Ärliga nätdejtingstråden!
![](https://www.familjeliv.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif)
Oppis, jag skojar mycket med dig men kan vara allvarlig också. Vi skriver mycket här båda två och jag vill verkligen att det ska gå bra för dig, du verkar vara en reko kille. Efter att ha läst ett par miljoner av dina inlägg vågar jag mig på att tro att du tänker och analyserar för mycket.
Det är väl det som är med kärleken, det fina, att allt inte är logiskt. Att man ibland faller för någon man aldrig hade trott, att man blir löjligt barnslig, att det pirrar i magen, att man mår allmänt bra nästan oberoende av vad som händer i övrigt i ens värld.
Du ska givetvis tänka och analysera men det finns en gräns...även för logiken och det rationella. Kärlek är inte alltid logisk och jag tycker att det låter som att du behöver gå mer på känslan, på intuitionen...inte bara på det logiska och rationella.
Det är inte en bok eller en dator, människan är så komplex och möter du en kvinna och förväntar dig att hon ska reagera exakt på ett visst sätt i en viss situation...kan hon egentligen bara misslyckas och du blir besviken.
Lita på känslan, låt kärleken få vara lite ologisk...uatn att bli naiv eller blåögd...men våga gå på känsla.
Alltså, många glömmer att kärlek är något fint, underbart...men att det är jäkligt mycket hårt jobb också. Det är ju värt varenda armtag men det är hårt jobb. Allt ska inte vara det, det måste flyta på också men man måste vara beredd att ta sig igenom svackor, svårigheter, yttre faktorer som slitiga jobb, vakna barn på nätterna...ja, du fattar. Allt ska inte vara hårt jobb men det ingår, utan jobbet har man inte heller glädjen, rosa moln...etc.
Alla är ju inte som ditt ex...även om hon inte är ensam om att vara falsk.
Jag försöker tänka tvärtom när en tjej sviker, att hon banne mig inte ska få nöjet att få mig sluta tro på kärlek och på andra människor