Anonym (Soc.)

Äldre 5 Mar 22:07

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Dr Mupp skrev 2012-03-05 20:19:54 följande:

Egentligen borde de finnas fler tvingande åtgärder. Istället för att alla annat för utom omhändertagande är frivilligt så borde man kunna tvinga föräldrar till hemmahossare, föräldrautbildningar, stödfamiljer osv. Allt för att inte behöva göra ett omhändertagande.

Exakt. Det saknas ett mellantvång. Ofta måste man låta det gå alldeles för långt innan man uppfyller de hårda kriterierna för ett LVU.

Att mamma A, inte insåg att hon var tvungen att bryta med en våldsam man som hotade att döda barnet, är ju ett solklart LVU om mamman inte tar emot den hjälp som erbjuds.

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 13:01

#74

Ja jisses vad jag ibland skulle vilja låta folk veta hur det EGENTLIGEN legat till, när nåt figuererat i pressen.

Nej, vi omhändertog inte era barn för att ni höll på att renovera, utan för att.........

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 19:26

#120

Min erfarenhet är att i de fall där det går så långt som till LVU så är det ganska vanligt att föräldrar av nån anledning får nåt tunnelseende. Nånstans i utredningen så kanske det står nåt om pulversoppa eller för många köpebullar, och förälderna har då BARA lyckats se just den biten, fast anledningen är såååå mycket mer avancerad med så enormt mycket större omsorgsbrister, men man når inte fram med det. Det blir bara den lilla lilla biten i utredningen som föräldern fokuserar på. "soc omhändertog mitt barn för att jag inte bakade egna bullar" Kanske är det en försvarsmekanism då det är förknippat med så mycket skuld och skam att man inte lyckats ge sina barn den omsorgen som behövs att man förtränger allt det andra, och bara tar in det som man orkar med att ta till sig.

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 20:14

#134

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 19:43:06 följande:

Precis så tänker jag...

Det är faktiskt mer regel än undantag. Har sett det såååå många gånger och som handläggare är det naturligtvis oerhört frusterande då en insikt om problemen är fullkomligt nödvändigt för att man ska kunna få till en förändring och kunna låta barnen få komma hem igen, vilket så gott som alltid är målsättningen. Jag tror inte att föräldrarna medvetet ljuger för omgivningen utan att de verkligen verkligen inte förmår ta in att deras barn INTE blev omhändertaget för att de två gånger blev en timme försenade med tåget, utan att det handlar om att de faktiskt upprepade gånger inte dykt upp alls och att barnet istället fått följa med dagispersonal hem, eller att det inte handlar om att de en gång daskade sitt barn på handen, utan om att barnet blivit slaget med hårborsten, dammsugarslangen eller galgen. Det handlar inte om att barnet var ensam i lägenheten medans man slängde sopor, utan om att mamma suttit ¨på krogen och blivit skitfull och grannarna ringt polisen när de hört barnen skrika i förtvivlan.

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 20:37

#143

Tow2Mater skrev 2012-03-06 20:18:12 följande:

Hur kan det finnas såna luckor mellan den anledning soc omhändertar ett barn och den anledning föräldrar tror att de omhändertar barnet för? Får man inte ens ett papper som skriftligt definierar relativt klart och tydligt varför barnet omhändertas? Om inte, kanske det är dags att införa det, för alla parters bästa?

Dessa "missuppfattningar" Finns trots att man fått det både skriftligt och muntligt och haft ett ombud som representerar en. När man försöker gå igenom skälen och utredningen så får föräldrar ibland en glasartad blick och det blir liksom "tomt" Man når inte fram, eller så springer de ut och vill inte höra när det börjar "brännas" Jag tror helt enkelt som jag skrev tidigare att det helt enkelt är för smärtsamt att ta in, att man värjer sig och inte förmår att ta till sig att saker inträffat, att man agerat ¨på ett sätt som inte är förenligt med sin egen självbild och med hur man vill vara som förälder. Då blir det mycket enklare att se sig själv som ett offer som råkat ut för en socialtjänste som omhändertagit barnet för att han haft en röd och en blå strumpa på sig.

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 20:48

#145

Lavish skrev 2012-03-06 20:43:49 följande:

Okej, jag förstår. Men hur skriver man i utredningen? Hur pass detaljerat/utförligt?

Kan det stå typ "Beslut om omhändertagande togs då det framkommit att familjen Pettersson inte klarar att ge barnet en god omvårdnad och inte heller klarar att sköta hushållet på ett tillfredsställande sätt. Som exempel så fick Kevin flera dagar i veckan ingen middag utan tog själv knäckemackor och familjen tog inte ut soporna på den vecka vi gjorde utredningen".

För om det kan se ut så är det ju inte så svårt att förstå att både föräldrar och andra som tar del av utredningen får intrycket att omhändertagandet skedde för att "Kevin fick smörgås till middag och vi bara tar ut soporna en gång i veckan"

Det är detaljrikt. Vilka brister som funnits över tid, hur man bedömer att detta påverkar barnet, vilka insatser man erbjudits och varför. Hur dagis uppfattar barnet, barnets egen berättelse om barnet varit tillräckligt gammal för att lämna en sådan. Mammans berättelse, pappans berättelse. Och sedan en slutdedömning.

