De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Det är bra att utredning startas i alla fall när det kommer in anmälningar det märks om det inte finns substans i anmälningarna snabbt exempelvis vid smutskastning vid vårdnadstvister.Risken att barn som far illa minskar om anmälningar tas på allvar istället för som det varit att de läggs åt sidan för att det känns som det inte är något att utreda.

I dessa fall du beskriver är det solklart rätt med lvu.

Men jag har varit utsatt för socialen och fått mina barn omhändertagna. Mina brister var en relation med en dominant man

PTSD

Sen att min mamma hade problem med samma utredare.

Hur som man måste se sina egna fel och brister och aktivt ändra på dom.

Jag fick hem mina barn stämde handläggarna så ingen av dom finns kvar!

Det finns ändå situationer när LVU är nödvändigt.

Utan tillsyn medan man själv sover - hon kanske var ensamstående?

Om hon inte gett barnet mat hade det inte levt ens

De kanske inte var främlingar för henne hon lämnade bort till?

Kläder kunde hon ha fixat ja, men då borde sociala ha gett pengar till det

Hon som kommit med historien jobbar inte med socialen, jag undrar vad hon tagit exemplet från? (bekant hon inte gillar kanske?)

Vad menar du med, "de vet att det är förutsättningen att få igenom en ansökan om vård enligt LVU i socialnämnden och vidare i domstolen."

Menar du att de erbjuder hjälp för att kunna få igenom ett LVU? Och om man vägrar stöd eller hjälp?

Många barn tas med LVU för att föräldrarna nekat frivilliga insatser och när det väl blir LVU säger de sig vara villiga till alla frivilliga insatser.

Många föräldrar lyssnar på de dåliga råden att inte samarbeta med soc. vilket inte är speciellt bra eftersom det inte går att backa tillbaka när det väl gått till tvångsåtgärder.