Jag har lagt ner allt vad datingsidor heter, för ett tag.
Träffat en person, tycker mycket om, men samtidigt vet jag att deti nte finns någon framtid, eller finns det..?
Vi har 80 mil emellan oss, han jobb o hus, jag jobb, hus och barn.
Tror knappast någon av oss e flyttbar, jag är det definitivt inte...
Livet e bra svårt, särskilt när det kommer till förhållandebiten 
Jag skulle ta en date, för en date.
Man behöver inte höra kyrkklockor ringa, inte heller boka bröllopsdatum.
Börja med en enkel date, o se vart den leder 
Ingen fara, du har nämnligen så attans rätt, därav min "rodnarsmiley"
Jag har en tendens att falla för vad människor pratar om, sättet de pratar om och hur de beter sig i stort, när det väl är försent, ja då kommer man ju på det andra, så där som avstånd, sannolikheter för framtid osv...
Ska försöka följa ditt råd
men dom skulle gärna få vara mellan 38-48 år i stället .
och jag ligger nog åt gubbhållet 
sen är jag född drakens år 
)
Min magkänsla säger att han är rädd för kraschlandning och därför håller igen så här i början, och om så är fallet är det helt ok med mig, men samtidigt...tänk om han velar/tvekar/inte tycker att jag är värd att satsa på?