Beslutsångest inför snitt eller ej?!?!

Hej, jag blev akutsnittad. Mitt tips är att skriva i förlossningsbrevet att du vill ha upp bebisen på bröstet direkt. Försök inte var en hjälte utan se till att du får ordentligt med smärtstillande de första dygnen, då är chansen större ett du inte behöver knapra smärtstillande så länge. När smärtkurvan gått upp till max är det svårare att komma ner till "normal" igen än om du hela tiden är ordentligt bedövad när det är som jobbigast (ung. 2-3 dagar). Du kan också kolla om du kan få en sk. "morfinepidural" innan snittet, det ger enligt många bästa lindringen efter "uppvaknandet". Se till att du blir hjälpt hemma. Du har noll magmuskler en tid framöver och kan och bör inte lyfta mycket mer än bebins vikt. Det är ofta knepigt att ta sig ur sängen den första tiden, man får liksom rulla sig upp på sidan. Skaffa en mjuk stödkorsett för magen, det kan kännas skönt. Och tejpa ärret med kirurgtejp så blir det snyggare plus att det känns lite som ett skydd. Och köp ett milt laxermedel för det är lite läbbigt att göra nr. 2 de första gångerna efter snitt och man kan vara hård i magen. 
Jag hade en asjobbig första förlossning (akutsnittet), men den andra var toppen (och naturlig/vaginal). Ingen bedövning och timtals av lyckorus efteråt. Ändå blev jag sydd mer än alla andra på avdelningen tillsammans tror jag. ;) Det berodde på att de forcerade så mycket. Det gick fort men det tyckte att det skulle gå ännu snabbare. Tillslut kom de dragandes med sin älskade sugklocka men då kände jag att "jaså de tror att han kan komma ut den vägen ändå!?" och så tog jag bara i och klämde ut honom så att det stänkte blod i ansiktet på BM. Jag var grymt nöjd med mig själv och läkaren stod där och såg snopen ut med sin maskin. ;D Barnet vägde 5 kg och mådde kalasbra. Och det gjorde jag med även om det var "lite ömt" i mellangården i ett halvår. ;) Mitt förlossningstips är att propsa på att få byta ställning om det inte händer nåt. Det är ibland knepigt och segt att föda barn i uppförsbacke (exempelvis som man gör med halvsittande ställning), pröva isf stående, på huk (som gör öppningen i bäckenet 24% större om jag inte missminner mig) eller på alla fyra (som också minskar risken för allvarliga bristningar i mellangården). Och använd om möjligt självhypnos istället för epidural, det fungerar minst lika bra! Man måste öva innan, dock. Epidural kan göra så att man blir värksvag.

Lycka till vad du än väljer!

Förresten! Jag lägger till den här länken till olika sätt man själv kan få bebisen att lägga sig i perfekt läge. (Det är på engelska.) www.spinningbabies.com

Kan finnas videosnuttar, då behöver man inte förstå så mycket engelska. Vet även att gravidyogan ofta lär ut en ställning där man ligger på knä med rumpan i vädret och huvudet neråt som ska ge bebisen mer rum att vända sig rätt. Kan också vara värt att kolla upp.

Förmodligen gjorde inte snittet så ont just eftersom du fick ordentligt med bedövning den första tiden efter, pga hemorrojderna som du säger. En kompis sa att det var väldig skillnad på snittet med extra morfin och utan. Själv fick jag en himla massa, både epidural och sen mera under snittet och sen morfinpiller efteråt och mitt snitt kändes i princip inte alls. Jag kunde sluta ta mina alvedon etc efter tre dar där hemma, för jag kände ju inget ändå.

Ja, jag kände mig oövervinnerlig efteråt, det var helt fantastiskt! :) Trots att alla läkare hade sagt att det var ungefär 50% chans efter snittet och en läkare sa att hon inte skulle rekommendera sin bästa väninna att föda ett så stort barn efter snitt. Men jag kände liksom på mig att allt var normalt, jag mådde hur bra som helst under graviditeten och så.

Ang. epidural kan jag ju säga att jag hade det första gången när det blev akutsnitt efter en oerhört snabb igångsättning där jag öppnade mig typ allt på 45 minuter. Jag trodde det skulle hjälpa mot värken som säkert hade 50 % med rädsla och otrygghet att göra för jag kände mig inte trygg med att personalen visste vad de pysslade med. Det gick liksom FÖR fort. Och de bara stressade på. Det som hände var att jag inte kunde känna när jag behövde kissa och det tog bara på ena sidan någotsånär men i princip var det samma. Så det är svårt att få några krystimpulser öht. Jag kände noll krystimpulser när de rullade iväg mig för operation trots att bebisen kommit förbi det trängsta området i bäckenet. Så det kan vara värt att testa alternativa sätt att inte ha det alltför obekvämt, inte för att vara duktig eller för prestige, utan för att det kan blir en bättre förlossning då.

Självhypnospaket har de på hynobabies.com Men om du tycker det är svårt med engelskan så vet jag att det finns svenska inspelade band med självhypnos för förlossning. Dem har jag dock inte testat.
Självhypnos går ut på att man djupavslappnar och sedan lyssnar på ett budskap som säger att det kommer att kännas bra att föda barn, att man är trygg osv. Min version hade också budskapet att min kropp producerade sitt eget bedövningsmedel som blev starkare för varje värk. Man lyssnar under en tid och programmerar sig med det budskapet. Sen är det så mycket enklare att slappna av när man ligger där, och som alla vet är det mest effektiva att vara alldeles slapp under värkarna, då går det snabbare och känns mindre. För mig fungerande det jättebra, det är därför jag rekommenderar det. Jag hoppas fler kan få den positiva upplevelsen för det är inte så välkänt i Sverige. Hypnos används dock över hela världen på sjukhus under operationer för människor som inte tål vanlig bedövning, det säger ju en del om hur effektivt det kan vara.