Forum Gravid Förlossningsrädsla
Inlägg från: Idizen |Visa alla inlägg
  • Idizen
    Idizen
    Äldre 23 Feb 19:28
    55 svar
    Återställ Anmäl

    Beslutsångest inför snitt eller ej?!?!

    Hejsan

    Ska berätta lite kort om min situation.

    Är just nu gravid i v 27 med 3:dje barnet.

    1 a förlossningen slutade med sugklocka pga att han inte hade vänt sig rätt, hade inga rejäla krystvärkar och hans hjärtljud försämrades. Efter förlossningen led jag av fruktansvärda hemorrojder och fick morfinsputor i 5 dygn innan det la sig någerlunda.      

    2 a förlossningen hade jag svaga värkar (korta med täta), öppnade mig fullt men sen stannade allt av. Kände absolut ingenting. Försök med sugklocka som misslyckades och det slutade med ett akut snitt.
    Pojken som föddes vägde 5850 g och va 56 cm lång.
    Även här efter led jag av hemorrojderna i flera dygn efteråt.

    Nu är jag då gravid med 3:dje och sista barnet. Långt in i hjärta och själ drömmer jag om en "normal" förlossning. Vill inget hellre än att få upp barnet på magen direkt. Har börjat disskutera förlossningar och börjar väl mer och mer försöka förstå att det kanske måste bli ett planerat snitt istället.

    Såhär resonerar jag: antingen chansar man på en vaginal förlossning som kan sluta hur som helst. Mest troligt är väl att det antingen blir sugklocka eller akut snitt då. Problemet som jag haft innan med hemorrojderna kommer även att komma denna gången, går ej att undvika vid vaginal förlossning. Är det värt det? Att chansa och se om det blir en bra förlossning och få hemorrojderna och väldigt ont och inlagd flera dagar efteråt.
    eller ska man ta ett planerat kejsarsnitt och slippa hemorrojder och oron för hur det kommer gå?

    Kan man få upp barnet på bröstet direkt vid ett snitt?

    snälla hjälp mig att se olika sätt på saken. tar emot alla tips och råd på både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Råd och tips om hu ren vaginal förlossning kan bli så bra som möjligt, tekniker m.m.

    och även hur ett kejsarsnitt kan bli en positiv upplevelse.      

    Just nu vill jag inte alls föda fram detta barnet.              


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-01 08:53
    Läkarbesöket igår gick bra. Blev en remiss skickad in till obstretiska avd, för vidare samtal med en överläkare där inne. Beslutade ingenting igår och hoppas få mer information sen med den andra läkaren. Hur lång tid det tar vet man ju aldrig men hopaps på att det ska gå snabbt.

    Blev sjukskriven på heltid 1 månad framåt sen får vi se om graviditetspengen går igenom eller om det blir ytterligare sjukskrivning.
  • Svara i tråden
    Svar på tråden Beslutsångest inför snitt eller ej?!?!
  • Idizen
    Idizen
    Äldre 24 Feb 07:38
    #4
    Återställ Anmäl

    Dimi: tack för svar. Har inbokat läkarbesök på ons då vi ska diskutera detta bl.a.
    Jag fick inte upp min andra på magen efter snittet, därför jag undrar. Dom gick iväg och vägde honom och jag fick inte honom till mig förrän jag rullades tillbaka till rummet.

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 24 Feb 12:49
    #6
    Återställ Anmäl

    Dimi: jo det kan ju ha varit något sånt, skönt att höra att ni fick upp henne till er..

    Fler med tips och råd?

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 24 Feb 21:46
    #13
    Återställ Anmäl

    Mammasan: tack för ditt svar. Ska Diskutera på ons med läkare både för och nackdelar. Är det så att det är min kropp det är fel på (så att jag inte får värkar) så kommer jag inte tveka att ta snitt. Men jag kommer nog isf alltid känna mig snuvad på förlossningen.

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 27 Feb 19:31
    #17
    Återställ Anmäl
    Lady32 skrev 2012-02-24 23:58:30 följande:
    Hej TS, min spontanta "feedback":

    Har själv fött första barnet vaginalt och andra med akut snitt. Väntar nu barn nr 3, som kommer att förlösas via planerat snitt om 6½ veckor pga. förlossningsrädsla (orsakat av förlossning nr 2).

    I mitt fall är det bl.a. riskerna vid användandet av just sugklocka som skrämmer mig. Barnet kan få bestående skador pga. denna, vilket känns tämligen oroväckande. Likaså den överhängande risken att förlossningen av olika anledningar slutar med ett akut snitt, ifall försöket till vaginal förlossning inte går så bra som man hoppats: ett akut snitt innebär ur många olika aspekter FLER risker, än ett planerat snitt. Och i ditt fall (är dock ingen läkare) känner jag att det finns anledning att kanske ta sig en funderare ifall inte ett planerat snitt vore det bästa/lugnaste/säkraste sättet för dig och bebben..? Då slipper du även hemorrojderna.. Om man dessutom ser till det faktum att ditt senaste barn var rätt stort, så ökar ju också det "risken" för att ditt försök till VF inte ska gå så väl som du hoppas och att det ändå slutar med akut snitt eller sugklocka, vilket medför ökade risker för både dig och barnet.

