Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Visst finns det fattiga människor i Sverige, några som är riktigt fattiga tom. Men om man tittar närmare på dessa fattiga människor så har de alra flesta (inte alla) någonstans gjort ett val som försatt dem i denna situation.
Detta val kan vara att prioritera sin ekonomi fel (köpa saker man inte har råd med och finansiera det genom att sluta betala till A-kassan, spendera pengar på junk istf att bygga upp en liten buffert), att vägra ta ett jobb som man tycker att man är för "fin" för, att välja att bilda familj istf att utbilda sig, att välja att flytta ifrån en partner som inte är så rolig längre när det inte finns gott om pengar och göra det på ett sätt så att man sätter sig i skuld.
Där dyker frågan upp - hur mycket ska samhället stå för när folk inte ens försöker ta hand om sig själva? 

En person som blivit svårt sjuk och inte kan jobba bör få bidrag upp till en rimlig livsnivå.
En person som vägrar ta "lågstatusjobb", får klara sig själv 

Jag förstår det, det gör jag verkligen, men tycker du att det är staten som är skyldig att ge dig en inkomstnivå som gör att du kan "leva" (vad det nu betyder), eller är du själv som är skyldig att se till att du har det?

Och varför ska man skicka med matsäck till skolan? I grundskolan ingår det.

Någon skrev tidigare och var upprörd över att folk måste jobba när de pluggar för att bidraget inte räcker till och att det skulle vara "det nya Sverige".
När jag pluggade under första halvan av 90-talet jobbade jag parallellt med studierna för att få det att gå ihop, det är VERKLIGEN inget nytt. Det som är nytt är att folk verkar tro att de inte behöver lyfta ett finger för att få en vettig levnadsstandard. Jag ser det hos min yngsta bror som är född i slutet på 80-talet, han tycvker också att alla andra är skyldiga att hjälpa honom om han inte orkar göra något själv.