Ärliga nätdejtingstråden!

Mötesplatsen funkade bra för mig iallafall.
Träffade mitt livs kärlek där bara efter en månad. Han kände samma sak.
Nu blev det nyss slut efter 8 månader av komplicerade anledningar..men iallafall.

Jag mailade till dem som verkade intressanta och attraktiva i mina ögon.
Det är tydligen så att många tjejer väntar på att mannen ska ta första steget. (enligt manliga vänners upplevelse)

Det funkade bra för mig eftersom ovan nämnda blev intresserad också..

Men det här med att svara eller inte..
Vissa män bli skitsura om man inte svarar.
Ska man svara: nej tack jag är inte intresserad?
Det blir vissa män irriterade över med.
Om jag skriver och mannen inte svarar så fattar jag att han inte är intresserad.
Ok med mig iallafall.

Man kan ju se vilka som varit inne på sin sida och hade en "Stalker " där tills dess jag sa upp prenumerationen.
Han skrev: hej snygging!
Charmigt..nej!
Jag svarade aldrig men jag såg att han i princip besökte min sida varje dag?!
På hans profil stod det endast: jag gillar bilar och motorcyklar..

Det ÄR en djungel därute på dejtingsidorna men för att hitta prinsen måste man nog gå igenom trollskogen :)

Ja nu är jag verkligen inte dejtingsugen.
Känns som min kärlekssorg aldrig kommer gå över. Men kanske nångång..vem vet?

Nej du Ulfsas, vi hade inte riktigt samma intressen :)
Ahh minns nu att han hade en bild av sig själv som var tagen 2002! ( datumet stod på bilden)
Hmmm..

Ja häxor finns det gott om verkligen.
Så könen är jämlika där iallafall ..

Såg att du bor i Sumpan..nästan grannar :)

Ja kärlekssorg är hemskt!!!
Otrolig lycka sedan olidlig smärta.
Är det värt det?
Men jag skulle inte nöja mig med ett halvdant förhållande..då är jag hellre själv!

Hmm det där är knepigt.
Med bilder alltså.
Men de ska nog vara nytagna eller åtminstone bara ett år gamla om man tycker sig vara lik på den gamla bilden

Har ofta fått höra att jag ser bättre ut i verkligheten än på bild.
Vet inte om det är bra eller dåligt :)

Njae vilken bild somhelst tycker jag nog inte duger ändå.

Tror en del guldkorn går bort bara för att bilden är missvisande.
För mig är ju ändå bilden det första som gör att man går in på sidan och kollar vad han skrivit.

Har själv svårt för killar som lägger ut bilder av sig med bar överkropp och försöker se sexiga ut..totalt osexigt för mig..men drar säkert till sig kvinnor av en viss typ.

Men oavsett hur attraktiv killen ser ut på bilden så är det viktigaste vad han skriver, hur han presenterar sig.
Och det där är ju svårt.
Stavfel och särskrivningar stör mig.

En presentation jag inte faller pladask för är:

Normal kille med normala intressen söker normal tjej.
Mina intressen är bla att äta god mat och dricka ett gott glas vin.
Vill du veta mer så får du fråga.

Alltså normal? Normala intressen?
God mat och gott vin? ( gillar NÅGON verkligen det?)
Orka fråga.
Suck!

Pepito, ang bilder..
Saken är den tror jag att en del ser sig som oattraktiva i sina egna ögon men som verkligen inte är det.
Dålig självkänsla är vanligare än man tror.

För några år sedan var jag övertygad om att jag inte dög..jämförde mig alltid med de vackraste med de perfektaste kropparna. Helt sjukt egentligen! Att jämföra mig med de, i mitt tycke oattraktiva, föll mig inte in.
Men varför jämföra sig med någon alls?

OK, varje kille tycker inte jag är deras drömkvinna..so what?
Vill jag ha varje kille? Nej jag vill ha den som tycker att jag är attraktiv på alla plan, som gillar mig som jag är.
Och som jag tycker likadant om förstås.

Numera tycker jag att jag duger, att jag är fin och jag kan stå för mitt utseende.
Tror t o m på de som säger att jag är vacker. Förut trodde jag folk drev med mig!
Men grejen är väl att man ska känna att man duger inte vara beroende av andras åsikter för att må bra.

Tappade bort bildämnet här lite men..killar som är fotomodellsnygga är inte min grej..det finns på något sätt inte något som attraherar mig med Barbiedock/Kenutseende.

