Ärliga nätdejtingstråden!

Det stämmer verkligen med min erfarenhet av nätdejting. Det är kanske en gång per halvår man får till ett samtal som verkligen flyter. Egentligen har det inte så stor betydelse vad jag som kille gör på de där sidorna, för det är tjejens agerande som avgör om det blir något. Påfallande ofta får man svar i stil med ja, nej, kanske, vet inte. Sällan några motfrågor. Och då en gång per halvår att tjejen liksom bjuder på sig själv, drar nån paralell till något helt annat så man kommer in på nya ämnen.

Prova att byta sökkriterierna på dejtingsidan. För varje tjej är där tre killar inloggade som snitt. Ändå är det väldigt låg omsättning på tjejer där. Hade könsfördelningen varit den omvända skulle jag betraktat det som per definition omöjligt att misslyckas. Ändå misslyckas tjejer.... Är där fel på allt vad där finns i killar? Eller är där fel på några enstaka tjejer? Jag lutar åt den senare...

Själva tänket på dejtingsidor är tokfel i min värld. Först ska man få kontakt genom att sitta och skriva till varandra. Sen, när man har skapat ett fantasifoster som man aldrig har träffat, så ska man ses. Det är med ytterst få undantag en annan människa som står levande framför en än den som man skrev till. Bara att fundera ut något som båda vill göra på en tid som passar båda är jättesvårt. Där är många träffar som har gått om intet för vi har inte kunnat komma överens om de båda sakerna. Och så tillkommer en annan grej med att skriva till varandra, folk kollar bilder mer än de läser profiltexter. Fotot kan vara på vem som helst. Alla kan beskriva sig som den de vill vara i stället för den de egentligen är. Alla är goa och glada och trevliga och blablabla. Ingen är en otrevlig slöfs enligt egen beskrivning, vilket kanske hade passat in på några som är med där.

Men:
Jag är med i något som heter Citypolarna

www.citypolarna.se

Där råder totalt motsatt tänk. Det är inte dejting. De som föreslår aktiviteter av dejtingkaraktär blir utslängda. Men man träffar folk och där bildas par lite hela tiden.

Mycket enkelt uttryckt är det bara en kalender. Peta in vad man vill göra en kväll i den kalendern, så hänger folk med. Eller att man själv hakar på. Bekantskapskretsen fullständigt exploderar i omfång när man är med där. 

Den sidan är min absoluta rekommendation till er som har tröttnat på att ständigt bli besvikna. 

Prova att skapa något själv! En fika, gå på cirkus, promenad i parken och snacka om allt och inget, pubrunda, danskurs, plocka svamp eller vad som.

Där har du ju indirekt anledningen till att du är singel (om du nu är det).

Jag vill få anstränga mig, men jag vill ju ha något tillbaka med. Ofta är det bara att anstränga mig jag får göra för någon som är fullständigt blasé i sitt sökande.

Jag skrev i en annan tråd vad som passar här:
Det gäller att kunna plocka russinen ur den kaka som erbjuds i stället för att hela tiden begära in en ny kaka.

Loggar man in på dejtingsida, HP för min del, känns det som att tjejerna betraktar en som en vara i någon postorderkatalog. Man blir inte direkt sugen på att anstränga sig för någon som är allmänt snorkig eller dryg. (Ta inte detta som ett personligt påhopp utan det är en generell iaktagelse.)      

Det stämmer att man har mycket mer gemensamt när man är på samma plats här i livet rent mentalt. Rent automatiskt har man lätt för att snacka med varandra, hitta varandras värdegrund.

Det är kanske inte är så farligt att båda är blyga och man är lite trevande i början. Den där första träffen är i min värld bara att man känner varandra lite nätt på pulsen för att se om man kan snacka med varandra. Vad jag försöker känna efter är om människan i alla fall "försöker". Människosorten som jag backar för är de som vill uppleva prinsessaga i verkligheten. Det ska klicka ögonblickligen och man ska leva lyckliga i alla sina dagar. De som får uppleva det är ytterst ytterst få.

Men är det inte lite så att när man hittar den där minsta gemensamma nämnaren mellan varandra så behövs inga bilder, eller att det gör inget att människan är mycket yngre eller äldre eller kanske bara är på tillfälligt besök när man träffas i verkligheten. Det är inga egenskaper eller specifikt utseende man söker. När det handlar om parbildning är det, tycker jag, mest en känsla det handlar om. Här är någon som intresserar sig för mig och som tillåter att jag naffsar i deras allra innersta personlighet.

Det ska ju inte vara utseendet man ska gå efter. Jag är väl inte bättre än andra där. Men det är inte ett utseende man vill leva med, det är ju en levande person. Även om tjejen skulle vara grymt snygg så inte tusan lär jag stanna om det är det enda hon kan komma med. Det lär inte ens bli att jag föreslår att fortsätta att träffas.

Vad jag har märkt på mig själv att jag faller för är öppenhet. De som helt öppet kan berätta om sig och åtminstone försöker lyssna på vad jag säger är hur attraktiva som helst oavsett hur de ser ut. Då finns där grund att försöka. 

Jag tror faktiskt inte det är utseendet man kollar in. Jag tror det är kroppsspråket. En liten intressant iaktagelse, jag jobbar inom bygge. Emellanåt står man på ställningen och tittar ut över trottoaren nedanför. Kommer där nån tjej gående som jag följer med blicken så följer alla andra henne med blicken med. Sen har det ingen som helst betydelse hur hon ser ut egentligen.

Du gjorde, i min värld, allt klockrent rätt. Du visade att man kan lita på dig. Det vanliga i din sits brukar vara att tjejen ska ha tvättstugan, på kalas när deras mor fyller år, begravning eller vad som utom just vad det handlar om. Det gör förbaskat ont att nå insikten att den man har blivit intresserad av har dragit ett gäng lönger för en.

Vad jag däremot är väldigt oförstående till är vad man gör på dejtingsidan när man har någon man träffar. Enligt mig ska man vara avslutade kapitel för varandra innan man börjar jaga någon ny. 

Ja du.... min uppfattning om de sidorna är att det är värsta falskspelet där. Jag litar inte ett dugg på vad som sägs där. Det är rätt obehagligt att vara direkt misstänksam mot folk, men det har ju sin grund i erfarenheter. Verkligheten är ett bättre sätt att träffa folk så att säga, plocka bort möjligheten att göra sig anonym och gömma sig bakom en dator.