförsäkringen blivit ett fiasko alliansen påstod att 90% av de utförsäkrade skulle kunna återgå i jobb och blott 10% skulle återföras i sjukförsäkringen efter de genomgått arbetslivsintroduktionen på minst 3 månader. I verkligheten har det visat sig att ca 8% har kunna jobba varav ca 0,6% av dem har ett jobb som ej är subventionerat av staten de övriga har jobb som staten betalar mer eller mindre hela lönen för dem till arbetsgivaren, här talar vi om nystartsjobb, nyfriskjobb, lönebidrag, trygghetsanställning osv.

    De övriga drygt 90% som ej jobbar har i de flesta fallen (ca 70%) återförts till sjukförsäkringen pga att de är för sjuka, ett antal är hos arbetsförmedlingen främst för att få a-kassa/aktivitetsersättning inte för att de är kapabla att jobba, de anses från försäkringskassans sida vara för frisk för att vara i sjukförsäkringen men arbetsförmedlingen anser å sin sida att de är för sjuka för att kunna jobb vilket också är fallet. Men då försäkringskassans nya regler är utformade som de är så anses dessa personer fortfarande kunna jobb trots att så ej är fallet.

    Att det blivit så beror på att de som är sjuka bedöms mot den reguljära arbetsmarknaden istället för mot vanligt förekommande jobb, i klartext betyder det att försäkringskassan bedömer en sjuk persons arbetsförmåga mot vanliga jobb, anpassade jobb såsom på samhall men även mot fiktiva ej existerande jobb som bara finns i teorin men ej i verkligheten, det sistnämnda är alltså en ren skrivbordsprodukt och innehåller arbeten som ej existerar och i många fall aldrig har existerat. Om försäkringskassan anser att den sjuke skall klara av ett fiktivt ej existerande jobb så utförsäkras denna person och skickas till arbetsförmedlingen där man föga förvånande kommer fram till att denna person ej kan stå till arbetsmarknadens förfogande utan får då i bästa fall ersättning i form av a-kassa / aktivitetsersättning men är ej aktivt sökande efter jobb då de ej kan arbeta.

    De gamla reglerna som nu kommer återinföras efter att oppositionen kört över alliansen (vanligt förekommande jobb) innebär att den sjukes arbetsförmåga skall prövas mot riktiga jobb som existerar inte mot påhittade fantasijobb som ej finns och aldrig har funnits. Med riktiga jobb så syftar man på vanliga arbeten samt anpassade på samhall osv.

    Vidare är det många utförsäkrade som lever på försörjningsstöd, sina anhöriga, sambos eller på andra sätt hankar sig fram.

    Så den självklara frågan till dig är hur ska sjuka som ej anses kunna jobb anstränga sig för att kunna ta ett jobb när de ej anses vara arbetsföra av sina läkare, sig själv och inte minst arbetsförmedlingen ?
    Hur många är så pass sjuka att de inte kan jobba med någonting alls? Varken deltid, halvtid eller heltid? Då betyder det att de inte kan göra något överhuvudtaget, verkligen synd om dem. Aldrig kunna påta i trädgården, åka iväg, gå på stormarknader, uppleva naturen, fika på stan, etc., etc. Tror inte det är så många som är så pass sjuka.

    Visst var det bättre under sosseregimen när nästan vem som helst kunde lyfta socbidrag, sjukbidrag, etc. Många har nog blivit för bekväma på grund av det men t.o.m. sossarna insåg det för en del av de nya reglerna var faktiskt på gång och andra redan införda, redan under sossarna.

    Ja, de som är riktigt sjuka och har arbetat större delen av sitt liv tycker jag ska få hjälp. De som har levt på sina föräldrar, sedan gått på soc, levt på sambor för att nu plötsligt "bli sjuka" utan att någonsin själva lyft ett finger tycker jag inte speciellt synd om. Bara en massa ursäkter från folkskygga människor.

    Eget ansvar är i dag ett begrepp som är utrotningshotat i Sverige.   
      

      
  • Anonym (Me)
    Nanime skrev 2012-03-18 11:16:56 följande:
    Jag hade redan en depression så att ständigt bråka när man är hemma blir ju knappast bättre. Men vi hittade anledningen till min depression och skoltrötthet senare, en blandning av p-piller(hormoner) och ADHD.

