De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Ska ärligt säga att jag blir mer orolig av att läsa denna tråden.

Vi har själva ringt upp soc för att få boendestöd och då handlar det inte om barnen utan att organisera upp våran vardag och få lite struktur. Sambon har ADHD och sonen utreds för detta också, jag har antagligen också liknande men även ångest och social fobi. Vi har svårt att hålla ordning i våra skåp, blir snabbt rörigt och behöver ha ett system som hjälper. Vi har även lätt att glömma tider vilket lite ingår i denna problematiken och behöver ett bra system för även detta. Det är vad vi sökt hjälp för och dom ska komma till oss på måndag, tre stycken.
Varför dom ska komma tre st vet jag inte ärligt talet men det verkligen knyter sig i magen nu och är rädd att detta va ett stort misstag att be om hjälp med detta.
Vad händer om dom får för sig att vi inte kan ta hand om våra barn enbart för att vi har olika diagnoser? Vilka fördomar kan dom tänkas ha?

Vi har ju kontakter på psykiatrin båda två men är ju livrädd att det ska ses som en varningsklocka och att våran vilja att ta hjälp att organisera i hemmet ska synas och bli negativt för oss. Vi har ju aldrig haft några misstankar mot oss alls ska jag ju förtydliga och alltid haft/har nära kontakt med barnens dagis och nu skola.
Förut nu med tjejens nya pedagoger där vi blir misstrodda med tider och märker att dom är lite reserverade mot oss. Vi fick själva nu begära en tid för möte så dom ska bli lite insatta i våran familj för att öka förståelsen och kommunikationen mellan oss.

Även om jag vet att vi är bra föräldrar som gör vårt bästa så är jag rädd att dra in soc. Denna tråden gör mig faktiskt inte lugnare.

Anonym skrev 2012-03-07 10:07:51 följande:

Kan berätta om soc i min kommun som inte ens verkar ta barn som far illa. Mamma nr 1: Går på soc. Orosanmälan ang. hennes dotter på 2,5 har gjorts många gånger ända sen hon föddes men ingenting har hänt. Hon lämnar bort dottern till olika människor varje helg, ibland är det avlägsna kompisar eller hennes egen mamma. Detta gör hon för att kunna vara ute med sina jämnåriga vänner (hon är 18 år) och supa istället för att va hemma med sitt barn. Händer ibland att hon lämnar bort henne så länge som en vecka till nån helt random person för att hon vill ha "semester" från sitt barn. Ungen är i stort sätt uppvuxen på välling, när hon var mindre (vet ej om det fortfarande är så) bytte mamman hennes blöjor för sällan så hon fick gå nerkissad om dagarna, sova nerkissad.. det gick så långt att hon fick sår och skrek hela nätterna för att det sved. Jag vet att soc var där och gjorde någon utredning vid denna tidpunkt, vilket kanske betyder att hon slutat med detta nu.

Mamma nr 2: Bor i en lägenhet med sin kille som super varje helg. Båda går på soc som har haft ögonen på dem i många år pga mammans påhittade deppighet och fobi för att vara bland folk. Det konstiga är ju att hon är så folkskygg men ändå kan lämna bort ungen varenda helg för att festa. Mamman och pappan har tre katter som ligger i ungens säng och hårar ner och så röker dom även inomhus. På facebook bekklagar hon sig över att dottern hostar jämt och hon förstår inte varför. Herregud. Och så denna attityd, vad lär dem sitt barn? Hon skriver hela tiden statusar om att "soc är fittor" som inte gett dem tillräckligt med pengar eller vad det nu kan vara. Eller att arbetsförmedlingen är dumma i huvudet som tvingar ut henne på praktik för att hon ska komma igång och göra något av sitt liv. Hon har suttit inne och häckat i sin inrökta lägenhet i flera år. Men i det här fallet tror jag inte att man som utomstående har så mycket att säga till om eftersom soc redan är involverade i deras familj. Sen varför dom inte gör något åt barnets situation, det är verkligen ett mysterium.

Vill bara invända mot en grej och det är att man inte förväntas kunna gå ut och festa med social fobi. Alkoholen gör att ångesten dämpas så det är inget konstigt med det. Har själv social fobi och kan gå ut och dansa ändå ibland. Nu tycker inte jag heller det är lämpligt att gå ut varje helg men det är inte rätt att dra in den sociala fobin i det hela.
Finns tyvärr många som antar massa grejer när man lider av olika psykiska åkommor och detta är en av grejerna. Många märker tex. inte ens på mig att jag lider av ångest och social fobi men det betyder inte att jag hittar på eller inte tycker olika sociala situationer är jobbiga.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL