De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Den första som jag kallar A .... socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet.
...
Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

-och jag kan berätta om att soc i min kommun inte ens placerar barnen hos sin väl fungerande pappa trots mammans oförmåga att ta hand om dem. Orosanmälan har gjorts från både skolan, barnens mormor och pappan. Hemmet är utrett i olika omgångar. Men socialen går inte in och hjälper pappan att få barnen hem till honom. De menar att mamman måste gå med på det frivilligt. Mamman har sagt att hon inte är intresserad av att samarbeta med socialtjänsten och soc menar att man inte kan tvinga henne. Så i den här kommunen tar soc inga barn. Inte ens när det är befogat.

Om jag var i en situation där ett barn skulle kunna bli fråntaget från mig, skulle jag göra ALLT i min makt för att få behålla barnet, vare sig jag absolut inte tror på eller ogillar det. Det gäller ju bara EN TID i sitt liv, och man kan ju tänka "ja det skulle vara intressant och försöka och se vad det blir utav det här.

Du tror väl inte på allvar att barn blir omhändertagna på grund av avsaknad av mattor och hembakade bullar?

Om någon motarbetar mig och mina förslag hela tiden, en person som jag försöker hjälpa, anser jag att hon eller han icke är samarbetsvillig, JA!

Hur kan det vara skrämmande att jag anser att personen motarbetar mina förslag och att de inte är "bra nog", istället för att ta sig en fundera och tänka "hmm det kanske går att göra på ett annat sätt, kanske ska pröva det och sen om mitt är bättre håller jag mig till det". Det handlar om att vara öppen för förslag och förändring. Det är väl konstaterat att många mammor inte alls förstår vad som är fel fast det uppenbarligen är det, så varför inte bara försöka ta det till sig.

Det är som att en mamma misshandlar sitt barn som uppfostran och tycker det är helt normalt, och ABSOLUT INTE tänker lyssna på soc förslag för att hon känner sig "överkörd", att soc "ska utöva makt" och det är "sååå himla hemskt". Precis som den misshandlande mamman inte tycker hon gör fel kanske inte en mamma som på annat sätt inte ger barnet det han/hon behöver inte gör fel, fast barnet uppenbart kommer ta skada av det.

Du kan ju inte veta om förslagen inte har nån reell inverkan till förbättring...!! Har jag NÅGONSTANS skrivit att jag anser att man inte är samarbetsvillig i det du beskriver??? Bemöta mina förslag med konstruktiv kritik är EN SAK, att MOTARBETA (bemöta aggressivt, ha en inställning som visar "jag vägrar lyssna, om du ens så bara säger hej tänker jag bita tillbaka, säga att mitt sätt och bara mitt sätt är det bästa för mitt barn etc.) är en annan...

Det måste väl finnas ett beslut att barnet/barnen omhändertas och anledning till varför.

Föräldrarna får en kopia på utredningen

Jag förstår inte heller, helt plötsligt är din syster någon mästare och din man kan inte slåss... alltså va?

Och därför är barnen omhändertagna, eller varför skulle det vara intressant i det här fallet?

Så det där med gardinen... Känns det inte ganska självklart att det inte riktigt är hela sanningen? Tro vad du vill, själv förhåller jag mig skeptisk till "fakta" av det slaget.

Nej verkligen inte, men min skeptiska ådra säger mig att det där är en uppgift som inte tolkas och förs vidare objektivt.
Fundera bara en kort stund på om det ens är rimligt att detta skett. Hur skulle det ens gått till? Och varför skulle en person från socialen lägga tid eller energi på en sån sak? Verkar det vara troligt?
If it looks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck...

Sen till Anonym (oroligmamma):

Vore jag du skulle jag påpeka att det är mycket märkligt att de nekade er till att få socialbidrag och sedan i samma vända anklagar er för att era barn far illa av er dåliga ekonomi! Alltså det är ju rent ut sagt psykisk misshandel från den socialarbetaren! Om de verkligen tror att era barn far illa av er dåliga ekonomi är det första de bör göra att hjälpa er med pengar för bövelen! Och gör de inte det så tycker ju de att ni klarar er och då kan de inte säga att barnen far illa av er ekonomiska situation. De har ju skapat sig själva en moment-22.

Deras sätt att resonera påminner mig om DDR och kontrollstater där man placerar alla människor i fack, tycker allt avvikande betyder missanpassning och har noll redpekt för människans integritet. Det sistnämnda då särskilt med tanke på att de flesta människor de har kontakt med är i behov av stöd och hjälp och befinner sig förmodligen i någon form av livskris. Då kommer de med sina jävla förstoringsglas och ojjar sig om pulversoppa.

Nya Zeeland införde agalagen för att så många slog ihjäl sina barn. 

Så ser inte världen ut och när man ser Sverige utifrån (som jag gjort i 7 år) så börjar man se det sjukliga i Sveriges myndigheter och deras kontroll av medborgarna. 

Hela 83% ansåg att det var felaktigt med en lag mot aga. 

Många av medicinerna i gruppen neuroleptica är förbjudna i Canada tex de med aktiv subsans Perfenazin. Används flitigt inom svensk psykiatri.