Ärliga nätdejtingstråden!

Aldrig i livet att jag tar bort den bilden, du skulle fatta om du visste hur sällan jag blir bra på kort, putmun eller inte
Hur vet du att du inte är precis lika snygg eller snyggare än min James Dean? Att kunna prata om känslor är inte bara ett plus i kanten utan superviktigt. 

Gjorde jag det i samma inlägg tom? haha, jag är expert på att få killar att lägga benen på ryggen och springa så fort de bara kan 

Hahaha, vore rätt intressant att få din ärliga bedömning men jag är inte det minsta orolig över att den bilden skulle vara patetisk trots min ålder

Hade min JD inte varit snygg, smart, charmig rolig och en massa massa mer så hade jag lagt ner honom för länge sen. Känslobiten har jag sett skymtar av så vet att han besitter även det även om det går riktigt trög på den fronten. 

Tilläggas ska dock att av vad du skriver här så verkar du vara en toppenkille  

Ah, det är kanske där problemet ligger då. Men jag har provat att köra alla varianter, att ha en lång beskrivning av mig, att ha en lite kortare men mer koncist beskrivning. Men äsch… Det känns som en bild funkar bäst oavsett presentationen.
Haha ojdå! Vad är det för ålder på dig då om man får fråga? :) Har inte hängt här tillräckligt länge så jag har dålig koll på er :)

Min nätdejt som jag numer bara har kontakt med via tele ringde idag för att tala om att han inte kan prata då han tappat rösten(vilket hördes såklart) och frågade om vi kunde höras imorgon istället. Är inte det ett gott tecken? :) Han verkar vara riktigt seriös den killen, han är en kille med ambition och som vet vad han vill. Det gillar jag.

38 är väl ingen ålder! :) Ligger ju inom min radar, haha.

Presentation har jag alltid eftersom jag själv aldrig skriver till någon som bara har bild och inget annat. Det känns viktigt för att fånga någons intresse eftersom utseendet inte säger mycket om personen. Men just nu har jag pausat på både HP och SD. 
Vart bor du då Papito? Själv bor jag i Gästriklands huvudstad men här är utbudet väldigt dåligt. Jag avundas alla som bor i lite större städer, bodde jag i en större stad hade jag gått på betydligt fler dejter (tror jag). Inte ens när jag är på krogen så hittar jag någon som jag känner sådär "wow" för. Varför ska det vara så svårt med dejting?

Skulle kunna skriva en hel uppsats om det, haha. Svårt att beskriva kortfattat Jag är expert på att häva ur mig plumpa kommentarer vid fel tillfälle. Jag är oftast väldigt rak med vad jag vill, orkar inte spela spel vill jag träffa en kille igen så säger jag det. Jag jagar gärna. Flera av mina killkompisar har sagt att jag inte direkt är tjejen man tar hand om, jag utstrålar nog mycket jag behöver ingen annan. 
Jag är rätt manlig i mitt beteende. 

Helt osammanhängande blev det 

Ja Gävle! :) Ja du ser, alla fina pojkar bor så långt ifrån mig… Oh James Dean lät ju trevligt! Haha
Jag funderar faktiskt på att förflytta mig till sthlm så snart är jag kanske en i mängden ;) 

Såklart jag inte säger elaka eller nedvärderande saker, blir bara lite fel ibland. Jag tycker det är bra att inte spela spel och att vara rak, men det skrämmer många enligt min erfarenhet. Nej jag tror inte att nån kille jag dejtat känt sig varken otillräcklig eller som om jag skulle krossa honom, men det där med mansslukerska passar nog in och då kanske jag utstrålar även tidigare nämnda saker, jag vet inte. 

Jag är rätt svår, träffar jag en kille som det går för lätt med som hör av sig stup i kvarten och verkligen visar att han vill ha mig och är sådär på så tröttnar jag väldigt fort. Jag behöver få kämpa lite, jobba lite på killen för att bygga upp den där braiga känsan. Därmed inte sagt att jag ligger på som en igel och hör av mig hela tiden snarare ganska sällan. 

Men kommer jag väl över dejtstadiet och är i ett förhållande så är jag mer "normal" i mitt sätt.  

Jag tål det
Visst låter jag som ett riktigt kap, undra varför jag är singel

Killen får gärna vara rak men inte ringa ner mig eller vilja träffas varje ledig minut. Och det där med att jag hör av mig sällan menade jag just att jag varken ringer eller messar som en tok, men hör killen av sig så svarar jag naturligtvis. De killar jag fallit för de här åren som singel är de jag fått jobba hårt på. Hur det har gått är väl rätt uppenbart 
Kan tänkas bottna i att jag innerst inne inte vill träffa någon seriöst än, då jag endast faller för de killar som jag vet att det med största sannolikhet inte kommer att leda någonstans. Eller så är det bara så att jag inte träffat på rätt herre än. 

Jag hålller med Papito där, amn ska inte behöva kämpa för någon då är det inte rätt. Men som du säger du kanske inte är redo för något därför dras du till sånna killar. Och åter igen, Papito har gjort klart att han inte är redo, men det verkar singelmorsan gilla! ;)