Närvara vid beslut om medgivande?

Vi hade också fått positiv respons från våra utredare. En kallelse skickades ut, sedan fick vi berätta om vi ville vara med. Vi träffade nämden innan och fick berätta lite om oss själva och om vår längtan efter att få ett barn. Personerna i nämden blev rörda när de fick träffa personerna bakom handlingarna. När de sedan fattade beslutet var vi i ett petry utanför.
Efter att de fattat beslutet berättade nämdens sekreterad det och vi fick tacka nämden.
Vi avslutade eftermiddagen med att gå ut och äta med vänner.
Om ni har möjlighet så är det en positiv upplevelse.
Lycka till!

Tack för infon! Låter som en fin upplevelse!

När jag frågade våra utredare om jag fick närvara ställde de sig väldigt frågande till det, i negativ bemärkelse. De menade att de sökande bara närvarar om utredarna och de inte är överens, för att kunna förklara och försvara sig. Men de skulle ta upp vårt önskemål med sekreteraren, men även hon reagerade negativ och menar att det inte är lämpligt. Tycker det är en konstig reaktion när man är intresserad och vill visa sin delaktighet.



Vi var första paret som hade varit närvarande med på förhand positiv inställning till medgivande. Detta var 2007.

Ok, intressant! Vi bor i en väldigt liten kommun och utredarna är väldigt oerfarna. Tror ärligt talat att vi är deras första medgivandeutredningspar :). Men man trodde och hoppades ändå att nämnden hade lite mer erfarenhet. Då har vi nu iaf väckt deras tanke så nästa par kanske få närvara... om ett par år ;)

Vi var med på nämndens möte redan 1999. Vi hade positivt inställda utredare och de skulle dessutom föreslå att vi skulle få medgivande så det var inte av den anledningen som vi var med. Det kändes bra att veta hur det hela går till och det kändes bra att visa upp människorna bakom utredningen. Det var spännande, men varade en väldigt kort stund. Själva överläggningen är man ju inte med på. Jag kan tillägga att detta var vid vårt första barns adoption. Just detta momentet hoppade vi över när det begav sig igen...

Intressant att ni redan var med 1999! Då ligger verkligen vår kommun efter!

Man har alltid rätt att vara med inför nämndens behandling av sitt ärende. Så har förvaltningslagen varit under mycket lång tid, åtminstone frå¨n 70-80-talet! De vanligaste inställelserna sker då utredaren föreslår avslag och de sökande vill komma o framlägga sin motsatta åsikt. Det finns en idé om att det är dumt att gå dit om förslaget är positivt för då kan nämndens ledamöter börja fundera; vad är det för "fel" på dessa personer nu då, är det något vi missar eftersom de är här fast att förslaget är till deras förmån. Man har alltså alltid rätt att närvara, men få går dit om allt förväntas gå bra ändå .....

En glad; Precis så antydde våra utredare och det är detta jag inte förstår. Undrar var den idéen kommer från. De har i princip vårt framtida liv i sina händer och vad kan då vara viktigare än att vara där och visa sitt intresse?!

Kanske för att de alltid beslutar enligt hemutredarens rekommendationer. Det viktiga är alltså inte beslutet i nämnden utan att utredaren rekommenderar medgivande. Nämndebeslutet är i den meningen bara en formalitet och egentligen inte en så stor händelse i sig...

Jag kan i och för sig tycka att det borde vara helt okej att vara med, men har personligen aldrig tänkt tanken och har heller aldrig hört om någon som valt att vara med när allt har varit i sin ordning, dvs när man har en hemutredning som rekommenderar medgivande utan förbehåll.