Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Fats nu överdriver du. Inlägger du refererar till handlar om matsäck till en dagisutflykt en gång i veckan (sedan var det även något om att skicka med bakingredienser, men vad det handlade om är oklart då TS försvann).

Och, ja, jag vidhåller att ingen är så fattig att man inte har råd att skicka med ett par limpmackor och lite saft en gång i veckan.

Fast vi har dels ett progressivt skattesystem som gör att de som tjänar mer bidrar till b.la bidrag till de som tjänar mindre och för att utjämna inkomstklyftor.
En person som tjänar t ex 60 000 per månad, betalar 30 000 i skatt (per månad). Nåja. När välfärdssamhället byggdes upp bestämde man att det skulle införas fria näringsberäknade skolmåltider i skolorna (barnbidrag fanns inte) eftersom fattiga familjer inte gav barnen så bra mat i sina lunchmatsäckar.

Sedan den tiden har det kommit en himla massa bidrag (barn- och bostadsbidrag, socialbidrag mm) som ska hjälpa dem som tjänar lite. Men de fria skolmåltiderna finns fortfarande kvar och det är väl jättebra. På så vis "slipper" din familj lägga så mycket pengar på mat hemma, även om man kan tycka det är något märkligt att man inte har råd med mat när så många bidrag tillkommit sedan dess, men det är en annan femma. Levnadsstandarden är ju högre idag. Fattigdom idag är inte vad fattigdom ansågs vara för 40 år sedan. Min svärmor hade två barn i en etta och kokade tvätten på spisen och de var arbetare, men absolut inte fattiga (enligt deras synsätt). Men idag framstår de ju som extremt fattiga.

Av makens lön försvinner ca 50% i skatt, bevisa mig gärna att han betalar för mycket

Poängen är väl att lågavlönade skulle skrika högt om de hade så höga skatter som högavlönade.  Högavlönade har i regel kämpat gm utbildning osv för sin lön. Den lönen finansierar delvis ett frikostigt bidragssystem till de som tjänar lite/ingenting, samtidigt som inkomstskillnaderna minskar.

Vi har väl i Sverige ett av världens mest frikostiga bidragssystem och ändå verkar många klaga på dessa bidrag? Det fanns en tid när dessa bidrag inte fanns. Det finns ett USA där det inte finns, utan där "det finns så många jobb att folk har tre jobb" (för att försörja sig alltså).

Visst finns det "fattigdom" och inkomstskillnader, även om det kunde varit betydligt värre.

Men vilka är det då som är "fattiga"? Ja, i regel är det folk som av olika skäl har det tufft på arbetsmarknaden (pga utbildning etc).

Det finns väl ett problem här som är lite tabu att diskutera och det är ska den som jobbar hårt premieras framför den late? Ska den som är flitig belönas och den late straffas? Hur ska samhället kunna utjämna skillnader mellan just barnen? Barn är ju ofta "offer" pga sina föräldrar som av olika skäl inte har en bra plats på eller någon plats alls på arbetsmarknaden. Föräldrar som kanske inte ens anstränger sig eller som felprioriterar sin ekonomi, t ex öl framför nya kläder till barnen eller ett biobesök.

Jag har en kompis som är socionom och vi diskuterade just detta och hon konstaterade att det är svårt att bli bostadslös i Sverige, till och med riktigt svårt eftersom det finns sjuttioelva skyddnät att falla igenom i form av olika bidrag, övergångslägenheter socialtjänsten ordnar och äger osv. Men många av uteliggarna är ju väldigt psykiskt störda...många av dem hade varit inlåsta på mentalsjukhus för 40 år sedan....

Poängen är väl ändå också att de här bidragen inte är avsedda att vara så pass vanliga som de är. Det är inte planerat så att en familj ständigt ska leva på eller dryga ut kassan med socialbidrag eller A-kassa, utan man ska vara självförsörjande och själv se till att få guldkant. Som någon skrev är det inte heller hållbart med en hel del guldkant för de som lever på t ex socialbidrag, det blir fel och konstigt om man då lever på samma nivå som t.ex. låginkomsttagande arbetare.