MEN..finns det inga bilder alls på profilen så blir man ju misstänksam och undrar varför han inte lägger upp en bild. Förde ett samtal med en man på ekontakt, tror jag det var.
Jag hade bild men inte han. Han skrev att det inre var viktigare än utseendet och att vi kunde skriva till varandra först för att lära känna varandra, sen kunde han visa bild..
Det roliga var att han ville att JAG skulle skicka fler bilder till honom att se..ha ha..( vilket jag inte gjorde)

Något jag verkligen stör mig på är när män i 40-50 årsåldern skriver: jag är ungdomlig och alla säger att jag ser minst 10 år yngre ut...ja där har vi självkänsla så det stänker om det :)
De går såklart fetbort.
Sen är "jag ser bra ut enligt andra" lite rolig.. Vem skulle säga till karlstackarn att han inte ser bra ut?

Jamen det ÄR svårt att beskriva sig, faktiskt värre än att skriva jobbansökan. Alla kan dessutom inte uttrycka sig bra i skrift. Men kaka söker maka så det ordnar väl sig där också.

Sara, angående att visa att man inte är intresserad.
I början av mitt nätdejtande var jag väldigt artig och besvarade alla mail. Men då blev det massa långa konversationer som jag hade svårt att dra mig ur..för jag var ju egentligen inte intresserad.
Nu svarar jag helt enkelt inte även om någon blir sur.
Jag har skrivit till killar som inte svarat och jag förstår vinken.
Det är bara att vandra på..

Ute igen,
Stämmer nog bra det du skriver.
Helhetsintrycket av bilderna är viktiga.
Sen beror det såklart på vilken "stil" man har själv. Det är nog så ändå att en kostymkille aldrig skulle kontakta en piercad tatuerad gothtjej. Oavsett hur snygg vettig och trevlig hon verkar.
Läste en bok just om dejting och förälskele.
Man dras mest till personer av samma bakgrund och samhällklass. Omedvetet?
Nja både och. Men kanske mest för att man kan relatera till den andra personen mer.
Finns nog många undantag, Kronprinsessan tex.

Jag funderar lite på åldrarna här, av alla som skriver.

Det kanske är så att man har lite olika inställning till dejtandet pga åldern? 

Men det  beror ju såklart också på hur man är som person .

Jag är 44 och känner att jag vet vad jag vill ha när det gäller ett förhållande...och vad jag inte vill ha.
Orkar inte tramsa med nåt som jag inte känner 100% för. Jag är för gammal för det.

Jag trivs med mig själv och har bra vänner så är hellre själv än i ett halvdant förhållande. Jag vill ha hela paketet eller inget alls :)

Jag skulle nog inte dejta flera samtidigt. Jag vill nog avverka en i taget.. :)

Möjligtvis att skriva till flera samtidigt men annars skulle det bli för många bollar i luften för mig.

Jag tycker, för min del, att jag känner vid 2.a dejten om det finns potential. Då har man pratat en del, känner om det finns någon attraktion osv.       

        

JM,
Gillar inte heller uttrycket : Hej snygging!

De bra ingångsfraserna ( eller de som jag gillar är typ: Jag gillar din profiltext och ser att vi gillar samma musik ( eller nåt annat)
För anledningen att man skrivet är väl att man tycker att man har nåt gemensamt?

" Hej snygging " är för mig att någon bara fokuserar på utseendet.
När jag gått in på deras sidor så tycker jag oftast, eller jämt egentligen, att vi inte har nåt gemensamt alls.

Det är väl ganska självklart att man gillar utseendet på den man mailar?
Då är det väl bättre att fokusera på nåt annat när man skriver?

Det är iallafall min åsikt.
Jag söker en kille med mer substans än bara ett snyggt utseende.

Ja med mitt senaste förhållande, som nu är över pga komplicerade grejer, så "smällde" det som fasiken!
Nackdelen ..är att ingen nånsin mer kommer ge mig de känslorna jag hade med hnm..
Så läskigt och underbart att känna så.
Men undrar om det är värt det trots allt..

Men singelpappan..
Det är inget att stå efter. Ens livs kärlek alltså.
Smärtan är för stor när det tagit slut :(
( 5 veckor och 6 dar sen nu..)

Dejta kanske funkar när såren läkts men det känns som de aldrig kommer göra det.

Papito, självförtroende är inte samma sak som självgodhet.
Kommentaren ; synd att jag inte dejtar..
Tar du för givet att hon skulle vara intresserad?
Wow.
Du har säkert fina kvalitéer som någon säkert skulle uppskatta men inte alla.

Nej, att känna sig som andrahandsval kan ju inte kännas kul.
Jag vill testa med den här tjejen först men återkommer om det inte funkar. Jag menar va??
Om man då ÄR extremt osäker efter bara ha träffats några gånger behöver man iaf inte trycka upp i näsan på de andra man dejtar att man dejtar/testar flera.