    Men, som med det mesta annat i livet, så finns det för och nackdelar med både VF och KS, och för mig har det handlat om att väga de olika "komplikationerna" mot varandra, för att lista ut vilken/vilka ev. "skador" jag tror jag skulle hantera bäst/lättast, ifall jag drabbades av dem. Du får försöka göra samma sak. Men det är inte lätt, jag vet. Skitjobbig process.

    Angående att få upp barnet på bröstet efter KS, så har jag ju bara gjort ett akut snitt än så länge, men då fick jag faktiskt inte upp dottern på bröstet. Troligen pga. att jag kräkts ett par gånger, mådde lite illa, samt var förlamad i båda armarna (av spinalen).. Lite svårt att hålla henne då.. Men vill minnas att hon låg sidan om mig i sängen när vi rullades iväg från op.salen..? Är dock inte säker, har lite minnesluckor från hela den förlossningen, som var rätt traumatisk för mig. Men denna gången hoppas jag verkligen få upp min tös på bröstet direkt i alla fall! Det är nog praxis att man får det, om det inte är något fel på barnet. I varje fall står det så i broschyren jag fick av läkaren som i onsdags beviljade mitt planerade snitt.
    Spännande att bara ha 6 veckor kvar. Hur tidigt fick du bestämt tid till KS? Är inte rädd för sugklocka men tar hellre snitt än det, eftersom med första kändes det inte att jag fick ut honom den vanliga vägen pga sugklockan och då kan jag hellre slippa hemmorojderna om det nu skulle bli det istället =)
    Jag går här och funderar fram och tillbaka varje dag men kanske skulle gjort en lista om för och nackdelar. Sambon vill bara göra det som känns rätt för mig (han får ju ett barn i vilket fall som helst, säger han =)

     
    Limone skrev 2012-02-27 14:17:49 följande:
    Förresten! Jag lägger till den här länken till olika sätt man själv kan få bebisen att lägga sig i perfekt läge. (Det är på engelska.) www.spinningbabies.com
    Tack för svar och för länken, ska kolla in det noga, dock inte så bra på att förstå all engelska.

    Jag tyckte nog inte snittet gjorde så ont förra gången, dock så fick jag ju morfinsprutor för smärtorna med hemmorojderna så det tog väl snittsmärtorna oxå. Kommer dock ihåg att även om jag hade ont i snittet så gjorde hemmorojderna 100 gånger värre ont och det är det jag minns.
    Kul att du lyckades klämma ut din lilla klump =) Måste känts skönt.
    Fick ju epidural med sonen och det va efter det som det inte kom några krystvärkar, kan det bero på det måntro?!?! det vet man ju aldrig. Men ska disskutera detta med läkaren på onsdag.
    Provade alla möjliga ställningar, ståendes och satt på boll, men det hjälpte inte alls.
    Vad innebär självhypnos?
       
  • Idizen
    Idizen
    Äldre 28 Feb 07:47
    #20
    Återställ Anmäl
    Lady32 skrev 2012-02-27 23:13:30 följande:
    Jag började vela fram och tillbaka mellan VF och KS redan när jag plussade i v.6, så vid inskrivningssamtalet i v.10 (?) sa jag att jag behövde en samtalskontakt med en Klara-BM angående min förlossningsrädsla. Men det dröjde ända tills grav.vecka 28 innan jag fick mitt första samtal! Riktigt dåligt! Så nästan hela min graviditet har gått åt till denna enorma oro och detta eviga velande fram och tillbaka. Har gjort måååånga för/emot listor och efterforskningar kan jag säga.. Och många inlägg här på FL..

    Efter ett möte med Klara-BM och en himla massa funderade hit och dit, samtal med nära och kära, vägande av för/nackdelar, risker osv, kom jag fram till att ett planerat snitt var det bästa för mig och barnet (hoppas jag..), så jag ringde Klara-BM och meddelade detta, och hon bokade in en läkartid till mig, som ägde rum 10 dagar senare. Mötet med läkaren var i onsdags (22:a) och då beviljades samtidigt min önskan om snitt, samt att vi fick ett datum: den 10:e april får vi träffa vår andra dotter! Så beslutet om planerat snitt togs när jag var i v.33. 

