De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Med tanke på att socialnämnd och förvaltningsrätt inte alltid tar sitt ansvar och granskar utredningarna, så har socialen oerhört mycket makt. Mer makt än vad som är meningen, det håller jag med om. Om man som socialsekreterare är medveten om om denna sin makt anser jag att man ändå har mycket ansvar, oavsett om denna makt är så att säga officiell eller ej.  Jag har också tidigare skrivit att jag anser att det är hela systemet som är korrupt och inte de enskilda socialsekreterarna.

Då undrar jag på vilket sätt du är "insatt"?

"När en barnutredning presenteras för socialnämnden är den till stora delar baserad på tyckande snarare än fakta och därefter finns ingen som granskar om den uppfattning som presenteras är rimlig i förhållande till det underlag som finns. Socialnämnden skriver under utan egen granskning. Utredningen hamnar sedan hos domstolen som ska fatta beslut kring vård med stöd av LVU. Om inte socialnämnden tar sitt ansvar och granskar ordentligt innan de skriver under är det svårt för domstolen att fatta ett korrekt beslut.

När utredningsmaterialet når domstolen är det oftast fyllt av fel eftersom materialet inte är opartiskt och inte heller granskat. Föräldrar blir många gånger förtvivlade och har svårt att bevisa sin oskuld och domstolen dömer i de flesta fall till socialnämndens fördel. Detta eftersom de litar på det utredningsmaterial som lämnats in. Jag anser att felet ligger i bristande kompetens hos sociala myndigheter vilket ger utrymme för godtycke och prestige. En utredning kan bygga på vad en eller två personer tycker vilket inte är rättssäkert."

 

Hela artikeln, läs också de mycket intressanta kommentarerna: www.newsmill.se/artikel/2011/11/05/socialtj-nstens-makt-beror-p-fel-i-systemet-1

Jag tror hon menar att soc inte ska hänga upp sig på anmälan, utan vara objektiva.Ja, lagen säger så, men det finns hur många fall som helst där soc inte efterlever den. Det kan vara både genom att inte erbjuda insatser alls, eller erbjuda skeninsatser som är så formulerade att föräldrarna inte kan ta emot dem (tex erbjuda något för bägge föräldrarna i deras bostad och ignorera det faktum att de är skilda). Jag anser att ett stort problem i detta är just att LVU är en ramlag och soc inte följer vad lagen menade från början. Det behöver skärpas till rejält.

Och du har inte svarat på varför du är "insatt". Visst, det är ingenting du måste, men det vore intressant att veta.

Du verkar helt ha stängt av öronen för vad jag och många fler här i tråden försöker få fram. Envist fortsätter du att hävda att det är ett rättssäkert system och att socialen inte har någon egentlig makt alls. Se dig omkring och ta till dig de redogörelser från verkliga fall som finns.

Det kanske är BBIC syfte, men det är inte samma sak som att det fungerar i praktiken. Det är enbart socialen själva (och de med kopplingar dit) som försöker påstå att utredningarna är objektiva och korrekt utförda. Ta och läs en bok om utredningsmetodik (du behöver inte läsa Bo Edvardsson, det finns andra!), jämför den med en utredning och du ser alla skrämmande brister som finns. Svårare än så är det inte. Men visst, det är lättare att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om allt är som det ska, fram tills dess den dagen då man själv eller någon närstående drabbas av systemet vill säga.

Fakta:Antalet omhändertagande enligt LVU
• Enligt LVU, lagen om vård av unga, kan socialtjänsten, via socialnämnden, gå in och begära att ett barn omhändertas.
• En ansökan om omhändertagande prövas sedan i första hand av Förvaltningsrätten och därefter av Kammarrätten.
• Under 2009 ansökte Karlstads kommun om 24 ansökningar om omhändertagande av barn.
• En av ansökningarna drog man själv tillbaka. Av de resterande 23 fick man avslag i tre fall, vilket motsvarar cirka 13 procent.
• Sju ärenden under 2009 gick vidare till Kammarrätten. Där fick kommunen rätt i alla fall utom ett.

www.vf.se/node/67773

Det är alltså dumheter att "väldigt många ansökningar inte håller i rätten."

Fullt acceptabel anledning.

Jag undrar hur många det egentligen är som hittar på sådant och ser konspirationer överallt, och hur många det är som får dessa egenskaper klistrade på sig när de uttalar sig negativt om en myndighet.

I många fall är det verkligen så att det finns skäl till ett ingripande, men det faktum att föräldrarna inte alltid hanterar barnen på ett bra sätt ger inte socialen rätten till vinklade utredningar, omedelbart omhändertagande och kränkningar av familjen!

I Sandvikenfallet var det en enda anmälare, visserligen inte anonym, som soc gick på innan de omhändertog akut...

Läs vad jag har skrivit i tråden. Vi blev anklagade för barnmisshandel och de omhändertog våra barn, trots att barnen inte hade ett blåmärke och trots att BVC, skola och förkola inte hade sett något som styrkte det...

Det gick också igenom i rätten första gången, men inte i andra omgången ett år senare och soc fick mycket kritik av KR.

Läs också de länkar jag lade in i ett inlägg tidigt i tråden, där finns det ett fall där det inte egentligen fanns några tecken på att pojken skulle farit illa. Vill ni läsa mer så finns det hur mycket som helst på www.nkmr.org/artiklar.htm