Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

5% av alla barn har någon gång varit tvungna att avstå från skolaktiviteter för att de inte haft råd

Att vara fattig i Sverige betyder att man har svårt att få ekonomin att gå ihop, att man måste avstå från sådant som de flesta i samhället har tillgång till.

Rädda Barnen utgår ifrån två separata mått i sitt fattigdomsindex:

 

Låg inkomststandard Försörjningsstöd (socialbidrag)

 

Låg inkomststandard är ett mått av SCB (Statistiska centralbyrån) och innebär att man beräknar inkomststandarden genom att dividera familjens disponibla inkomst med en norm för levnadsomkostnader, som är justerad efter familjens sammansättning. Normen består av baskonsumtion av t ex mat och kläder, boendeutgifter samt eventuella fackföreningsavgifter och barnomsorgskostnader.

 

Vid inkomststandarnd 1,0 har familjen precis tillräckliga inkomster för att klara de mest nödvändiga utgifterna. Värden under 1,0 räknas som låg inkomststandard, medan värden på 2,0 eller högre räknas som hög inkomststandard.

 

Försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, är den ekonomiska hjälp man kan få om man inte kan försörja sig själv på något annat sätt. Detta försörjningsstöd består av en riksnorm som riksdagen fastställt att man ska klara sig på. Riksnormen är ett såkallat existensminimum, alltså ”det som behövs för att familjen skall överleva”.

 

Denna riksnorm har inte ökat, trots att både livsmedel och många utgifter för boendet har ökat, vilket gör att pengarna inte täcker allt de ska. Detta resulterar i att vissa barn inte har möjlighet att äta sig mätta hemma, utan får förlita sig på att äta sig mätta i skolan. Många barn har heller inte möjligheten att få nya kläder när de gamla blivit för små och kan heller inte få väderanpassade ytterkläder. Det finns till och med familjer som inte har råd att ge sina barn glasögon

 

Du vet de finns de som skaffar barn när mor och farföräldrarna är i 60 års åldern kanske inte har dem i livet när barnen börjar skolan, mor och farföräldrarna kanske har låg inkomst eller pension eller lever på sjukhem.
Alla skaffar inte barn när mor och farföräldrar är i yrkesverksamma. 

Om du hade levt mitt liv så skulle du inte säga nått sånt. Jag har varit ensamstående med två barn och i långa perioder arbetslös. Jag har inte fått någon hjälp av socialen. Jag har fått plocka bär och fiska för att få nått i barnens mage. Barnen har fått stå över när skolorna har haft aktiviteter som kostat.

Idag bor jag ensam och har en sjukdom som gör att inget företag vill ha mig och jobba då jag varken kan stå eller sitta för länge.

Läkarna sjukskriver inte mig (fråga inte mig varför) även om det på läkar intyg står att personen inte kan jobba med det ena efter det andra. Inkomsten är nätt och jämt så det räcker till en liten etta pluss el.

Som jag skrivit tidigare är det inte självklart att alla får försörjningsstöd. Vi fick det inte eftersom vi kunde vänta oss pengar några månader längre fram och någon annan i tråden fick det inte heller för att Försäkringskassan tappat bort dennes papper.

DE FLESTA får försörjningsstöd och om vi hade fått det hade vi inte hamnat i flera år av fattigdom och överskuldsatthet. Att vara tvungen att välja mellan att betala hyra och ge barnen mat ÄR fattigdom och det finns i Sverige.

När vi var fattiga var tanken på nya kläder bara en dröm och födelsedagspresenter eller julklappar likaså. Det handlade inte om att vi inte hade råd med märkeskläder, det handlade om att välja om vi skulle köpa potatis eller morötter för den sista tian, för vi hade inte råd med både och. Om kyrkan inte hade hjälpt oss med mat hade vi inte överlevt. Om hyresvärden inte hade ställt upp och låtit oss bo kvar trots att vi kommit efter med hyran så hade vi blivit hemlösa. 

Jag tror att Ebba, vars familj åker utomlands 3 gånger per år, har ett sommarhus i Stockholm skärgård, som har egen häst, åker på div. läger och resor med kompisar när hon inte shoppar kläder och prylar till sitt hitech rum hemma, skulle ha betydligt mer att lära av att bo i ett sånt land!