Tack rara Criss00, jag känner mig dock inte som någon hjältinna. Varit riktigt ledsen idag. Jag kämpar så mycket och var jätteglad f min plan som kändes bra. Jag till och med orkade tänka på ev embryoadoption. Jag har inte ens berättat om min plan f min nära (menar då inte min man). Jag möts nämligen då och då av riktiga påhopp, där det bara propsas på donation, de påtalar detta nedlåtande som om jag inte fattar hur mina chanser är, som om jag vore korkad. De propsar hårt på donation, men ingen är villig att ens tala och vända och vrida på känslor och tankar runt detta tillsammans med mig. Det verkar som ingen förstår vad jag går igenom. Der är inga lätta frågor. De är inte speciellt omtänksamma, utan går ganska okänsligt på med vad jag borde göra. Mellan raderna säger de bara "få ett slut på detta". Förstår de inte att jag måste sluta när det känns rätt f mig. Jag skulle ju inte heller orka om dt inte fanns några chanser alls. Idag träffade jag en höggravid kollega. Hon har varit och är ganska förstående f min icke gravidsituation. Dt kommer dock emellanåt lite jobbiga händelser, när vi var på toa tillsammans (jag vet, typiskt tjejigt o onödigt), drar hon upp tröjan och visar hela magen, vi ska kolla ränder o naveln etc. Då och då med kläderna på, säger hon, känn här osv. Jag kanske är för känslig, jag håller mig alltid då och visar stort intresse o omtanke om henne. Jag frågar massor om hennes graviditet och bryr mig verkligen äkta. Glad berättade jag idag min nya plan f henne. