• Mad  as  snow

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 10:57:54 följande:
    Som jag skrivit tidigare har min man ingen bakomliggande diagnos, utan en förvärvad sjukdom, som alla inom vården anser vara möjlig att bota. Varför inte jämnställa det med cancer eller missbruk? Om man får rätt medicin, stöd och vård kan man bli frisk.
    Men i både missbruksfallet och för fysiska sjukdommar finns förståelse från omgivningen och stöd och hjälp att få för anhöriga. Tyvärr gäller det här inte för psykiskt sjuka...  
    Vad är det för psykisk sjukdom han har?
  • Mad  as  snow
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 11:00:05 följande:
    Utmattningsdepression
    Det finns ju sätt för dig att skydda barnen från honom (= hans psykiska ohälsa) utan att överge honom för tid och evighet. Eller ni kanske har separerat?
  • Mad  as  snow
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 11:11:53 följande:
    Hur menar du då? Han har varit beroende av mig i princip dygnet runt under flera år. Vi har ingen släkt och inga vänner i närheten som kan avlasta. Skulle verkligen behövt avlastning och stöd under den här perioden - men har tyvärr tappat tron på samhället efter det här...
    Men du skrev att han får behandling och blir stadigt bättre. Då antar jag att han har en fungerande vårdkontakt? Om han är destruktiv både mot sig själv och barnen kanske det hade varit bäst för barnen att inte bo tillsammans med honom just nu?

    Jag förstår att du behöver stöd och avlastning. Och det behöver ju barnen också.
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-08 20:38:31 följande:
    Alltså, jag tycker fortfarande det låter nazistiskt hur man styr och ställer över föräldrars "förmåga". Alla är ju olika! Så folk som är tystlåtna, inåtvända och annorlunda, de borde inte få ha barn eller? Fy faan. Vi lever i en kontrollstat, inte konstigt att folk mår dåligt. Människan behöver vara fri, och det gäller även omvårdnaden av barn. Det är inte meningen att vi alla ska leva likadant, varför kan inte socialen fatta det? Jag trodde den här jävla "multi-kulti" trenden skulle ändra på det, att man accepterar andra sätt att tänka och leva, men icke. Krossa kontrollerandet säger jag! Släpp inte in sociala i ditt liv, dom kommer driva dig till vansinnets rand!
    Precis! Låt folk göra som de vill med sina barn! Eller inte. Obestämd
  • Mad  as  snow
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-08 21:33:57 följande:
    Det råder ju en koncensus över nära nog hela världen att barns behov väger högre än allt annat. I det ingår att barn har vissa rättigheter som tex en god vård och fostran. Att man får göra som man vill med sina barn (=individens frihet?) upphörde den dag sverige ratifierade FN:s deklration om barnets rättigheter. Att "storebror" kontrollerar föräldrar har alltså ytterst med FN att göra och SVerige har fått kritik för att vi i vissa avseenden har dålig koll på just detta - barnets rätt. Så för de nationella svenska myndigheterna gälller att levs upp till "FN-nivån"! Inget en enskild soctjänsteman bestämmer om ....
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-08 23:12:49 följande:
    (fortsätter på ditt sarkastiska spår...)

    Näe jag håller med! Vi borde ha högre kontroll på föräldrar... vi borde faktiskt kolla upp föräldrar INNAN de fått barnen, då har vi ju så att säga fixat problemet innan det uppstått.

    När en kvinna kommer till MVC bör det först göras: drogtest och bakgrundstest. Urinprov från både mamma och pappan, kolla brottregister för både mamman och pappan. Nästa steg bli intervjuer och hembesök för att se om de är kapabla till detta. Ekonomisk kontroll är en självklarhet. Intyg från psykatriker att du inte lider av fobier eller depressioner. Familjebakrund är också viktigt. Är du tex skiljsmässobarn så är möjligtvis risken för att du skiljer dig ganska stor, så det är ett minus. Ett poängsystem bör upprättas, ju fler poäng samlar du i de olika kategorierna, och ju fler barn har du rätt till. Och får du alltför lågt betyg, blir det tvångsabort.

    Vilken underbar värld. Hur många poäng skulle du samla tror du? 

    Hahahhahahhaaaaa... Kräks 
    Vilket märkligt inlägg. Alternativet till att låta föräldrar göra vad de vill med sina barn är ju inte helt automatiskt tvångssterilisering, nej.
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-08 23:29:16 följande:
    Tvångsabort och tvångssterilisering är inte på något sätt samma sak. Men visst, man kanske skulle kunna titta på det också, när det gäller de riktiga monstren här i världen...

