De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Det säger sig själv för en normalt funtad person att om flera olika personer anmäler en, så finns det något fel. Att du själv inte inser detta, och samarbetar (som man gör om man inte har nåt att dölja) tyder bara ännu mer på att ditt barn behövde tas om hand.

Sen tar soc inte ett barn så akut utan riktigt allvarliga anklagelser. Och om soc omhändertar INNAN en utredning så måste det även fastslås i rätten i efterhand att omhändertagandet var rätt. Och om tom rätten fastslår det, så är det ju väldigt uppenbart att soc inte är ute och cyklar.

1. Det var inte TS jag citerade.
2. Jag utbildar mig själv inom socialt arbete, så jag har antagligen mer information än dig
3. OM det inte ligger något i anmälningarna så KAN soc inte omhänderta/förlänga LVU. Det går inte. Omöjligt.
4. Rätten beslutar om LVU, inte soc. Soc bara ansöker. Så då är det fel instans man blir arg på om det beslutats felaktigt. Det är rätten som avgör. Ingen annan.
5. Vet du hur ofta det händer att soc har för lite att gå på rent juridiskt och LÄGGER NER fall istället? Och hur ofta dessa individer återkommer på soc's bord?

1. För att _du_ nämnde TS, men jag citerade en annan person.
2. Och inte du om mina.
3. Givetvis begås fel, men jag tror inte för mitt liv att de gör det med vilje eller på pin kiv. De riskerar fängelse om de begår tjänstefel. De har nog inte "hittat på" saker, utan möjligen inte varit kritiska nog i vad de fått för uppgifter av folk. Och DET erkänner jag är ett problem: då de inte är kritiska och verkligen reflekterar över vilka källor som är pålitliga och vad som är relevant.
4. En kompetent person inom rättsväsendet ska väl se att en utredning saknar pålitlig/giltig grund om så är fallet?
5. Nej, det är inte helt annat. Det jag vill visa på är att soc inte nappar på minsta lilla och får till ett LVU hipp som happ. Det är LITE svårare än så. Krävs juridisk bevisning och hållbara uppgifter.

Det har ju skrivits att soc "hittat på" och "lagt till och dragit av". Och det tror jag inte att man gör utan att det skett ett misstag. Man gör alltså inte sånt medvetet, som många tycks tro.

Och ett LVU SKA inte gå att få igenom utan juridiskt hållbara grunder. I en utredning konsulterar man läkare och psykologer för att basera sin rekommendation/sitt beslut på. Det är ju inga chansningar, utan professionella bedömningar.

Sen tar man inte till tvångsåtgärder om föräldrar är samarbetsvilliga och pålitliga i sitt samtycke till öppna insatser. Det får man inte, om inte barnet verkligen råkar illa ut hos vårdnadshavaren. Och då SKA man ju LVU:a.

Ett akut LVU, alltså utan juridiskt beslut före, görs ju bara om det är ytterst allvarligt och soc är säkra på att rätten kommer hålla med om beslutet. Och en eller flera anklagelser som inte ser ut att överensstämma med det verkliga läget när soc besöker ett barn leder INTE till tvångsomhändertagning. Till synes tomma anklagelser kan starta en utredning, men inte ett akut LVU. Då måste det finnas konkreta bevis om missförhållanden.

OM något av detta går fel, så är det givetvis beklagligt, men det är inte så ofta som ni verkar tro som barn omhändertas felaktigt. Och det beror inte på "soc" utan på en eller ett fåtal tjänstemän som inte agerat i enlighet med socialtjänstens riktlinjer.

Jag står fast vid att något ÄR fel om folk anmäler till soc och barnet omhändertas. Får man 5 anmälningar, och tre av dessa dessutom inte är anonyma så står nånting inte rätt till. Blir ett barn anmält så pratar de ju med barnet innan de ingriper. Och tyder samtalet på ALLVARLIGA missförhållanden så kan de LVUa barnet direkt, annars kan de inte göra det. Då startas bara utredning.

[ . . . ]