Ärliga nätdejtingstråden!

Hejsan alla! 
Jag har aldrig skrivit i tråden men tjuvläst massor :) Ville bara dela med mig av min historia.
Jag har nätdejtat massor i flera år, från och till. Jag har flyttat runt mycket i landet och inte haft nån kompiskrets så det har blivit en hel del dejter genom åren. Vissa har varit bra, andra mindre bra.
Det har dock aldrig lett till nått förhållande. Inte förens i somras :) I somras träffade jag kärleken med stort K.
Vi gick på en dejt, drack för mycket öl och skrattade oss igenom 7 timmar. Sen dess är vi näst intill oskiljaktiga.

Kan jag hitta nån efter så många dejter, kan alla :)   

Men jag blir ofta förvånad - tjejer som skriver och är nyfikna, man svarar på deras frågor, skriver själv några rader, ställer en fråga relaterad till deras mail eller presentation - och sen är det bara tyst ? Är det någon sorts tävling jag inte begriper ? "Whoho, jag fick ett svar till, 5 poäng till mig" ?

... är det bara jag ...

Eller brukar ni också klicka bort de utan barn (om ni har barn) och tvärtom ?

Mitt intryck är att kvinnor i min ålder utan barn fortfarande fantiserar om att

1. hitta den rätta (som absolut inte får ha en liten "familj" sedan tidigare)
2. flytta ihop
3. gifta sig
4. bygga en vacker sekelskiftesvilla vid vattnet (eller motsvarande)
5. resa med sin nye man
6. skaffa ett gäng knoddar

... allt inom ett halvår eller så

 Det har gått så långt så att även om allt annat stämmer till 100% så försöker jag inte längre ens skriva ett brev och fråga, det är ingen idé. Det är som om man lever på en annan planet, en där man kan vänta hur länge som helst med att bli gravid, gärna tills efter att man levt ett helt långt ballt singelliv

Hmm... vilka fördommar finns bland kvinnorna om männen på samma sätt ? (*nyfiken*)

Fick just ett mail som antyder att jag nog fantiserar om

1. hitta den rätta (som bör vara ex-model-tjej)
2. flytta ihop i mitt hus
3. kedja fast henne vid spisen med snabblim på dammsugarhandtaget
4. drälla på krogen med polarna och dricka öl medan hon passar mina knoddar

Skickade ett hövligt mail om att hon nog missförstått min presentation totalt och bad om lite feedback om vad hon tyckte antydde att det var som ovan (Om DU läser det här, så, nej, helt så illa som ovan var det inte ) 

Har en naggande känsla av att min dejt inte kommer i helgen... Vill bara skjuta det åt sidan men jag kan inte, har tänkt på det hela dagen och bara väntar på ett samtal från honom. Eller att samtalet uteblir helt och hållet och jag hör aldrig av honom igen.

Vid 30 tror jag nog du har den tiden att välja

Vid runt 40 börjar det bli lite mera ont om tid

Jag kan avgjort förstå resonemanget, å andra sidan så skär du bort en stor del av de möjliga männen bara för att  han skall vara första-gångare

Krångel med tidigare relationer handlar ju mera om gränssättning och klarhet om vad som skall gälla. 

Fullt medveten om att många "bar" killar går bort. Men för mig känns priset lite för högt just nu. 
Jag vill att hela familjen ska kunna vara samlad vid högtider, varje år. Jag vill kunna flytta vart jag vill utan att behöva konsultera hans ex innan. Jag vill inte älska barn som mina egna för att sedan ha noll rättigheter till dem om jag går ifrån deras pappa. Lägg då till alla beslut som fattas kring barnen som indirekt påverkar mig (ekonomiskt eller i annat avseende) där jag inte får vara delaktig annat än på nåder...det känns inte riktigt som något för mig. Hade jag själv haft barn sedan en tidigare relation hade jag sett annorlunda på saken. 

Det känns då som om det inte är människan du i första hand älskar, utan situationen. Människan kommer i andra hand?

Aja, nu har jag fått skriva av mig massa.... och jag vet, jag är en idiot.... och som du skrev, jag hoppas väl att han ska inse att han kan förlora mig. Men istället framställer jag mig själv som en slampa eller idiot.