Inlägg från: Signatur |Visa alla inlägg
  • Signatur

    Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

    Barnfattigdom köper jag att det finns i Sverige. Och det ärbedrövligt eftersom barnen inte kan påverka sin egen situation i särskilt stor utsträckning.

    När det gäller vuxna, myndiga individer anser jag att det i minst 90% av fallen handlar om felprioriteringar. 

    Jag har varit student. Jag ansåg att jag klarade mig bra på den summan man fick då (men det var jäääkligt tight om man inte fick sommarjobb eller när man väntade på första sommarjobbslönen som inte kom förrän i juli). Många av mina kursare tyckte att de fattiga och inte hade råd att köpa mat. Det är lite underligt med tanke på att studiemedlet var detsamma för oss alla.

  • Signatur
    Anonym (Sjukskriv. mamma) skrev 2012-03-17 21:07:08 följande:
    Nej det är klart, men jag har också mål och drömmar i livet. Tycker mig själv vara rätt så intelligent, gick igenom gymnasiet med MVG i allt, så någonting måste ju finnas bakom pannbenet. Problemet är att just min drömutbildning är en utbildning som är väldigt populär. Så alltid är det något, men hoppet lämnar ju en aldrig så jag får hoppas på att komma in till hösten. Har sökt varje år och blivit 4-5-13- reserv, så förhoppningsvis så kommer jag in i år.
    Fast har du MVG i allt finns det ingen utbildning där du inte kommer in (om det inte är någon extremt underlig privat variant du vill gå).

    Inte ens läkarprogrammet på KI kräver MVG i alla ämnen längre och det är den mest eftertraktade utbildningen i Sverige.
  • Signatur
    infragilis skrev 2012-03-17 21:42:16 följande:
    Där har du fel. KI har lägstaintag 22,50 på betyg. Däremot krävs inte längre 2,0 på Högskoleprovet.
    Nix pix det är du som har fel, kolla gärna VHS antagningsstatistik. Kolla grupp B1 (dvs de utan kompletterade betyg),
    Kollade nämligen innan jag gjorde inlägget...
  • Signatur
    Anonym (k) skrev 2012-03-17 22:28:23 följande:
    Jag skulle klara mig fint om jag blev sjuk - förutsatt att jag fick sjukpenning.  Nu är det ju inte så säkert. Istället kan jag vänta 1,5 månad på utredning (dvs ingen lön - jag är sjukskriven) och sedan ett avslag = inga pengar för den tid jag var sjukskriven. Så planering i all ära, men planerar ni för att kunna bli sjukskrivna av er läkare och inte få ett öre?

    Planerar ni för att klara er utan inkomst 3 månader innan a-kassan kommer igång om ni blir arbetslösa?
    Ja, det gör jag faktiskt, eftersom jag vet hur dagens samhälle ser ut.

    Men jag förstår att det är tufft om  sådana saker skulle hända innan man haft en chans att komma in på arbetsmarknaden. Fast jag har alltid prioriterat en stabil ekonomi framför saker som lyxkonsumtion (flådig mobil, helkvällar på krogen, ny bil, möbler från bang olufsen, värsta tvn som finns etc)
  • Signatur
    Poulsen skrev 2012-03-17 23:25:11 följande:
    Håller med om att man ska ha en buffert, absolut!

    Jag betalar hellre skatt och försöker tillförsäkra en bra levnadsstandard för många ist för att skänka matpengar till grannarna.

    Jag har ett konkret verkligt exempel: En kvinna +40, tre barn och gift. Företagen hon jobbar på går i konkurs och hon står utan arbete. A-kassan säger att om hon inte söker jobb och tackar ja till det hon får så blir hon utan a-kassa. Det gäller HELA Sverige. Hennes man har heltid men de klarar sig inte på enbart hans lön. Hon söker massa jobb i närområdet men dom vill att hon ska söka jobb som ligger 50-100mil från där hon bor. Moment 22 uppstår, hon MÅSTE söka ett lämpligt jobb som ligger 60mil från där dom bor, om hon får det måste hon tacka ja. För mig låter det hemskt att hon som jobbat hela livet ska vara tvungen att flytta 60mil från hus och familj för att få det att gå ihop. Ett sånt samhälle vill jag inte ha. Att man tvingar familjer till uppbrott och tar i från barn ena föräldern (som dom tom. har rätt till enligt föräldrabalken). Nej tack, jag är GLAD att betala skatt om jag kan bidra till att mina medmänniskor slipper genomgå sånt lidande.

    Jag respekterar att vi tycker olika, i slutändan handlar det ändå om den egna människosynen och vår skiljer sig uppenbarligen åt.
    Ärligt talat, hur många sådana fall har du hört talas om? Riktiga fall, inte hypotetiska fall. Om de hade existerat så skulle kvällspressen slagit på stora trumman som bara den.Reglerna kanske ser ut så att det skulle kunna hända, men det gör inte det.  Af skiljer inte familjer åt. Arbetsgivare vill inte anställa folk som bor 60 mil bort och har familjen på annan plats. Så tvingas söka kanske man göra, men man lär inte få jobbet och AF ger ersättning eftersom man uppfyller kraven för detta iom att man sökt. Tillbaka till verkligheten tack!
  • Signatur
    sextiotalist skrev 2012-03-18 09:41:17 följande:
    Fast de kraven finns och har alltid funnits. Vi flyttade så långt för att få jobb. Men, man är inte förstavalet om man så säger, för en arbetsgivare.

    Sedan är det inte ovanligt att folk söker dessa lösningar. Just nu är det en släkting som veckopendlar 25 mil, hon fick en tjänst på en annan ort, han stannar kvar. Det är inte första gången de levt på det sättet, även under småbarnstiden så långpendlade kvinnan i familjen.

    På mitt arbete är det tre som har pendlingsförhållande. I ett av fallen så har det varit småbarn med, sedan är det en som nu är föräldrarledig.    
    Jo, jag vet att kraven finns, det var inte det det var frågan om. Utan att folk i tråden låtsades som att AF splittrar familjer till höger och vänster, vilket inte stämmer med sanningen.

    Det finns folk som är beredda att gå långt för att klara av sin försörjning,  t ex de i dina exempel. Men sitter dessa personer och klagar dagarna i ända för att onda AF tvingar dem till detta? Min man pendlar också. Jag har veckopendlat. Vi gör det för att vi vill kunna försörja oss själva, vi vill inte sitta på vår rumpa i någon håla utan framtidsutsikter och klaga på att staten inte försörjer och att det är så synd om oss.
Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?