Ärliga nätdejtingstråden!

Dåliga veckor har vi alla och är man singel mer än ett par veckor så kommer de där tillfällena då allt känns hopplöst och omöjligt. Men samtidigt så tror jag att förr eller senare så kommer man att träffa någon som känns rätt, det gäller bara att ha tålamod. I storstäder finns det ju näst intill oändligt med människor som bor, förr eller senare dyker hon upp! Antingen på nätet eller av annan slump. Under min singelperiod som "vuxen" har det nog varit 50/50 vilka jag träffat på nätet och vilka som dykt upp genom gemensamma bekanta, intressen eller liknande. Men om än klyschigt, testa någon fritidsaktivitet, kanske stöter du på den rätta där? Jag brukar tänka att jag inte bara kan sitta och vänta på att han med stort H ska falla ned i mitt knä, då lär jag få vänta...utan se möjligheterna och våga riskera lite.  

Danskurs kanske?

Haha...hade det inte varit för avståndet och inkomsten hade jag presenterat syrran för dig. Men hon är inte flyttbar och bara lärare..och lärare i Göteborg tjänar mindre än de i Stockholm

kanske bli krokimodell? tjäna lite pengar samtidigt som du får visa upp dig för hugade spekulanter

Jag påpekade för Angelven att min syster blivit singel men där var han minsann inte intresserad trots att hon är 37 år, bor i sthlm och dessutom har hög lön...dessutom med samma gener som jag ;) ... iaf antog jag att han var ointresserad eftersom han ignorerade att jag skrev de ;)
Hur som så behöver hon nog ändå läka ett tag nu.......

Haha tror jag skrev för ett par dagar sedan att du skulle hålla utkick efter en lite äldre version av mig i sthlm för att min syster blivit singel :)

Men Angelven! Hur kan detta ha gått förbi dig???!

Jag minns att du sa det, trodde han skulle nappa direkt!

Ja eller hur! :)

Haha ;)

Jo hon behöver läka nu tyvärr... men vem vet senare ;) hon är dock brunhårig och inte blond som jag så leta inte efter en blondin ;)

Okej, jag tror inte jag avslöjar något mer personligt i den än vad jag redan avslöjat/avslöjar här, så här kommer den...

Min presentation på Happy pancake alltså:

Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter här, eller jo, jag vet vad jag tycker om sen är frågan om man finner det här.
Jag är en kille i Stockholmstrakten på 39 år, ganska normal tror jag och i intimt umgänge föredrar jag det motsatta könet.
Jag trivs väldigt bra som singel men något saknas och jag hoppas kunna finna det här eller någon annanstans. Jag är ganska lugn som person, hyfsat tålamod och är snäll och trevlig.
Jag försöker att vara ärlig, ingen är felfri men ibland är jag lite för ärlig för mitt eget bästa, sanningen är helt enkelt inte alltid så lätt att tas med men säger jag något positivt är det nog värt lite mer. Humor tycker jag är viktigt.
Mina två största intressen är rock (mest punk och hårdrock) och bilar.
Jag har inga allergier mot varken djur eller barn men har inga planer på att skaffa egna.
Jag tycker om att gå ut och äta, gå på konserter, krog/nattklubb, bio, en mysig hemmakväll med middag och film och jag går gärna på motorsport och andra motorevenemang. Övrig idrott är inte så jätteintressant men en och annan handbolls- eller hockeymatch har jag väl sett både live och på tv. Jag är 110% seriös, trogen och inte svartsjuk och jag vill helst att du är på liknande sätt.

Vi bör ha något gemensamt både vad det gäller personlighet och intressen.
Din ålder är inte särskilt viktig, jag har sett kvinnor över 40 som är mycket välbevarade och attraktiva men har inte så mycket intresse i tjejer under 25.
Jag föredrar att du har lite mer mellan öronen än smink och mode. Jag är svag för mörkt långt hår men det är absolut inget krav. Du har humor och inte alltför hett temperament.
Är du över 160 och inte pinnsmal är det en fördel.
Jag har inget bestämt om just vårat umgänge, jag är öppen för det som passar oss för stunden, det kan vara allt från en fika tillsammans, till giftermål om vi nu skulle kära ner oss riktigt ordentligt i varann.

Skriv en rad eller två här på pannkakan (jag vill helst se minst en bild på dig, gärna flera) så svarar jag förr eller senare. Kram på dej!

Ja, jag förstår. Men att en tjej som följer med en snubbe hem från krogen eller sexar vid första nät-dejten skulle vara slampa är ju bara så löjligt. Herregud, vi lever på 2000-talet. Inte konstigt att killar är missnöjda med tjejer och säger att dom inte vågar ta för sig i säng-halmen när vi under hela vår existens har blivit totalt hämmade i att uttrycka vår sexualitet genom att bli kallade för slampor.

Mer ohämmat sex för brudarna!!