Ärliga nätdejtingstråden!

Unikum - vi kanske är olika ändå. Men jag inte bara älskar att läsa välförfattade brev - det KRÄVS sådana för att jag överhuvudtaget ska bli intresserad!

Men när de finns, när jag stött på en av de där (få) män som inte bara till fullo behärskar språket utan kan leka med det och orden, samtidigt som han har något att säga. Då vill jag INTE maila alltförlänge innan man ses första gången.

För jag är extremt "kräsen" eller vad man ska säga. Det är sällan jag känner den där kemin, och om den inte finns, då finns den inte och kommer inte oavsett hur länge man mailar. Men det är lätt att tro att den självklart ska finnas när det känns så bra i mail till exempel.

Så, jag krävde de där välförfattade, vettiga, roliga (och långa) mailen, men vill hyfsat snart ses. Det behöver inte vara så pretentiöst eller så stort att ses, det går bra med en fika. Finns kemin där, då kommer det fortsatta mailandet att fortsätta bygga upp intresset osv. Finns inte kemin där, då har jag en potentiell ny god vän.

Men för många gånger har det känts hyperintressant efter mailkonversation, och så blir det lite platt fall X veckor/månader senare när man ses och det inte finns minsta lilla gnutta kemi..

Det senaste mail jag fick av en av de 2 som är "intressanta" just nu var 1 202 ord, 6 202 tecken (utan blanksteg)..

Det senaste mail jag skickade till någon av ovanstående var förvisso långt även för att vara mig, men det var 5 132 ord, 23 162 tecken (exkl blanksteg).

Så, jag har inget alls emot mailande i sig - tvärtom. Jag älskar det skrivna ordet och jag gillar verkligen skriven kommunikation (också). Dessutom blir jag alldeles till mig när det handlar om någon som behärskar språket, som kan leka med orden och som är både kommunikativ och informativ. (Det är skillnad på att berätta, och att ordbajsa).
 
Under de senaste dagarna har det växlats säkert 7 mail från vardera part, dock inte alla så långa.

Om det fortsätter lika "bra" som nu så kommer jag vilja ses om en vecka ungefär. Just för att se om det som finns i mail finns irl så att säga, finns det kemi.

Så för mig utesluter inte det ena det andra liksom, båda krävs/har sin plats =)

No offence, men det är inte "kommunikationen som inte funkar" - det är hon som helt enkelt inte är that into you! Däremot vill hon ha dig kvar på reservlistan.

Se havet etc, ställt mot just att 'ingen annan dejt' funkar är en klassiker - fråga något som du vet du kommer få ett "Åh, vore roligt men tyvärr..." på. HADE du sagt "klart vi ska se havet, jag hämtar dig kl XX på lördag" så kan jag LOVA att 'något kommit emellan' så det inte blir av.

Så, dumpa det där - eller fasa upp och se hur hon gör. Dvs skippa SMSen - ring henne och fråga vad hon gör, ring henne och svara när hon smsar.

De flesta tjejer vill ha motsatsen, i alla fall de jag känner.

Eller, kanske inte motsatsen, men de flesta vill ha någon ´som förvisso inte är fet eller så otränad att han dör om han tar trapporna, men inte heller någon som tränar 5 dagar i veckan (oavsett om det är löpspåret eller gymmet). Helt enkelt för att en sådan person må ha en kropp som är ögongodis och trevlig att ta på, men en idiot kan räkna ut hur mycket tid träningen kommer ta från relationen/samvaron.

De finns garanterat. Men jag vill inte ha dem, och de jag känner som nätdejtar väljer också bort de profilerna vid första sållningen.

På samma sätt som JAG säkert sållas bort i första vändan av många män då jag har hästar, och de har sin bild av hur hästtjejer är och hur mycket de är i stallet klar.

Jag kan utmärkt väl både ha hästar & stall och ett förhållande, det finns gott om tid för både och. MEN, jag förstår till fullo de som inte vill ägna tid åt att kolla om jag tillhör den kategorin, eller kategorin som varje kväll kommer hem kl 21, somnar iklädd ridkläder med en macka i handen i soffan kl 21,30 och vars helger går åt att tävla/titta på när andra tävlar/åka på träningar/titta på träningar/etc etc.

På samma sätt som jag inte har lust att se om han som tränar 5 kvällar i veckan KAN ändra om det så han tränar på lunchen vissa dagar istället. Jag har råd att vara kräsen, det finns mer fisk i sjön liksom. Fördelen och nackdelen med nätet. IRL brukar jag ju inte förhöra folk om sina träningsvanor liksom, utan då blir det just det att man märker vilken kategori folk tillhör, och tar ställning när man ställts inför verkligheten.

Tillägg förresten, de som är VÄLDIGT vältränade undviker jag helt oavsett. Mest för att jag får kroppskomplex vid blotta tanken - och vad ska de med MIG till liksom? ;) Jag är inte Ms Fit direkt, även om jag på intet vis är en soffpotatis som flåsar efter att ha sprungit två trappor eller är överviktig eller något. Men vältränad är jag inte, och man kan med lätthet hitta ett antal med mer tränad kropp än mig.

Det där är den STORA baksidan med nätdejting. Skrivit om det förr i tråden tror jag. Men mitt ex, så om jag sållat osv som vanligt när jag stötte på honom på nätdejtingsidan - då hade det INTE blivit någon dejt. Han hade sållats bort efter ett par mail. Nu slank han med litet hjälp av slumpen och omständigheterna runt det och vi sågs IRL väldigt 'snabbt'. Och blixten slog ner i huvudet på mig (INTE ofta det händer).

Nu var han inte riktigt den/som/så han utgav sig för, men det hade inte märks om vi pratat mer via mail eller nåt i alla fall - men innan han visade sitt 'rätta jag' så var jag ju ganska säker på att jag hittat den jag ville leva resten av livet med. Samma person jag MISSAT helt om jag sållat som jag brukar.

Så, knepigt det där via nätet.

MIN erfarenhet, men det kan vara att jag har någon omedveten fingertoppskänsla för det, är att de flesta ser BÄTTRE ut IRL än på sina presentationsbilder. Det är nåt med alltför många män som gör att de tycks lyckas lägga ut de SÄMSTA bilderna på sig som existerar? Och som inte alls gör dem rättvisa.

Sett det ske så många gånger, både när jag träffat folk från dejtingsidor IRL och insett 'wow' ang utseendet, ett utseende som på bild fick enbart ett 'hmm, okej duger väl, ser ut som folk gör mest' - och dels när jag sett vad manliga vänner lägger ut för jävla bilder på sina presentationer..

Ang det första, som inte var riktat mot mig men ändå. Jag har faktiskt valt att slänga ut mitt körkortsfoto som profilbild. Just för att då överraskar jag oftast positivt IRL även om jag har en 'dålig dag' *vissel*

Sen har jag bland mina kort vad jag kallar för mitt 'one hit wonder shot' - dvs en bild som blev så grymt jävla bra, jag är inte och har inte förutom just den där sekunden varit så snygg. Men när folk träffat mig IRL och säger något om hur jag ser ut jmf med korten så tycker de alltid att "Du är mycket mer lik det där kortat [one hit wondern] än din profilbild!'

Hehe...

Andra stycket - så jag skulle inte dissa den där vältränade om HAN tog kontakt. Men jag väljer att INTE ta första kontakten själv då ja. Just för det jag skrev innan med att jag får komplex vid bara tanken och 'vad ska han med mig till'. (Normalt tar jag kontakt 'själv' med det som är intressant)

Ska det funka (idén är inte helt fel) så krävs nog någon form av "minipresentation" i tråden?