Vi som nyligen förlorat våra änglar

Åh herregud jag önskar jag kunde hålla om er allihopa.
Jag födde ut vårt barn i torsdags natt, i v 21. Min kropp kämpade emot  något enormt och jag låg i konstanta värkar i 14 h innan vattnet till slut gick och det kom ut. Smärtan från helvetet, som iofs tog fokus från den psykiska smärtan för ett tag. Efter två missfall och en lång kamp för att lyckas bli gravid kändes det bara för mkt att få detta slängt i ansiktet. Jag vill ha ett garantibrev på att allt ska gå bra nästa gång, för jag orkar fan inte mer.

Igår grät jag från minuten jag vaknade tills huvudvärken tog över och jag somnade på kvällen med två babianrövar till ögon. Det tar inte slut. Nu ska vi få hjälp av psykolog men jag känner mig mest bitter och arg på förhand, det känns ju inte som att någon fattar.
Att vi som genomgått sånt här lever i en annan dimension än alla andra glada skuttande människor som råkar bli gravida, får 20947 på KUB och går ut på FB i v 7 och så går allt så bra så bra.
Sorry, va bara tvungen att få ur mig.

Jag blir så innerligt hjärteledsen när jag läser era inlägg. Jag kan känna er smärta, även om den alltid är unik.

Så många kramar

Lullan1.
Hur är det med dig? Tar du dig framåt? Det är så märkligt att våra barn faktiskt funnits, precis som alla andra barn, men det är ingen som sett dem och därför är det ingen som förstår eller saknar dem! 
De är minst lika viktiga, älskade och var lika levande som alla andra ungar,..tills helvetet drabbade oss. Men vi bär dem med oss, som mammor bär vi deras minne och kärlek till dem för evigt.

Jag sitter omringad av två kollegor där ena ska ha veckan innan och andra veckan efter jag skulle fött och blir spyfärdig när alla skojar om hur mycket de äter nu och sina lustiga cravings. Mina bröst har precis gått ner efter att mjölkproduktionen kom igång efter förlossningen. De gjorde precis som de skulle, utan att ha gjort det förut, men det fanns ingen att mata. Nu hänger de istället..tomma. precis som hela jag, tom.
I förrgår fick de skrapa mig igen då det fanns rester kvar och vi fick även beskedet att någon av oss två kan bära på äftlig sjukdom, att det är därför det blivit som det blivit. Lämnade blodprov idag och får vänta på odlingen och svaret. Men vi är inte de som har tur, vi tillhör 1%-gruppen där allt bara skiter sig hela tiden.
Vi får se hur vår framtid blir.

Smärtan gå inte att lindra, den går inte att trösta, den förändrar oss som varit med om detta. Tack för ditt medd, det är bara andra änglamammor som kan se och förstå den här dimensionen av livet.  
Jag tänker på dig.     
  

@mamma till ett änglahjärta
jag håller tummarna för er att allt ska gå bra. Jag vet inte ur du känner, men jag har tänkt på det som att det är en och samma själ som kämpar för att få komma till oss.Hoppas allt går bra för er och att ni äntligen får ses till slut och få ha roligt tillsammans, växa tillsammans och älska varandra.
Jag måste också bara nämna allmänt att i dessa tider av så mkt närhat tycker jag att det är så otroligt med allt det stöd vi ger varandra. Alla värmande ord, all pepp, !! Det betyder så otroligt mycket!! <3
 

´Det är en vacker bild, att den lilla har en egen liten skyddsängel med sig,
 och har man en egen sådan så ska nog allt gå bra!
Stor kram till er

Går allting fortfarande bra? Jag förstår precis, min sambo va som lyckligast när jag mådde som mest illa haha, det va toppen med lite morgonkräknigar tyckte han. Just för att det va ett sunt tecken. :)
Snart kommer vi få besked om vi bär på något genetiskt som orsakar oss detta och jag vet inte vilket som är bäst. På ett sätt känns det så enkelt att lägga över det här med att bli gravid i vårdens händer, med IVF.
Att orka börja om igen känns så jävla tungt.
Tänk om det inte tar sig...hur länge ska sexlivet handla om att bara leverera och blir så sjukt besviken varje mens.
Jag hoppas jag kan få möta det där lilla livet till slut. Vårt lilla kärleksmirakel. 
Tills dess hejar jag på er. Heja heja!!

KRam       

Jag har inte heller varit här mycket, för att livet blivit lättare. Vi är i v 32 nu och i månadsskiftet mars/april någon gång får vi vet vem som är där inne. Allt verkar vara bra. :)
2014 var ett mycket välkommet år.
Jag sänder en tanke och kram till alla er som fortfarande kämpar med er sorgekamp eller strävan att bli gravid.