    Jag har ansträngt mig, jag har jobb, är snart färdigutbildad och jag kämpar på så gott jag kan med de förutsättningar jag har.
    Det du måste förstå att det inte alltid är så bara... Det kan verka lätt för dig men alla har inte samma förutsättningar som dig, alla har inte samma förutsättningar som mig heller. Jag har skapat mig själv ett liv, det jag pratade om var förut, dåtid, att det kan vara svårt. Men vem som helst kan ju fixa det. Men allt sker inte över en dag. Då får det att låsa som självklarheter att söka utbildning någon annanstans men sen då? Då ska man fixa boende där.
    Och man får inte ett jobb genom att flytta, men måste ha ett jobb för att kunna flytta...
    DET ÄR INTE SÅ ENKELT ALLA GÅNGER!

    Ja, bra för dig att det ordnat sig. Om du redan hade en depression, varför utreddes inte det då förrän senare?

      Jag har inte sagt att man ska flytta utan jobb men folk söker fan inte jobb som ligger "för långt" ifrån där de bor.

    Många av de skåningar jag känner blir fan helt förskräckta redan om pendlingstiden överstiger 30 minuter enkel väg. Då är det ju Norrland man pendlar till juuuu. Veckopendling vet de inte vad det är. Flytta? Gärna men inte för att hitta jobb. Det går bra att flytta om man skaffat sig ny kärlek.
  • Anonym (Me)
    Anonym skrev 2012-03-18 11:53:34 följande:
    Se det fetmarkerade.
    Visa källa på ditt påstående.

    Vad är det för källa du vill att jag ska visa? Alla arbetslösa? De personer jag personligen känner som resonerar så? Hon här i tråden som inte vill flytta? Annat?

    Jobb finns för det mesta men det är inte säkert att det ligger 5 minuter ifrån där man bor och alltför ofta verkar det som att folk är för fina för vissa jobb. Jaha, vad är det för jobb man tror at tman kommer att få utan utbildning och erfarenhet? Gymnasieutbildning är inte mycket att hänga i granen, så man får ta det som bjuds och där det bjuds. Easy as that.  
  • Anonym (Me)
    Loket skrev 2012-03-18 11:58:01 följande:
    Om du läser mitt föregående inlägg igen så framgår det där att ca 70% åter är i sjukförsäkringen och totalt sett är det drygt 90% av de som utförsäkrats ej har ett jobb varken på heltid eller deltid det beror inte främst på att de är lata jävlar utan pga att de ej kan jobba pga sjukdom.

    Alliansen gick hårt ut med att fusket var stort inom sjukförsäkringen, gunnar axen påstod tex att fusket var uppemot 25% bland dem som har sjukersättning så för att bevisa alliansens tes så lät man genomföra 3 oberoende utredningar för att utröna hur omfattande fusket var, två genomfördes av försäkringskassan och en av delegationen för felaktiga utbetalningar. Samtliga kom fram till att fusket inte var i närheten av det alliansen påstått utan det medvetna fusket anses ligga på ca 0,5-1% dvs långt ifrån de uppemot 25% som axen malde på om.

    Vidare så har alliansen gjort stort  nummer av att fusket med VAB (dvs vård av barn) är omfattande så man införde en anmälningsplikt / registrering på dagis där personalen skall fylla i om ett barn är närvarande eller ej så att försäkringskassan sedan kan jämföra deras dokumentation med påstådda vab-dagar som en förälder har tagit ut.

    Även här påstod alliansen att fusket var stort och att den genom deras nya åtgärder skulle minska kraftigt men efter det infördes så har inte vab-dagarna minskat utan tvärtom ökat så nu är man inne på att ta bort dessa regler från försäkringskassans sida då det anses dyrt och ineffektivt

    För att återgå till de som är sjuka så låt mig ställa en retorisk fråga om än viktig sådan, vad anser du att en sjuk person skall få / klara av att göra för att fortsatt kunna kalla sig sjuk och få ersättning från staten?

    Får denna person klara av att handla själv, städa, tvätta sig, äta/laga mat eller kanske vattna blommorna / rensa rabatten kanske en gång i veckan vilket tar 30 minuter, eller är dessa saker att likställa med arbete enligt dig

    För att anses ha en arbetsförmåga så skall man kunna jobba minst 25% eller 2h/dagen enligt de regler som finns idag.

    Vidare undrar jag om du tycker folk som fötts sjuka får skylla sig själv t.ex. folk med svåra funktionshinder neurologiska skador osv det låter faktiskt så på ditt resonemang. En annan fråga som givetvis dyker upp är vad folk som fötts sjuka eller blir sjuka i ung ålder innan de hunnit börja jobba skall leva på om de ej får sjukersättning är det socialbidrag, sina anhöriga eller allmosor från allmänheten dessa skall hoppas på?

