Gravid efter IVF med BF Okt/Nov/Dec 2012

Hej hej!

Jag skriver in mig här också. :) Väntar mitt andra barn i slutet av november och gick in i vecka 16 idag. Den här graviditeten kom efter "bara" ett fet och ett avbrutet IVF innan. Dottern kom för 2.5 år sedan efter 9 IVF/FET.

Det verkar vara väldigt olika mellan olika dopplers och olika personer med hur svårt det är. Jag har en sonoline och är väldigt förtjust i den.  Men för mig var det väldigt svårt i början och det tog en vecka innan jag lärde mig och hittade första gången och ytterligare en vecka eller två innan jag blev bra på det. Nu i vecka 16 hittar jag oftast hjärtat i mitten lite ovanför hårlinjen.

När det gäller mammakläder så behövde jag egentligen börja omkring vecka 4 pga överstimuleringen, men löste det ett bra tag med gummiband.... Sen vecka 8-9 har jag haft mammabyxor och nu i vecka 16 är det inte en kotte som tvivlar. Folk jag inte känner frågar när bebisen är beräknad, så det är många svar i linje med "Ja, det är bara en. Ja, det är korrekt daterat."

Jag har en teori om att det här med magens utseende och att jag haft lätt att hitta hjärtat med dopplern hänger ihop med att jag har väldigt smal benstomme, vilket gör att livmodern inte har någon riktig stans att ta vägen mer än uppåt/framåt. (Biten med att jag har pcos och lätt att gå upp i vikt på magen låtsas jag inte om.)

Kookaburra, åh vad jag längtar dit! Just nu är jag i spökveckorna, så även om jag känner lite pytterörelser och lite foglossning känner jag mig inte särskilt gravid. Att komma över gränsen där de skulle försöka stoppa en förlossning är lite av en milstolpe för mig, eftersom min förra graviditet var väldigt stökig och jag var rädd för sent missfall pga påverkad livmodertapp.

För mig var det lätt att välja mellan snitt och andra sätt att föda första barnet, eftersom jag hade en väldigt trasslig historia bakom mig. Förhoppningsvis blir det lika lätt för dig.

Försäkringarna är också tänkta att täcka merutgifter som man får till följd av det som händer, som kan bli ganska stora om man har väldigt mycket otur. T.ex. funktionshinder till följd av en förlossningsskada kostar MASSOR för anpassning av hemmet med mer. Och om man nu kan få ekonomisk ersättning om något går fel helt gratis så tycker jag att det verkar onödigt att låta bli.

Vi kommer också teckna en betalvariant, men har inte riktigt lyckats räkna ut vilken vi ska ta. Sitter också med flera gratisvarianter.

Här kan man jämföra försäkringarna: bankforsakring.konsumenternas.se/Forsakring/Barn/Gravidforsakring/Jamfor-gravidforsakring/

Jag skulle personligen inte vilja köpa en vagn där sittdelen inte går att ha vänd mot sig. Jag kommer byta till sittdel istället för att pallra upp med kuddar när barnet börjar vilja sitta för att se ut, eftersom jag vill att mitt barn ska vara fastspänt i t.ex. rulltrappor när det sitter upp. Inte för att hen kommer klättra ur på många månader, men för att hen kan få för sig att välta åt håll där hen ser något intressant och därför kan vara fullt kapabel att tippa sig över kanten av misstag om hen sitter med massa kuddar som stöd eftersom huvudet är så tungt i relation till kroppen. För vår dotter innebar det att vi bytte vid 4-5 månader någon gång.

Runt halvåret kunde vår dotter inte påkalla uppmärksamhet på andra sätt än att börja gråta, så hon kunde inte söka kontakt med mig om jag inte såg henne förrän hon blev förtvivlad. Därför ville jag se henne, för att se om hon ville något. Dessutom ville jag kunna titta på henne och se att hon såg ut att ha det bra och att hon andades ordentligt (vilket var en nojja jag hade som är ganska vanlig av vad jag har förstått...). Så för mig hade det varit väldigt obehagligt och stressande att ha en framåtvänd sittdel förrän hon var runt ett år.

Tror i princip alla med vridbara framhjul går bra att köra med en hand. Vår teutonia spirit s3 gick i alla fall utmärkt, även om man behövde se till att gå rakt mot trottoarkanter och inte ta dem på snedden. Och egentligen tror jag att alla kvalitetsvagnar är alldeles utmärkta och vilken modell som passar bäst är en fråga om hur ens liv ser ut. Vi kommer använda samma vagn igen, eftersom dottern kommer vara såpass stor att en syskonvagn nog kommer kosta mer än den smakar.

De vagnar jag hört många med små hissar fastna för är bugaboo cameleon och den minsta teutonian, men den minns jag inte vad den hette. Rörliga framhjul är ett måste i stan tycker jag. Om jag i huvudsak skulle vara i stan skulle jag nog välja en fyrhjuling med rörliga framhjul för att den ska vara lite stabilare upp och ned i bussar/över trottoarkanter.

En sak värd att tänka på är att vagnarna för lite större barn väger typ hälften så mycket och är betydligt smidigare än bebisvagnarna. Så för många är det en väldigt bra idé att byta vagn någon gång mellan 1 och 2 år, eftersom man får en mindre vagn som är lättare. Särskilt om man har det trångt eller åker mycket bil. Dessutom behöver man ofta en "dagisvagn" att lämna på förskolan över dagen och då vill man ha en billigare vagn...