    Sen kanske man kan utveckla det hela genom att utföra DNA prov där man läser av hur stor risken är att föräldern tex får psykiska sjukdomar. Och kartlägga familjebakgrunden, om det finna psykisk sjukdom eller drogberoende i familjen. 

    Vad är skillnaden mellan att göra det, och att kontrollera föräldrar efter att de fått barnen då? På det här sättet kan kan ju hindra förloppet innan det ens börjat? 
    Att redogöra för varför vi inte ska införa tvångsabort eller tvångssterilisering, eller ägna oss åt andra nazistmetoder som du radar upp i dina inlägg, skulle förmodligen ta hela natten. Men jag upprepar: det du tar upp här är inte att likna vid föräldrar som vanvårdar sina barn. Det är inte ett logiskt alternativ till att socialtjänsten utreder dysfunktionella föräldrar. Men nej, man får inte göra precis vad man vill med sina barn, och det är en jävla tur.
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-08 23:43:50 följande:
    Definiera vanvård tack? Den som letar han finner. Om sociala skulle utreda en familj, vilken som helst, så tro faan de kan hitta 100 fel om de vill. Att vara dyfunktionell är ju för fasen normativt.

    Hur kommer det sig att föräldrar då får sina barn borttagna för att de inte kan prata eller uppföra sig? Är det vanvård? Barn som går i förskola/skola borde väl kunna lära sig prata där också?
    Den grundläggande språkutvecklingen startar i den stunden barnet kommer ut, och en hämmad språkutveckling kan i vissa fall vara en indikator på att något inte står rätt till hemma, absolut. Det är liksom inte skolans uppgift att bidra med dessa elementära föräldrauppgifter som vi talar om här. Gällande vanvård så finns redan definitioner på detta att gå efter, socialtjänsten snurrar inte på en flaska och tar första bästa förälder att granska under lupp. Klarar man inte av att tillgodose sina barns grundläggande känslomässiga och praktiska behov, så till den grad att barnen riskerar att fara illa, så bör socialtjänsten absolut gripa in. Men man får inte sina barn "borttagna" hur som helst, vilket är vad tråden handlar om. Det brukar dessvärre behöva gå alldeles för långt för dessa stackars barn, innan så sker.
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-09 00:02:01 följande:
    Tänk om socialtjänstens inkränkan på de familjerna bidrar till att det går sämre och sämre för dem då? I vissa fall verkar det som att de stjälper mer än de hjälper.

    Om man ska gå så långt som att kalla det för vanvård när barnen inte fått lära sig att prata ordentligt, då börjar det bli farligt. Alla människor pratar olika mycket. Det finns helt normala människor som knappt öppnar munnen. Då kanske deras barn lär sig prata långsammare, ja. Än sen?

    Det har gått för långt. Vad blir nästa steg? Steget från det du pratar om, och till att börja kontrollera föräldrar INNAN de fått barnen, är kortare än du tror. Alla människor är olika, det ska vi vara. Om en familj vill bo i ett hus format som en banan, och bara prata på ett påhittat språk hemma som heter bananspråket, så ska de få göra det! Punkt slut.
    Jag har aldrig sagt att det automatiskt skulle vara vanvård för att ett barn inte kan prata ordentligt, jag har sagt att det kan vara en indikator på en större problematik. Givetvis tar man reda på detta innan barnen omhändertas, det är väl självklart. Men i efterhand är det lika självklart att den dysfunktionella föräldern efterkonstruerar det hela till att handla om att barnet omhändertogs på grund av några skitdetaljer som ingen människa egentligen bryr sig om. Det låter ju alltid helt vanvettigt, tills man gräver lite djupare och inser att det också är det. Det handlar om föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, något som inte är en mänsklig rättighet.

    Var går gränsen för dig, när anser du att samhället ska stiga in och omhänderta barnen?
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-09 00:08:47 följande:
    Då bör ju inte dövstumma ha en chans i världen, då borde ju de få sina barn automatiskt borttagna!
    Barn till dövstumma föräldrar är inte sällan efter i den språkliga utvecklingen, ja. De brukar också få stöd i detta utifrån, vilket är helt i sin ordning.
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-09 02:12:20 följande:
    Är det inte en mänsklig rättighet att vara förälder? Det tycker jag det är. Vi har organ i kroppen som är till för att producera barn, det är det som hela livscykeln bygger på. Visst har vi rätt att få barn. Ingen borde få ta den rätten ifrån någon som vill och kan få barn.

    Socialen borde byta ATTITYD helt enkelt, istället för att gå in som kontrollant om hur mycket fel föräldrarna gör tycker jag de ska gå in i första hand och se: vad kan vi göra så att de kan få det bättre?

    Nej, det är absolut ingen mänsklig rättighet att vara förälder. Om så var fallet skulle staten tvingas dela ut barn till alla som inte kunde få några. Att vilja bli förälder är en naturlig drift däremot, men det är en annan sak. Att alla ska få bli föräldrar är inte lika självklart och somliga bör absolut inte ha hand om sina egna barn. Vet du hur många barn som misshandlas psykiskt och fysiskt i hemmet? Vet du hur många barn vars uppväxter fullständigt fuckas upp av totalt dysfunktionella individer? Det är skrämmande siffror och i allra högsta grad en verklighet. Din utopi om bananhus är det inte.

    Socialen går ju in och försöker stötta inledningsvis. En utredning är ingenting man gör på en kafferast och där man omedelbart LVU:ar barnen i första hand. Det är något som görs när det behövs, och det är rätt uppenbart att det gör det när man sätter sig in i en del av de här fallen.   

    Du utgår från föräldrarnas rättigheter, att vara föräldrar och att göra vad de vill med sina barn. Jag utgår från barnens rättigheter. Det är den stora skillnaden mellan våra ståndpunkter. Men jag undrar fortfarande: när tycker du att gränsen är nådd och samhället ska träda in? Vad får man inte göra med sina barn?
  • Mad  as  snow
    Anonym (empati) skrev 2012-03-09 02:08:28 följande:
    Exakt så ja. Att barnen inte får mat, att de blir utsatt för våld, sexuellt våld eller annat vidrigt. Det är bara då som socialen ska ingripa. Inte för att nån fått för sig att det kan vara föräldrarnas fel att nån inte pratar bra osv.

    Föräldrarnas livsstil säremot, tycker jag inte soc har nåt alls att göra med. Så länge inte den livsstilen innefattar droger, slagsmål eller misshandel.

    Men socialen går inte in och tvångsomhändertar alla barn de får nys om som är sena i talet. Tror du seriöst att så är fallet?
  • Mad  as  snow
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 09:09:23 följande:
    Det finns även gott om fall där socialen faktiskt går in med akut omhändertagande, även det det inte finns några egentliga bevis för att barnet skulle fara illa. Sandvikenfallet och Domenicfallet är två exempel. I första fallet gick socialen på en telefonanmälan, utan att undersöka varken anmälaren eller familjen noggrannare. I det andra fallet handlade det om att familjen stack ut för mycket, alltså att socialsekreterarna helt enkelt hade andra åsikter än föräldrarna.
    Jag är osäker på exakt vilka fall du pratar om, men jag antar att det ena handlar om familjen där barnen misstänktes leka med pappans snopp som en "växelspak"? Även domstolen konstaterade att föräldrarna var sexuellt gränslösa, även om de inte hade ont uppsåt. När det gäller vissa saker är man givetvis tvungen att omhänderta barn akut, och kan inte sitta och vänta på en lång process för att ta fram "bevis". Misstankar om sexuella övergrepp och våld bör självklart socialtjänsten agera snabbt på. 

    Jag är övertygad om att det finns enskilda handläggare som är direkt olämpliga för sitt jobb, precis som inom alla yrkeskårer. Däremot är jag inte övertygad om att socialtjänsten generellt mobbar, förföljer och utövar maktmissbruk mot oskyldiga familjer. Vilket verkar vara somligas hållning i trådar av det här slaget.  
  • Mad  as  snow
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 09:30:12 följande:
    Med bevis menar jag att det ska finnas klara indikationer på att något är fel, tex blåmärken och andra skador, synlig vanvård eller liknande. Att socialsekreterarna "tror" någonting ska inte ge dem makten att splittra en familj såsom i exemplen jag tagit upp, eller för den delen vårt fall.

    Det finns också rätt många steg mellan att inte göra någonting och att omhänderta, vilket socialen inte alltid kommer ihåg trots att det är lagstadgat att omhändertagande ska vara absolut sista utvägen. Att socialen dessutom kommer undan med både direkta och indirekta lögner i utredningarna är fruktansvärt. VI har kunnat bevisa att socialen har ljugit både för nämnden och förvaltningsrätten (ljudupptagningar av samtal), trots det jobbar dessa personer kvar med LVU och kan göra samma sak mot andra. Är det då konstigt om jag anser att socialen måste ha mer på fötterna och att nämnden och domstolen ska fatta beslut på mer underlag än en vinklad utredning?
    Jag håller med dig om att det finns ett mellanting mellan att inte göra något alls och att omhänderta. I exemplet här i tråden med bebisen som hade frakturer överallt fanns det ju misstankar om eventuellt sjukdomstillstånd som skulle ha kunnat orsaka det hela. Jag minns mammans tråd här på FL där andra som hade varit med om liknande saker berättade om detta. I det fallet tycker jag att man inte bör riskera en rejäl anknytningsskada, vilket ett barn på ett halvår får om det separeras från sina omvårdare, innan man faktiskt vet vad som har hänt. Mor och barn borde ha placerats på ett övervakat utredningshem. 

    Vad som också har framkommit i det uppmärksammade "växelspak-fallet" är att socialtjänstens utredningar på många håll innehåller just felaktigheter, och att man stundtals brister i sina rutiner. Det här är jag helt med på. Däremot är jag trött på inställningen att det skulle vara just en mänsklig rättighet att ha barn, och att föräldrar ska få göra lite som de vill så länge de inte misshandlar barnen, och att socialtjänsten är en enda diabolisk jätteapparat som existerar endast för att rensa ut medborgare som faller utanför normen. Så är ju inte fallet, och jag tror att många som har varit med om att få sina barn omhändertagna faktiskt inte begriper varför det hände - och att det är en stor del av problematiken.
  • Mad  as  snow
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 13:03:19 följande:
    Jag har länkat i tidigare inlägg.

    Angående Sandvikenfallet så anser jag också, precis som domstolen, att föräldrarna saknade vissa sexuella gränser. Det tycker jag ändå inte rättfärdigar ett tvångsomhändertagande. Det soc skulle ha gjort var först och främst att undersöka fler källor än anmälaren och pratat med pappan om att man faktiskt kan sätta på sig ett par kalsonger på morgonen.

    Jag tycker också att barn kan behöva skyddas direkt, men det finns annat man kan göra än att rycka upp dem utan förvarning, tex undersöka om den misstänkte gärningsmannen kan flyttas så att barnen får bo kvar i sitt hem och /eller att sätta in en övervakare i hemmet. Allt för att barnen inte ska behöva utsättas för (ytterligare?) ett trauma.

    Jag tycker inte heller att barn är en mänsklig rättighet. Däremot är rätten till privat- och familjeliv det och barnets rätt till sitt ursprung och sina föräldrar.

    Jag försöker inte få fram att socialen skulle vara en diabolisk jätteapparat. Det jag vill säga är att det måste till ändringar/skärpningar i rutinerna och lagarna så att socialen inte kan hantera människor hur som helst. Jag vet att socialsekreterare inte är ondskas avföda, utan att de i de flesta fall vill hjälpa, men intentioner och hur det blir i slutändan pga ett felvridet system är inte samma sak.
    Det verkar som att du och jag ändå håller med varandra i väldigt mycket. Jag tycker också att det är ett oerhört trauma för barnen att tvingas lämna sitt hem - på det sätt som skedde i fallet du tar upp - och jag är helt säker på att det skulle gå att lösa på ett annat sätt. Att se över rutinerna och hur lagarna tolkas och följs är jätteviktigt. I det Debatt som följde efter programmet på SVT var det ju en forskare som hade studerat just socialtjänstens rutiner när det gäller det här, och hans kritik var massiv. Det är otroligt viktiga saker det här, men jag tycker ofta att de hamnar i kölvattnet på de individer som just tycker att barn är en mänsklig rättighet och att föräldrar ska få göra som de vill med sina barn. Inte sällan hamnar man i diskussion med en förälder som anser sig ha blivit orättvist behandlad, och i slutändan visar det sig att det nog fanns en hel del fog för åtgärderna. Under åren på FL som jag har diskuterat det här ämnet har det ofta hänt, och det är det jag är trött på. Den där uppfattningen om att socialtjänsten utövar makt bara för sakens skull mot oskyldiga människor, och att det är något som sker på rutin. Det är en förvrängning av verkligheten utan dess like anser jag.
  • Mad  as  snow
    Anonym (ssk) skrev 2012-03-09 15:11:37 följande:
    Då kanske du också vet att barns skelett består mest av brosk - och det krävs ÄN mer kraft för att faktiskt bryta ben på dem. I de allra flesta fall är det frågan om misshandel, om hon inte har någon allvarlig sjukdom. 
    Vilket du med all säkerhet skulle fått reda på vid detta laget. 
    Fast det finns flera exempel här på FL på barn som har råkat ut för samma saker, där det har uppstått oförklarliga frakturer. Något man bara kan få klarhet i genom att göra specifika tester, vilka aldrig gjordes i det här fallet. Du bör väl hålla med om att det är rimligare att inte förstöra ett spädbarns anknytning till sina föräldrar innan man har tagit reda på hur det faktiskt ligger till, än att ta för givet att det ligger misshandel bakom? I de allra flesta fall är det absolut fråga om misshandel, men det finns fall där det just ligger en sjukdom bakom. Att man inte har testat barnet för det här tycker jag är obegripligt.
  • Mad  as  snow
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-09 14:23:18 följande:
    Ja visst finns det föräldrar som saknar förståelse för var de brister som föräldrar. Jag är dock trött på sådana här trådar där människor försöker påstå att de gäller alla föräldrar som fått sina barn omhändertagna. Jag har fått mina barn akut LVU:ade, men att det var jag och min man som hade rätt och socialen fel har vi domslut på. Trots att socialen kritiserades hårt i domslutet jobbar dessa utredare kvar, utan någon reprimand, utan kan fortsätta att behandla andra familjer på samma sätt. Jag känner dock ingen ilska eller bitterhet jämtemot dem personligen utan jag inser att det är systemfel som är orsaken. Det är ändå under all kritik att de kan fortsätta med samma metoder som innan trots att dessa metoder kritiserats av förvaltningsrätten (och Socialstyrelsen säger bara att socialen följt riktlinjerna, vilket visar att både SOL och LVU behöver skärpas till).