    Slutligen så är det värt att påminna om att andelen unga sjuka med aktivitetsersättning (samma som sjukersättning men är man under 30 år kallas det aktivitetsersättning) har ökat kraftigt sedan alliansen tog makten, inte sjunkit. Vidare så är de flesta med sjukersättning personer som är 55-64 år och som har jobbat större delen av sitt liv.
    Hela ditt långa raljerande till trots... Är man sjuk så är man. De flesta sjuka hade klarat av att arbeta deltid åtminstone, med rätt arbete. Tycker du att det är rimligt att påstå att ett land som Sverige skulle ha så pass många människor som är så pass sjuka att de alls inte kan arbeta?

    Av alla de aktiviteter du raddat upp anser jag att följande skulle kunna  likställas med arbete  beroende på omfattning:
    handla själv - nej, om man tar närbutiken på 15 min. Ja, om man åker till ett köpcenter, flanerar runt i flera timmar, bär en massa tunga grejer, etc. 
    rensa rabatten - nej, om rabatten innebär området under 2 små rosbuskar. Ja, om man har rabatter runt hela huset  + mot gatan, etc, så att det tar flera timmar och krävande arbetsmoment att rensa

    Sedan att så många ungdomar är sjukskrivna är inte förvånande. Dels är de söndercurlade, har aldrig behövt ta anvar för något och dels så är de "sjuka" så fort de är lite nere (oj, depression av högsta grad), så fort de har lite bakfyllehuvudvärk (oj, hjärnhinneinflammation), så fort jobbet är lite tråkigt (oj, de är utbrända), o.s.v., o.s.v.    
  • Anonym (Me)
    Anonym skrev 2012-03-18 13:12:51 följande:
    Du påstår att folk är lata och inte vill flytta. Folk generellt.
    Att du känner några som inte vill kan är ok om du förklarar hela deras livssituation!
    Du uttalar dig generellt och ska således kunna visa upp en källa på att ditt påstående stämmer eller så får du förklara att du känner ett FÅTAL och de FÅTALIGA väljer att stanna. Simple as that.

    OK, så du vill gärna påstå att alla de som lever på soc och är arbetslösa skulle inte kunnat få ett jobb om de rört på sig samt sänkt sina krav och inte väntat på sina drömjobb. Jaha, då får du tro det.

    Folk generellt är lata och tar inte ansvar för sin situation. På med offerkoftan bara och säg att allting är alla andras fel. Jag känner personligen några av dem, sannolikhetsteorin säger att de är många fler än de jag känner och på FL är det markant många. Nöjd så?  
  • Anonym (Me)
    Anonym (k) skrev 2012-03-18 13:28:17 följande:
    Jag tror du undervärderar de sjuka unga (och är de på riktigt _unga_ är de inte i sjukförsäkringen, det har de inte jobbat ihop till) Jag har träffat få som är söndercurlade och lite nere. Däremot har jag träffat de som är så förlamade av depression att de faktiskt inte ens lever upp försörjningsstödet (och det är verkligen inte gjort för att man ska spara av det) för att de inte orkar lämna lägenheten eller se till sina basala behov. De unga jag träffar lider ofta mer av sitt ickearbetande än de som är födda före 1965 (grovt generaliserat och ingen absolut "sanning") och har mer identitetsproblem med att inte klara att komma igång igen. De är mer benägna att försöka vara igång fortare än de egentligen klarar av (och du backar enormt av att behöva misslyckas IGEN) och har en hårdare påverkan på sitt sociala liv därför att de inte hann bygga upp något stabilt sådant innan de hamnade utanför samhället.

    Visst finns det människor som förefaller bortskämda, både yngre och äldre, men skrapar man lite på det kommer det ofta fram något helt annat. Det är lättare att låtsas vara nöjd med situationen än att behöva tappa all stolthet över ett liv som inte alls blev som man tänkt.

    Om de nu lider så mycket varför läser de inte något, gör något för att ta sig ur sin sits? Istället för att stampa runt i samma spår på samma ställe och bara gå ner sig?

    Och nej, för många ungdomar blir inte livet som de tänkt. Många av dem har fått för sig att de är universums medelpunkt, mammas och pappas lilla princessa och behöver inte göra något för att få sina önskningar uppfyllda. Klart att de faller med en jätteduns när verkligheten hinner ikapp.   
  • Anonym (Me)
    Anonym skrev 2012-03-18 13:33:14 följande:
    Jag tycker att vi ska ta fasta på vad Anonym(me) skriver, att depressioner beror på "söndercurlande".
    Jag hoppas att hon tar patent på sin behandlingsmodell, ut i arbetsläger med alla deprimerade och vips är sjukdomen botad!

    Och jag tycker att lite läsförståelse hade hjälpt, så även i jobbsökandet vet du?
Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?