Ärliga nätdejtingstråden!

Intressant tråd, det här......jag har nätdejtat av och till under åren. Är 43 och har ett barn som flyttat hemifrån. Akademiker, rätt normala intressen, rest mycket, bott utomlands, ser helt ok ut.
Jag fascineras också av de här som skriver : hur är läget idag? Eller "jag är vrålbakis idag, och du?" Jag undrar VEM svarar på sådant?? Vad är det för nivå? Är fn på Match.
Men den stora frågan är, som jag brukar diskutera med mina nätdejtande vänninor är: VARFÖR är man med överhuvudtaget om man, som jag i flera fall, bytt foton, mailat fram och tillbaka om att träffas, kanske sms:at och sen bara - poff! Slutar höra av sig.... dyker det upp så många nya intressanta hela tiden, det verkar inte så att döma av tråden....???? Jag tror att MÅNGA bara surfar runt som tidsfördriv, och det är ok, men säg det då.
Jag är där för att träffa någon.
Sedan verkar tyvärr många vara oärliga, vad det gäller ålder, längd, vikt. Denna omgång, har varit med ca 2 - 3 månader har jag varit på EN dejt. Vi mailade ngra ggr, pratade i telefon varje dag i en vecka och bestämde att träffas. Han hade skickat ett par foton, såg helt ok ut, var jätterolig och trevlig. Skrev att han var 1,82 och skämtade bl.a om sin chef som var 1,68 och pinsamt kort enligt honom......
När han kliver ur bilen är det en ca 168 lång (kort) kille (jag är 165 och var lite längre än honom om jag sträckte på mig) samt hade en seriös "rondör" var rätt överviktig helt enkelt. Framkom också att han var nykter alkoholist.......
Inget stämde med det han skrivit i sin profil. När man pratar i telefon kanske man inte ber dem bekräfta; ÄR du verkligen 1,82? Jag är svag för långa män, det spelar egentligen ingen roll - MEN att han var så oärlig. Hur tror man det ska hålla? Inleder man en seriös relation kommer ju allt fram, och vad mer har amn dolt?
JAg ser också ett par män jag känner som ligger inne med profiler som skriver upp sig själv kraftigt samt har dragit bort några år..patetiskt....
Jag saknar mer raka rör och lite mindre snack och mer verkstad, helt enkelt...

Anonym (uppgiven...)

Äldre 10 Sep 16:28

#2139

Papito skrev 2012-09-10 09:56:07 följande:

Haha, känns som att alla som inte längre är lika sugna på dejtandet kommer ut ur garderoben

Rainbow: Ja, minns mitt fina PM angående det gröna gräset HP blev t.o.m. kär i mig en liten stund. För övrigt tror jag att det kan vara rätt väg att gå, lugna sig lite. Samla kraft och lust igen istället för att bara köra på slentrianmässigt och blir bitter.

HP: Oavsett om du tycker fysiken är viktig eller inte så verkar han inte något att satsa på. Är det det enda han bryr sig om lär han vara lagom kul i längden.

Xmag: Du verkar ha koll på vad du vill, att lära dig vad du inte vill..haha. Tror att det är minst lika viktigt, att man ser signaler tidigt på saker man inte vill ha i en relation. Sen är det alltid ett givande och tagande, man kompromissar helt enkelt. Både med sig själv och med partnern. Det viktiga är att inte kompromissa bort sina grundbultar, det kan aldrig funka i längden då.

En reflektion jag gör är att de flesta som skriver någorlunda regelbundet i tråden verkar ha ganska sunda och rimliga tankar och förväntningar, även om vi tänker och gör olika finns det en fult förståelig tanke bakom de flestas resonemang och agerande. Kanske är det åldern som ställer till det lite? Många av oss är i 30-40-årsåldern och en del kommer från ganska långa relationer som spruckit. Klart att det blir en konstig nystart när man varit borta från den världen i många år. Det tar nog ett tag innan man vet vad det är man söker (ofta sig själv också). Våra olikheter bygger nog också mycket på det, att vi är i olika faser i sökandet. Sen är det som så många säger, att man blir mer kräsen när man blir äldre. Man vet vad man inte vill ha, man är inte lika flexibel och har lättare för att avstå en relation istället för att satsa när man redan vet att det är dödfött. Många har barn och det är en stor faktor, man tar inte in vem som helst i deras liv, man vill inte byta ut folk i deras närhet och när man väl träffar någon bra ska den dessutom klaffa med barnen och kanske man själv med den andres barn...och barnen med varandra, och det det praktiska...och de galna exen...

haha..svävade iväg lite men tror egentligen inte att det är något fel på er som inte hittar rätt. Tror att det detta kan vara en del av förklaringarna och omständigheterna som försvårar.