Ja må vara gammeldags men kan inte fokusera på mer än en Karl i taget, att träffa alltså. (maila kan man med fler tycker jag)
Men det är vad som funkar (funkade) för mig men alla får ha sin egen taktik.

Apropå att utbudet är så enormt stort.
95 % är inte intressanta alls för mig.
Så tycker att utbudet har ingen betydelse om inte kvalitéen finns.

Papito, angående självförtroende och självgodhet som jag skrev innan.
Det ÄR svårt att läsa tonfallet i det som skrivs ibland, så visst tolkade jag dig fel.
No hard feelings va? :)

Jaaaa! Point taken!

Det där med mataffären..visst spanar man inte in så många där.. MEN som många sagt innan (tror jag) är det inte enbart utseendet man går på.
Attraktion för mig är mkt mer än utseende, tror jag du håller med om.
Mitt x hade jag nog inte tittat speciellt extra på i butiken..nog för att han ser bra ut, men ändå.
Det var ju hela hans person som jag tände på. Hela paketet!
Såklart man måste vara fysiskt attraherad men det är ändå ett pussel som ska läggas där jag vill att alla bitar ska falla på plats.

Jamen vad kul att bli flörtad med vid isbergssalladen! Allvarligt, precis som du säger, när man ser ut som vanligt..

Apropå det så började jag snacka med en kille i affären pga att det var en lång kö till att plocka lök. Tyckte det var knäppt och nämnde det bara. Vips kommer en (hans) tjej och hänger sig på hans arm och vänder hmm från mig.
Det kändes som hon visade sin äganderätt och jag kände mig lite dum för jag var inte ens intresserad.
Hade min fina pojkvän då.
Men jag har inga problem att snacka med främlingar och tycker det är kul fast det kan tydligen tolkas fel..

Tyvärr , vad jag har upplevt, så är det oftast killar av sydländsk härkomst som kan ge öppna komplimanger, nyktra alltså på stan.
Svenskar är lite stelare.
I somras gick jag förbi två killar som målade på ett hus. Hade en finare vardagsklänning.
De tittade helt öppet, men inte obehagligt , på mig, och den ene sa till den andre någonting om bonita..
Jag log hela vägen till jobbet, det gjorde min dag faktiskt

Det han sa nykter var värt mer än tio onyktra kommentarer på krogen, helt klart.

Som du Jonny M skrev tidigare så outar man (jag) inte sig 100% på första dejten.
Jag lämnar ut mig mer och mer allteftersom dejterna fortskrider men det förutsätter ju att han ger av sig själv också.

En kille jag dejtade två ggr, berättade redan på första dejten hur hans fd fru varit otrogen när de var gifta. En lång harang om det som upptog säkert halva dejten. Då blir jag lite obekväm..jag hade ingen lust att babbla om varför jag och mitt x gjort slut. Möjligtvis att säga att vi bråkade för mkt osv, helt kortfattat.
Jag menar, dejten ska väl handla om att lära känna varandra, inte x:en..?
Varför det blev en andra dejt vet jag inte, han var väl trevlig iaf.

Sen tycker jag för min del att även om killen verkar trevlig skriftligt så vill jag nog ses ganska snart efter att man blivit intresserad.
Efter några veckor kanske..snart är ju relativt.
De som vill skriva i flera månader för att "lära känna" måste ju ofta bli besvikna och har lagt ned massa tid lite onödigt tycker jag.
Och som nån skrev här ovan så träffade jag en kille som nu är min allra bästa killkompis.
Det är en hel del värt tycker jag.
När min kille frågade hur jag och xx xx lärde känna varandra så blev jag lite osäker först eftersom jag är lite svartsjukt lagd själv.
Men berättade som det var och han tyckte det var jättekul och skrattade !
(han är inte svartsjuk alls)
Jag och xx hade bara dejtat en gång men höll kontakten pga samma musikintresse.
Sen lunchade vi osv.
Jag som aldrig haft en nära killkompis är jätteglad över vår relation .

Men jag tror faktiskt "wowet" kan ta några dejter på sig. Ja inte tio kanske..men..

Ha ha.. Den här tråden har urartat till;Satan vilka heta, många dejter jag har .. Dvs vilken ashet person jag är.
Och oj vad jag har killar/tjejer hängande över mig..
Vem bryr sig?
Är det inte sånt man kan vädra med vänner/väninnor ?

Jag dejtar inte men tycker att intresset är minimalt att höra på dagboksvis hur min dejt var och om vi hade sex osv.

Jag har inget intresse av att bli populär men tycker många (absolut inte alla!) är ganska ytliga..av känslan jag får när jag läser.

Den första att hacka på mitt inlägg känner sig träffad ..så förväntar mig inga hack.. :)