Sedan är det där med bidrag och guldkant lite svartvitt i tråden. Åtminstone socialbidragstagare har rätt att ansöka om extra bidrag för t ex just guldkant i olika form, även om det är olika vad som godkänns och inte. Har själv en kompis med socialbidrag (haft det i många år) och hon och sonen får årligen av socialtjänsten en familjeresa för henne och sonen  till hennes föräldrar 100 mil bort med tillhörande Skansenbesök på sommaren som stopp på vägen med hotellnatt. Det har aldrig så vitt jag vet varit tjafs om detta, utan det ligger i socialtjänstens budget att man har rätt till dylikt. Men sedan har kommuner olika ekonomier, så det gäller nog inte alla.

Ville inflika detta för jag märker att det finns en okunskap runt socialbidrag och många verkar tro att det är någonslags fattighjonvarning på de som har det, kanske för att det ser olika ut i olika kommuner? Men i vår kommun är det relativt frikostigt tror jag. Min kompis har även avlastningsfamilj och stödperson till sonen, vilket så vitt jag förstår är dyrt för kommunen och när sonen varannan helg är hos sin stödfamilj äter han ju och så där (= pengar sparas) han fick i vintras även vinterkläder av dem och de går t ex på bio med honom.

Men funktionshinder innebär extremt sällan att man totalt saknar arbetsförmåga. Dte är klart det finns många med funktionshinder, men extremt få är totalt handikappade av dem.Jag har en bror med hjärnskada (rätt grav) rullstolsbunden (rullstolsburen om man ska vara PK) med diverse krämpor och han har jobbar i typ 20 år med att sortera persienndelar. I regel är man inte ett kolli även om man har sina krämpor. Däremot är det relativt vanligt att folk som är missnöjda med sin arbets- och livssituation upplever sig som just kollin som inte kan jobba alls om de blir sjuka eller får krämpor, de ser gärna att de blir helt sjukskrivna.

Jag hörde en definition av fattigdom som när man inte är kapabel att köpa det man upplever att många andra har och som man själv vill ha, men alltså inte upplever sig ha råd att köpa. Din kusins sambo kan nog kvala in i det synsättet

Fast jag kan också bli provocerad av folk som kanske under 20 års tid (tills de dör typ)mer eller mindre motsträvigt åker in och ut på diverse behandlingshem, vilket faktiskt ofta kostar i runda slängar runt 100 000 kr per månad. Ibland kan jag faktiskt tycka att en del individer för "lite väl många chanser" faktiskt, men visst kan jag ha empati och förstå att man pga trasslig bakgrund osv hamnar i ett missbruk, blir kemiskt beroende osv, men någonstans får man också ta eget ansvar??!  Samtidigt förstår jag att det är svårt att sätta en gräns och att neka folk hjälp. Det känns ju också cyniskt att man ska säga att "Nu har du varit 17 gånger på behandlingshem och inget har hänt, nu får du klara dig själv", för var ska man som sagt, sätta gränsen?

Kommentarer på det är att det är vad en sociologiforskare sagt. Du kan säkert googla hans namn "Daniel  Larsson" forskar om fattigdom. Wikipedia är ju bara yta, finns många definitioner av fattigdom!

Vi flyttade själva ifrån en villa och det är inget jag kan rekommendera. I slutändan blev det t.om troligtvis dyrare än att anlita en flyttfirma pga att vi på kvällarna tvingades köra så otroligt många vändor med grejer, hyra släp osv.

Hur kan ni tycka att man ska söka sjukersättning leder bli sjukpensionär om man har problem med kroppen som går över av massage?

Visst, läkaren är "svinig" som inte vill ge remiss på massage om det nu får personen ifråga att fungera på arbetsmarknanden, men jag vill istället säga: ANLITA massage själv. Hur ofta behövs denna massage egentligen? Visst kan det svida tat behöva betala den själv låt säga en gång i veckan,. men att bli sjukpensionär ger absolut ingen lyxtillvaro. Jag tror man förlorar på att ansöka om dessa bidrag istäöllet för att ha ett eget arbete och för en del av lönen köpa massage. Man kan ju räkna på det i alla fall.

Vi kanske har ovanligt mycket grejer, det är fullt möjligt Man har ju både en massa utemöbler och trädgårdsgrejer när man bor i villa och vinden var full med bråte (bodde så avsides så vi kunde aldrig sälja bort gamla barnsaker) Sedan körde vi 14 mil per sväng också tur och retur (dvs en sväng tog en kväll efter jobbet) och bensinpriset är ju inte direkt lågt, i synnerhet inte med tungt lass dessutom och bara vagnen kostade flera hundra att hyra.  Det är inte direkt så att vi packade en grej per kartong, utan vi försökte verkligen att få ned kostnaden&arbetsinsatsen