De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Jag om någon, borde ha förmåga att förstå vad som står i utredningen, förmåga till insikt, men det gör jag inte. Jag förstår inte. Jag är inte direkt anklagad för någonting. Inga speciella händelser beskrivna. Det har inte gjorts någon anmälan kring barnet. Hela utredningen upprepar meningar såsom

Min son på 3 år pratar jättedåligt.
Min dotter på 1½ år pratar inte alls - vi försöker men de vill helt enkelt inte.
Logoped är inblandad nu i den äldsta men jag anser absolut inte att barnen ska bli omhändertagna för att de inte pratar? jag gör inget fel och de flesta i min familj har varit sena med pratet.

När du drar upp det i din TS blir jag orolig.
Ska jag behöva vara rädd för att socialen ska bli inkopplade för att de inte pratar bra (sonen)? 

Haha nej, menade mer på att om de reagerar så starkt på att inte talet kommer igång ordentligt blir man ju nervös.

Fast den garantin kan inte ens två friska föräldrar i 20 årsåldern ge sitt barn.

Dessutom är det ju inte bara mormor som kommer ta hand om barnet ändå. Barnet var inte vanvårdat och var friskt vid läkarkontrollerna så då kan man ju anta att mamman ändå klarar att mata, byta blöja, sköta hygienen.

Då inget annat framgår och mamman ska vara på en 11 årings nivå kan man ju också anta att med lite vägledning och stöd kan hon sköta det mesta av hushållsarbetet.

Så mormorn behöver ju inte sköta det tunga praktiska arbetet med barnet och att erbjuda mat och ett välskött hem, utan hon behöver "bara" ha ansvaret för barnets sociala och intellektuella utveckling samt att vägleda mamman med det andra.  Min sjuka och trötta mormor på 91 skulle antagligen klara den uppgiften om ett tonårigt barnbarn behövde henne, så att anta att en 75 åring inte kommer klara det är att ta i. Speciellt som både mormorn och hennes sambo verkar väldigt motiverade då de var villiga att ha socialarbetare i sitt hem alla dagar i veckan för att få det hela att fungera.

Miljarden: men även om man har levt längre så räcker inte det. En person som har ett konsekvenstänkande och förmåga till framförhållning och resonemang som ligger på ett mellanstadiebarns nivå kan inte klara ett föräldraskap på egen hand. I förlängningen drabbar det barnet som får bli "mamma åt sin mamma"