Poesis: Vet inte om de stora hjulen gör så stor skillnad på trottoarkanter. Däremot var det klart lättare för mig på jordvägar med rötter och stenar än för de med riktigt små hjul fram och det var för sådan terräng som vi valde spiriten.

Jmelb: Vi köpte ingenting förrän framåt vecka 28 med dottern och det gick utmärkt. Man ska handla när det känns mysigt. :) Fast köp kläderna att åka hem i tidigare än vi - vi köpte dem på vägen till BB för kontroll och då var jag såpass igång att vi fick välja mellan att åka hem och stanna kvar. :o Det var lite onödigt stressigt. :o

Ett kilo är helt perfekt i vecka 12. Enda sättet för mig att låta bli att kräkas var att äta konstant, så jag hade gått upp 6 kilo då, vilket INTE var perfekt. Halva viktuppgången av vad som är lagom redan innan perioden då man ska börja gå upp i vikt. (Fast nu är jag halvvägs genom vecka 19 och har inte gått upp sen vecka 12, vilket jag är väldigt glad för.)

Jag har haft det när jag var gravid och det är inte bra, så bra att du kollade upp det! I värsta fall kan det orsaka sammadragningar eller njurbäckeninflammation. Jag tycker att det är rätt tveksamt att de sa att du kunde vänta - normala fall när man är gravid ska UVI behandlas direkt. T.ex. är den allmänna riktlinjen att man inte ens ska invänta odlingssvaret innan man ger antibiotika och det är dessutom bevisat att tranbärsjos inte hjälper:

www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Behandlings--rekommendationer/Behandlingsrekommendation---listan/UVI---Nedre-urinvagsinfektion-hos-kvinnor/

Nu verkar du inte fått några problem av det, men om någon annan får UVI rekommenderar jag verkligen att söka vård direkt. Jag höll på att få ett sent missfall av UVI när jag var gravid med min dotter.

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur man dels hanterar situationen och dels hur bra ens partner klarar av att delta. Innan funderade jag lite på en doula, eftersom jag hade total ångest inför förlossningen och att bebisen skulle dö. Väl under förlossningen så insåg jag att jag verkligen inte hade haft glädje av någon - jag och min man gjorde det där utmärkt bra i samspelet och vi var väldigt nöjda med att inte ha så mycket inblandning i förloppet av barnmorskorna.

Har du fått tid för samtal inför förlossningen? Det hade jag både förra gången och den här gången (fast nu har jag fått tid för samtal på grund av att jag är orolig för att jag har en föreliggande moderkaka, som gör att typ 90% börjar blöda och blir inlagda på sjukhus innan förlossningen, vilket kanske är en lite udda form av förlossningsoro...) För mig var det väldigt bra och det låter som du kan behöva det. Då får man prata med en barnmorska, ställa alla frågor man har, gå och besöka förlossningsrum och lite annat.

(Och så det där inte misstolkas: Jag har en föreliggande moderkaka, det är klart och tydligt visat på ultraljud. Det jag är orolig för är konsekvenserna av det.)

Man pratar med sin vanliga barnmorska och säger att man är rädd och nervös inför förlossningen. Då brukar de kunna skicka en remiss. Jag tyckte att det var fantastiskt bra, bara som en sådan sak som att få gå in i ett förlossningsrum på förhand och ha någon som berättar vad som kommer hända gjorde större skillnad än jag trodde.

Det hjälpte min man massor med hans förberedelser också. Eftersom han hade varit där, sett apparaterna och hört en barnmorska berätta hur man kan göra för att stötta så blev han väldigt bra på att vara med på banan när det väl var dags.

Sen kom vissa andra bra saker med det också, såsom att jag fick en förlossningsplanering som sa att jag var rädd och att de därför behövde prioritera att ta emot mig om det var högt tryck och att vissa saker som jag var rädd/orolig för inte bara stod i mitt förlossningsbrev utan även i min förlossningsplanering i min journal.

Kookaburra - härligt! Lycka till!

Poesis: Det låter som om det kan vara viktigt för dig att lämna urinprovet. Alvedon hjälper lite tycker jag, men du är såpass tidigt att du kanske behöver kollas av läkare också?

Love is everything, usch vad jobbigt! Det där med trycket, viktökningen och protein i urinen låter ju inte helt toppen. Tycker du gör rätt i att insistera på att de ska hålla extrakoll på dig. Min erfarenhet är att man ofta vinner rätt mycket på att åka in och vara en strulig patient... 

Gjorde de ett test på dina flytningar? Då ser de på ph-värdet om det finns fostervatten eller inte. Min erfarenhet är att man kan tappa lite av kroppskännedomen precis i slutet märkligt nog. Bebisen ligger och klämmer på nerver och jag vet inte vad, så för mig hände det att jag kissade på mig utan att känna det allra sista biten av graviditeten och framförallt precis efter förlossningen.

Grattis Love is everything och Kokaburra!

Det känns om inte annat som om vi borde starta en grupp för stockholmare som får barn efter IVF vintern 12/13 - vore kul att ha andra med likande bakgrund att dricka kaffe med under föräldraledigheten.