Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!
Grattis Prickig, underbart!!
Grattis Prickig, underbart!!
Che: jag vet inte exakt, kanske tre-fyra utöver de som var kopplade till droppen? Men det går ju inte att dra några egentliga slutsatser av det - alla reagerar ju olika och antalet dropp/FBC påverkas av individens reaktioner. Jag hade perioder under graviditeten då Dr D inte var nöjd utan ordinerade täta dropp + FBC, och andra då jag bara behövde ta FBC för att kolla av att jag fortfarande låg bra i mina värden.
Håller med Zin, full i själv. Har inte försökt få recept själv, men jag korrade Dr Ds ordination innan jag visade den för min VC för att öka chanserna...
Och med "full" menar jag "fyll"...
Håller tummarna Che!
Hej alla kämpar! Nu är det ganska precis ett år sen jag var i Aten, kan inte fatta hur fort det året gått! Tvillingarna blir två månader på torsdag, bara en sån sak. Tänker ofta på er här inne och läser allt även om jag inte "pratar" lika ofta.
Jag vet nämligen inte hur mycket det hjälper er att höra solskenshistorierna, minns själv att jag faktiskt inte alltid kunde se det som en tröst att andra som hade svårt att bli med barn plötsligt lyckats för så länge jag själv inte var där så hjälpte det ju inte mig (även om jag verkligen gladdes åt plussen i just den här tråden förstås!). Därför håller jag lite lägre profil här inne nu.
Det jag däremot kan säga är att hur oändlig än tiden kändes när jag fortfarande kämpade (det tog mer än fem år från vårt första oskyddade försök tills att twinsen föddes) så minns jag den knappt nu. Det var lätt värt varenda månad, krona och tår, och jag skulle utan tvekan göra om alltihop i morgon om jag visste att det skulle sluta så här fem år senare. Jag vet att alla är olika, att det inte finns några garantier och att man själv känner när enough is enough, men jag vill ändå råda er att inte ge upp så länge ni rätar ut frågetecken och så länge tex dr D tror att det kan gå. De där åren av kamp suddas ut i samma ögonblick som barnet/barnen föds, så det ÄR värt det. Jag hoppas verkligen att ni alla lyckas i slutänden!
Gläds också åt att du kommit så långt TWH, vecka 25 var en enorm milstolpe för mig eftersom det faktiskt händer att tvillingmammor föder då så plötsligt blev det verkligt att det var barn på gång (nu höll ju mina sig tack och lov i magen tills snittet i v38+0 ändå). Nu har du bara upploppsrakan kvar!
Stor kram till er alla, ni är fantastiska!
TWH: Fy så läskigt, men så skönt att de tog dig på allvar och håller koll på läget! Håller alla tummar för att du slipper mer oro nu!
Maxad/Che/TWH: jag tog sprutorna i magen ända fram tills snittet i v38+0 med tvillingar i magen dessutom. Blåmärkena blev mindre ju mer spänd magen blev. Och det funkade faktiskt att nypa i huden hela vägen, även om jag fick ta dem längre och längre ut mot midjan. (Eller "midjan" snarare, haha.) Men det där är säkert olika från person till person.