2.5 åring som inte pratar

Min treåring är lite så åxå. Sen i talet som bara den. Men faktiskt har det blivit mycket bättre sedan jul. Först då började han tex härma ljud o djur. Han hade lixom inte intresset innan. Förstår allt o kommunicerar förvånansvärt bra. Han brukar få titta på dokumentärerna ned den stumme (eller är han döv) Elias på svtplay.se (barnkanalen) och jag har märkt att han dör lärt sig gestikulera o göra tecken själv. Nu visar han mycket tecken (när han pratar om cykeln gör han tramprörelser med händerna) samtidigt som han babblar. Han babblar massor men det är få ord.

Han gjorde hörselkoll vid 2,5 år och den var utmärkt. Ordförståelsen är utmärkt. Mer så att man underskattar allt han förstår eftersom han talar dåligt.

Mitt råd, fortsätt prata mycket med honom om saker han är intresserad av. Det är inte överraskande att min sons "första ord" var "bil", "båt", "weeeeoweeeo" (polisbilssiren), "banbil" (brandbil) osv. Träna ljud, min son älskar att härma oss när vi säger bokstäver i alfabetet. Gör det kul o tjata inte om han säger fel.

Gällande TS pedant. Tror det är rätt vanligt med lite såna där fixideer när de är små. min son ska parkera bobbycar, trehjuling och cykel (alla är inne på vintern) innan han ska sova, på rad i sovrummet. Har hört andra barn som ställer upp alla leksaksbilar i exakta långa raka rader osv. Det handlar ju om att känna igen rätt/fel och att ordna o sortera. En färdighet som kommer i den åldern. Inget att bry sig i, varken späda på med kommentarer eller förbjuda tycker jag.

Kan även tillägga att min son är fysiskt tidig. Han är jätteduktig på allt vad heter fysik, även dagis häpnar. Är det måntro lika för din son ts? De satsar lixom på olika färdigheter. Lugna barn pratar i regel bättre o tidigare än vilda fysiska barn.

Har han ordförstelsen? De brukar säga att det är huvudsaken, det tyder på att han har språksinne. Min son är nu exakt 4 och har under höstterminen gått i logopedbarngrupp ihop med 5 andra språkförsenade barn. Vissa pratade knappt alls, andra som min son babblade massor (trots att han inte kunde många ord o uttalade fel). Gruppen var superbra. 1 gång/v träffades de ihop med 2 logopeder o lekte med ord. Varje vecka fick de en rolig läxa med hem, tex att träna på språkljud, träna några min varje dag:
Hur låter ormen? sssssss
Hur låter man när man äter glass? mmmmm
Hur låter laman när han spottar? ttttttt
Osv

Vi föräldrar befann oss i rummet bredvid o tittade på direktkamera på vad de gjorde (någon blyg flicka hade förälder med inne i lekrummet). Första gångerna var alla barn rätt försiktiga, men oj vad alla blommade ut. Vid sista tillfällena märkte man verkligen att de lärt sig. Nu, ett år senare pratar min son massor. Hans ordförråd är nästan ikapp vanliga jämnårigas, ja inte riktigt, men snart. Orden sprutar ur munnen o han vågar numer testa ljud o ord, intresset har väcks. Och under detta år har han som en följd av detta förvandlats från ett Adhd-varningsbarn till ett rätt normalt busfrö.

Så jag hoppas du kan komma in på nån sån här grupp. Att väcka intresset o se att även andra barn har svårt att prata är jätteeffektivt. Sonen var jättestolt över att gå till sin "skola" på sjukhuset. Nästa höst får han förhoppningsvis gå i barngrupp igen o fila på uttal, om han nu behöver vill säga.

Vår barnlogopedgrupp kom man till på Akademiska sjukhuset. Mycket effektivare än att bara traggla med i barnens tycke tråkig vuxen logoped. Lycka till!