    Jag är också trött på att människor försöker rättfärdiga omhändertagande med att det fanns vissa tveksamheter i föräldrarnas sätt, som tex Sandvikenfallet. De försöker få det till att bara för att det finns sådana faktorer så var det rätt att omhänderta barnen, när det i stället med säkerhet skulle ha gått att lösas på sätt som var bättre för barnen.
    Det förstår jag att du är trött på. Du ser ju saken ur ett perspektiv och jag ur ett annat. Men vi verkar vara överens om vad som är irriterande i de här typerna av trådar.
  • Mad  as  snow
    Anonym (Enmamma) skrev 2012-03-11 16:11:34 följande:
    Du som är så "insatt" vill du bli informerad om en sak?

    Ibland när föräldrar får sina barn omhändertagna och föräldrarna fattar noll och inte vet någonting så ser socialtjänsten till vem föräldrarna får som försvarsadvokat och väljer då en sådan liten "jävel" som inte bryr sig och ist skälper föräldrarna. Förvånad Men de visste inte du?

    Jag fick en riktig idiot till försvars advokat. Frågade honom efter rättegången om han ens trodde på mig? Då svarade han mig "Det behöver jag inte göra" ehhhhhhhh, WHAT! Jo, det är ganska viktigt, som tur e jag som har lite skinn på näsan såg till att byta ut min och barnets advokat  snabbt som sjutton, dessvärre var det ju redan försent. Men det gäller att vara INSATT innan man hamnar i en sån här situation, och då inte "låsas insatt som du e"
    Vad menar du? Att socialtjänsten väljer advokat åt föräldrarna? 

    Din advokats personliga uppfattning om din eventuella oskuld är helt irrelevant, så han var helt korrekt i sitt uttalande. Han behöver inte tro på dig. Han ska försvara dina rättigheter, that's it.  
  • Mad  as  snow
    maaammaaa skrev 2012-03-11 20:19:44 följande:
    Psykologen som har hennes tjänst är inte utbildad barnpsykolog fast hon arbetar med barn och ungdomar och kallas ofta barnpsykolog. Hon är jämt på socialens sida, hon är oftast lättare att samarbeta med och mera mänsklig när familjevårdaren inte är i samma rum, men hon går som sagt på soc och familjevårdarens linje hon är anställd av socialdirektören också.
    Man har ingen särskild utbildning som barnspsykolog. Har man läst klart psykologprogrammet, haft sin handledning och praktik och därmed fått sin legitimation så är man psykolog, och kan ha vilken inriktning man vill. Det verkar som att du får för dig väldigt mycket saker hela tiden som inte stämmer med verkligheten, som detta eller att det är socialtjänsten som väljer advokat åt föräldrarna. Mycket förbryllande.
  • Mad  as  snow
    maaammaaa skrev 2012-03-11 21:51:46 följande:
    Socialen har inte valt vår advokat, det har jag inte påstått.
    Nej där ser man, det var visst en annan förvirrad människa. 
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version