De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Ts, jag tycker att det är jättebra att du startat den här tråden.
Jag tillhör själv den skaran personer som är livrädd att ens barn ska tas ifrån en på grund av alla skräckhistorier man hört.
*En ytligt bekant säger att hennes dotter fråntagits henne på helt fel grunder. När man frågar mamman varför soc anser att det var berättigat att omhänderta barnet enligt LVU så säger hon att det beror på att hon har en depression. Hon menar på att det är en vanlig depression, att hon äter emdiciner och fungerar helt normalt.
Då blir jag LIVRÄDD för jag äter själv antidepressiva mediciner och går hos en psykolog varannan vecka. Jag har varit så förbannat rädd att min psykolog ska anmäla mig på grund av att jag lider av psykisk ohälsa. Jag vet att min son har det jättebra med mig och sin pappa, men då kan jag tänka som så att, jag kanske är en sån mamma som tror att jag gör det bästa för mitt barn, men egentligen inte gör det.
Nu har jag förstått att det ligger mer bakom att hennes dotter blev omhändertagen.
*En granne säger att hon blivit anmäld till soc av förskolan pågrund av att dottern ibland är lite smutsig runt munnen och att hon har lite för stora kläder. Då blir jag oxå rädd, för jag vet att vi missat nån fläck när vi trättat sonens mun på morgonen, och när han vuxit ur gamla storleken på kläderna och han byter upp en storlek kan de nya kläderna vara något för stora. Ska vi bli anmälda till soc på grund av det?
Nu har jag träffat grannens dotter och grannen har berättat mer. Hon säger: "Dottern tycker ju inte om att duscha, tvätta sig eller borsta tänderna, så då struntar jag i det, för det är ju ett övergrepp att tvinga barn till sånt de inte vill". Dottern är extremt smutsig och har kläder och skor som är flera storlekar för stora. Mamman förstår inte själv att hon brister.

Rädslan för att soc ska ta min son är fruktansvärd. Det är hemskt och jag är rädd varenda dag, varje sekund. Men efter att den här tråden har skapats kan jag kanske lugna mig en smula         

Jag vill bara säga att jag är så jävla arg och förbannad på alla som hittar på att deras barn blivit fråntagna dem utan anledning! det är sådana som ni som gör att jag kämpar som en dåre varje dag på grund av katastroftankar kring att min son skulle tas ifrån mig utan anledning!