    Min man resonerade likadant som din: "Vi gör som DU vill, det är din kropp, ditt psyke..det är du som får leva med konsekvenserna av detta. Och om du känner dig trygg med beslutet, så blir det nog bra i slutänden". Smart och gullig man!
    Där ser man. Ganska tidigt egentligen fick du reda på datum. Vilken vecka kommer du vara i vid snittet? Får man fråga vad som har stått på dina listor?! Fördelar och nackdelar. Har du några trådar här på fl ang detta som man kan få läsa??
    lycka 4 skrev 2012-02-27 23:20:55 följande:
    Jag har gjort 3 snitt ett katastrof å två planerade sövda snitt och jag har vid mina planerade snitt fått upp mina barn på bröstet fast jag sovit :)
    Får man fråga varför det har blivit planerade KS och varför du var sövd under tiden? va det eget beslut eller?

      
  • Idizen
    Idizen
    Äldre 28 Feb 22:27
    #34
    Återställ Anmäl

    The kittycats: ingen fara. Skönt att höra allas berättelser.

    Imorgon är det dags för läkarsamtal och börjar bli lagom nervös. Mest för vad som kommer sägas och hur hon kommer tolka och hjälpa mig.

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 1 Mar 08:54
    #39
    Återställ Anmäl

    Uppdaterat trådstarten

    Vallentuna12: varför har du ångest? något du vill prata om?  

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 1 Mar 10:28
    #41
    Återställ Anmäl
    Vallentuna12 skrev 2012-03-01 10:16:54 följande:
    Det svåra är nog att jag inte riktigt kan sätta fingret på det exakt. Fick en son för snart tre år sedan. Fick HF och blev igångsatta, slutade i akutsnitt. Känts någorlunda ok ändå. Tills jag blev gravid igen. Kan verkligen se framför mig att gå hemma med värkar men innanför förlossningens dörrar blir det bara tvärstopp. Denna gången drömmer jag inte ens nattetid om förlossningen eller det nyfödda barnet. Vill och vågar inte riktigt tänka på det. Pratar lyckt med min man och gått igenom förlossningsjournalen ihop och försökt gå igenom och sätta känslor på hur jag upplevde allt. Vart lite långt men grovt förklarat är det väl där jag är.


    Oki då förstår jag. Hoppas du kan få hjälp av någon som du kan prata med.

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 1 Mar 12:19
    #44
    Återställ Anmäl

    Har ju inte alls samma rädsla eller panik som ni men allt detta velande gör mig galen.
    Du och jag är ju lika långt gångna =) kul. Hoppas att du får hjälp hos bm så att du kan njuta av sista tiden.

    Har aldrig frömt om mina förlossningar eller bäbisar undern ågon av mina gravidteter och gör det inte nu heller.    

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 2 Mar 16:05
    #48
    Återställ Anmäl
    FruEmma2011 skrev 2012-03-02 15:34:18 följande:
    Min första graviditet och jag har stor oro inför förlossningen, känner mig ibland som en "dålig kvinna" för att jag inte vill föda normalt. Jag är 99,9% säker på att jag vill ha planerat kejsarsnitt, hur tidigt ska man ta upp en sådan sak med sin BM? Ska in på KUB ultraljud om två veckor, ska man redan då fråga om Aurorasamtal eller hur gör man?
    Jag är ett kontrollfreak, och känner personligen att ett planerat kejsarsnitt är mer kontrollerbart än en vaginal födsel då allt möjligt kan hända.  Usch man vill ju mest vara glad men denna förlossningsångest "förstör" lite av det hela.


    Desto tidigare du tar upp det med dom, desto tidigare kan du få hjälp och tid att hinna bearbeta allt. Hade nog tagit upp det direkt för att så tidigt som möjligt få hjälp och stöd. Sen vet man ju inte hur lång tid det tar att få en tid till nästa ställe,

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 15 Mar 16:11
    #50
    Återställ Anmäl

    Hemma från läkarbesöket. Fick göra ett TUL och det visade sig att denna redan ligger 27% över kurvan. Väger nu 2035 g, ska tillbaka om 3 veckor och följa upp.

  • Idizen
    Idizen
    Äldre 10 Apr 17:49
    #54
    Återställ Anmäl

    Usch vad deppad jag är nu. Precis kommit hem från det andra TUL. bäbisen ser ut att ha det bra där inne och har växt rejält sedan förra gången.
    Då låg den 27% över kurvan och vägde 2035 g.
    Nu ligger den 36% över kurvan och väger redan 3153 g.
    Den är ju färdig nu, och så har man 6 veckor kvar. Vill verkligen inte detta och hoppas att den kommer innan. Drömmen om en vaginal "normal" förlossning ser nu ut att aldrig bli sann =(

    Ska tillbaka om 3 veckor och se om den ökar ytterligare eller om den håller sig på samma som nu. Dom gör inget (varken igångsättning eller kejsarsnitt) förrän den beräknade vikten är uppe i 5 kg. Vill inte ha en 5 kgs klump ju =( Vill så mycket och just nu känns det osm 3 veckor är 3 år bort.

    BLÄ. Som tur är ser den ut att ha det bra iaf och må bra så det är väl huvudsaken.    

Svara i tråden
Svar på tråden Beslutsångest inför snitt eller ej?!?!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Lifeofsvea AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies