Okej. Det här är vad jag jobbar med. Och visst, normen ska täcka mer än mat och husrum MEN det är en korttidsnorm. Det är något man ska leva på i max 6 månader. Det är så det är beräknat.
Från och med i år är det inte uppdelat och vi får inte veta hur mycket som ligger på varje post (det fick vi tidigare och kunde gå igenom det med våra klienter, men sedan årsskiftet saknas denna uppdelning).
Det går fint att leva på några månader, men tanken är inte att man ska leva på det under lång tid. Ändå är det ju så att människor som till exempel kommer från sjukförsäkringen inte är färdiga att jobba på ännu flera år. Det enda utförsäkrandet sa var att personen ska kunna jobba på något sätt innan denne är 65 år. Inte att man var frisk nu. I samband med att man fick sjukersättning 0:ades ens sjukpenning. En del kan få en låg sjukpenning ändå efter utförsäkringen men som ensamstående är denna sjukpenning så låg att man måste komplettera med försörjningsstöd. Som alltså är tänkt för kort tid, men istället måste användas under lång tid. Det är då det blir problem. Alla saker man normalt lägger undan till under ett år blir omöjliga att lägga ihop till.
Barn som lever i familjer med försörjningsstöd räknas som fattiga. Det är inte något man kan diskutera som "är de det, det tycker inte jag?". Eller man kan ju göra det, men statistiskt räknas de som fattiga. Och därför dessa rapporter om barnfattigdom som förekommit det sista.
Ptjaa... överlevnad diskuterar vi inte i meningen att man ska få så att man inte *dör*. Eller jo, pratar vi akuta matpengar så är det faktiskt det vi diskuterar. Då ska vi "undanröja nöd" och ersättningen är 54kr per dag för en vuxen. "Skälig levnadsnivå" är termen för socialtjänstlagen i normalfallet (är det LSS vid funktionshinder är termen "goda levnadsvillkor" och det är vad vi alla utanför socialtjänsten förväntas ha). Fast det betyder i klartext att man har precis så mycket att det inte kan bedömas som att vi som samhälle behandlar invånare illa.
Visst har vi det bra såtillvida att det inte är som i USA där bara utvalda grupper kan få stöd etc, men familjerna på långvarigt försörjningsstöd är fattiga rent statistiskt. Och det är ingen särskilt enkel situation att leva med f-stöd, alldeles bortsett att livet inte var så himla bra till att börja med för att man skulle vara tvungen att söka det.
receptbelagda mediciner betalar socialen.
csn behöver man inte betala när man går på soc, man söker "nedsättning av årsbelopp" hos csn och betalar 0 om man är under normen eller går på soc. andra lån för onödiga saker, dyra abbonnemang och köpa skit på avbetalning, det är det som gör att pengar inte räcker till
(jag säger inte att alla som söker behöver det som de söker om men jag vet att det finns riktlinjer som ni måste följa även om beslutet ändras vid ett överklagande om det går emot lagen)
de lever inte som kungar, kungar och princessor får mycket mer i bidrag, haha.
men det går fortfarande att leva på, men man måste lära sig vara försiktig med pengar. dock är det inte svält, man har allt det nödvändigaste. svenskarna fattar inte hur lyckliga de är för att de har det de har.
I många länder finns inte något socialskydd alls, är man sjuk eller arbetslös hamnar man och ens barn på gatan. därför säljer föräldrar sina barn i vissa länder till slaveri och prostitution och får åtminstone lite för sina barn.
Jag tycker att det är rättvist att de som jobbar får mycket mer, det ska löna sig att ha ett jobb. bidragstagare ska inte försöka ha samma nivå som dem. däremot tycker jag synd om de som har lågbetalda jobb(lägre än socialbidrag sammanlagt, hyran och allt) och måste dessutom betala allt som en bidragstagare får ur egen ficka.