Bra skrivet, jag håller med, har skrivit härinne också tidigare om att så många verkar skriva upp sig så mycket. HAr varit med på ett par sajter, matc och e-kontakt, tror jag det var förra gången. Då träffade jag en kille som var helt motsats till hur han beskrev sig, kort, kraftig rondör, dessutom nykter alkoholist - ok, jag förstår att man kanske inte uppger sådana saker, men när man PRATAR på telefon kanske man kan säga det lite fint...skriver man dessutom att man är 1,82 och det visar sig att man är 1,65 (jag överdriver inte) då kanske det är en hel del annat som inte stämmer.
Återigen, har jag efter noggrant funderande dejtat en person - som INTE ÄR NÅGOTSOMHELST som han beskrev sig...jag orkar inte.. personen i fråga är, arbetslös, sedan låååång tid, har inte körkort och har bl.a berättat att han inte städat sin lägenhet på 1,5 år.....var kanske inte överdrivet fräsch själv, heller.....

Anonym (uppgiven...)

Äldre 11 Sep 15:48

#2170

Papito skrev 2012-09-10 16:55:14 följande:

Oj, stackars dig...menar du att folk ljuger så extremt mycket??? Som någon annan sa kan jag "förstå" (egentligen inte ens det men om man nu måste är det iaf lindrigare) att vissa ljuger lite och hoppas att den andra fastnar big time och har överseende...men det du beskriver är ju sjukt. Även om han skulle vara fantastisk på alla sätt och vis skulle du ju inte kunna satsa på honom pga lögnerna. Hur tänker man i det läget? Attt det inte kommer att märkas?

Ha ha, nej klart jag undrar hur de tänkte....det är så patetiskt. Det döljer sig säkert mer där, såklart.
Men jag har tänkt ge dejtandet ett par veckor till - sedan lägger jag ned. Fick ex bl.a kontakt med en kille (med tanke på de som vill ha kk) som såg riktigt bra ut - trodde aldrig han skulle svara, faktiskt. Verkade supertrevlig, frågade efter ett mail bara, om jag ville ses. Helt ok, tyckte jag, jag gav honom mitt nr så vi kunde ringas och bestämma något. Han ringer upp, pratar och frågar vad jag gör; jag säger att jag jobbar hemma idag. Då blir han lite påstridig och säger "men vadå, solen skiner, jag har slutat jobbet för idag, kan vi inte ses nu" Jag förklarar att jag har telmöte och, måste jobba till minst 5, sedan är jag upptagen. Han fortsätter med att "jag kommer och hälsar på dig nu, blir 14.30 bra? " Jag avslutade samtalet snabbt och skrev ett sms att jag verkligen inte kan ses, har telkonferens mm. Trodde han, på fullt allvar att jag skulle släppa in honom i mitt hem, efter att ha pratat i telefon ett par minuter och mailat en gång? Det hela fortsätter, han svarar att det är ok, sedan ringer han vid 18-tiden, då svarade jag inte, sedan har han skickat 3-4 lååånga sms. Jag har medelat honom att jag inte vill ses, han svarade att han tyckte det var dålig stil....psychoooo...men det MÅSTE ju ha funkat förr? Eler. VEM gör så?? Det är ingen sexsite jag är inne på....
Tyvärr tror jag att det är så att en del blir dejting-skadade, för många lätta, flyktiga snabba kontakter . Jag tycker inte det är normalt att skriva en dm långa sms till en människa man aldrig träffat..vi är över 40, dessutom, vuxna, tycker man?

Ärliga nätdejtingstråden!

INNEHÅLL