Tips till en med förlossningsrädsla!
Är gravid med mitt andra barn som är beräknad den 30 mars, alltså strax över 2 veckor kvar. Har förlossningsrädsla sedan förra förlossningen då den var väldigt jobbig både fysiskt och psykiskt.
Jag oroar mig över många saker som varken jag eller någon annan kan påverka, så det jag tänkte be er om tips till är annan oro jag har som kanske låter jättefjantig.
Men jag är som person en planerare. Jag gillar att ha kontroll över saker och ting, planera i tid inför saker jag ska göra osv.
Eftersom förra förlossningen var så jobbig, så blev jag påverkad psykiskt på så sätt att jag haft väldigt svårt att släppa kontrollen över min 1,5 åriga son. Jag trivs som bäst när han är hos mig och jag ber mer eller mindre aldrig om hjälp av någon om det verkligen inte är nödvändigt.
Nu har vi ju gjort upp så att den dagen det är dags att åka till BB, så ska sonen sova hos sin farmor och farfar.
Där har han sovit förut och de bor nära oss osv.
Det jag oroar mig över är att förlossningen ska starta hemma så himla intensivt på en gång. Dvs. att jag inte ska hinna med att lämna sonen på rätt sätt, inte packa med rätt saker osv.
För mig är det viktigt att den dagen vi måste åka in till BB, så vill jag lämna av sonen på ett sådant sätt som gör att jag känner att han fick ett kärleksfullt hejdå, som vilken dag som helst liksom. Jag är helt enkelt livrädd för att jag ska ha så jäkla ont att vi mer eller mindre bara släpper av sonen och jag knappt kan koncentrera mig på att pussa han hejdå pga. värkarna och därmed så får sonen (som är väldigt mammsjuk) ett oroväckande hejdå. Han är inte så van vid att vara ifrån mig, förutom när han är på dagis, så det är väldigt viktigt för honom att jag är tydlig mot honom varför jag ska gå ifrån honom när jag väl ska det för att han inte ska bli ledsen.
Sist fick vi ligga kvar på BB i fyra dagar, så det är lite därför det är viktigt för mig också att det blir rätt när vi lämnar av honom. Ifall vi inte får åka hem direkt liksom och jag inte får träffa honom på några dagar. Då vill jag inte känna att jag har dåligt samvete för att jag inte pussade och kramade han tillräckligt eller förklarat vad som sker.
Låter säkert jättetöntigt. Men sonen är det viktigaste i livet för mig, och jag vill verkligen känna att det känns okej att vara ifrån honom och inte behöva ha ångest över det på BB. Vi har båda separationsångest kan man väl säga. ;)
Så det jag vill ha tips på är hur jag kan förbereda så mycket som möjligt innan dagen D. Så jag bara har själva "lämningen" att fokusera på då. Innan själva förlossningen dvs. ;)
Och om det är nån av er som är/var likadan som mig.. Hur ska jag gå till väga om min "plan" inte går som planerat- utan att få panik?