Anonym (Soc.)

Äldre 7 Mar 09:18

#183

Anonym (fostermamman) skrev 2012-03-07 08:37:32 följande:

Idag omhändertas alldeles för få barn. Det finns ett stort antal barn som växer upp under horribla förhållanden just för att föräldrars rätt till sina barn är större än barnets rätt till en trygg och "normal" uppväxt.
Jag har jobbat mycket med stora barn och tonåringar som lidit och lider av sin uppväxt. Barn som farit förfärligt illa av sina föräldrars oförmåga att vara vuxna och ta ansvar. Soc ger så mycket stöd och hjälp till dessa föräldrar, men barnen glöms. De förutsätts halka med på bananskalet när mamma och pappa för stöd. Men tyvärr har det nästan en kontraproduktiv effekt.
Det handlar inte om missbruk och våld i första hand. Det handlar om föräldrar som inte vill bli vuxna, föräldrar som är oförmögna att sätta barnens behov framför sina egna önskningar. Föräldrar som ser sina barn som en tillhörighet och ett vapen att pressa omgivningen på mer sympati och hjälp.
Alla dessa barn har älskat sina föräldrar. Det ligger liksom i barns natur att göra det. Men ingen gråter över att de till slut blev omhändertagna.

Så, det omhändertas för få barn. Och alldeles för många ansvarslösa, självupptagna och lata individer skaffar barn av orsaker jag inte förstår. Det finns för många barn som behöver en vuxen som låter dem vara barn.

Håller med. Det stora problemet är att alldeles för många barn får växa upp i känslomässigt torftiga miljöer, med undermålig stimulans, där barnens behov blir negligerade. Även om föräldrarna inte knarkar, misshandlar så kan hemmiljön vara olämplig och orsaka skada. För FÅ barn omhändertas.

Anonym (Soc.)

Äldre 10 Mar 21:12

#428

Anonym (empati) skrev 2012-03-10 21:02:50 följande:

Det kan ju bara inte finnas NÅGONTING värre i denna värld än att någon, tex socialen, försöker ta ens barn ifrån en!

Med det i åtanke: Varje förälder gör förmodligen allt de kan för sina barn, men alla, ALLA har vi våra brister och letar man i varje hem i Sverige så kan man nog omhänderta minst 25% av alla barn, för ingen är perfekt, och vissa än riktigt jävliga människor men de är lik förbannat barnens föräldrar!

Faan ta sociala myndigheterna! Jag ska fasen anmäla dem jävlarna till regeringen för granskning.

Socialtjänsten kräver inte heller nån perfektion.

Anonym (Soc.)

Äldre 10 Mar 22:05

#439

hallonfot skrev 2012-03-10 21:38:02 följande:

*Våld, psykisk terror, barn som riskerar att bli allvarligt skadade.

*Ja, LVU ska finnas - pga av ovanstående jag skrev

*Socialtjänsten ska, när det inte finns belägg för LVU erbjuda olika slags hjälp till föräldrar.

Att ta ett barn från sina föräldrar ska vara det sista man gör

Precis som det fungerar idag då rent generellt.

Ja, misstag begås av enskilda, felbedömningar görs givetvis ibland precis som i alla andra yrken där det är människor inblandade. Men det är sällan man ser upprop om onda läkarjävlar som bör förbjudas som yrkesgrupp eftersom DE har som vana att amputera fel ben liksom...Som sagt visst begås fel, och det är tragiskt i varje enkilt fall när så sker, men det är faktiskt också så att MAJORITETEN av de som ylar om att deras barn omhändertogs "utan anledning" av inkompetenta sockärringar faktiskt har fel. Antingen ljuger de, eller saknar insikt. Punkt.

Anonym (Soc.)

Äldre 10 Mar 22:32

#442

Anonym (empati) skrev 2012-03-10 22:09:58 följande:

Jaha. Men nu pratar vi om de som arbetar på sociala. Punkt slut.

Ja exakt. Och de som arbetar där är till allra allra största del, kloka empatiska och kompetenta människor som ibland måste ta svåra beslut som griper in det allra allra känsligaste i människors liv. Man ska vara bra korkad om man tror att felbeslut är så vanliga som det låter här på FL. Har haft inblick i allt för många "fall" som uppmärksammats i pressen, där jag VET att det verkligen inte inte alls handlar om att man haft det lite stökigt hemma, eller om att det gått nåt slags prestige i ärendet, utan att det i själva verkat funnits mycket mycket allvarliga omsorgsbrister och där beslutet om LVU tagits efter att massor av insatser på frivillig väl redan prövats. Jag VET att barnen har farit oerhört illa på olika sätt, men föräldrarna visar noll insikt och pressen har bara tillgång till en liten liten pytteynka del av bilden, och får det att låta som ett helt galet omhändertagande.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL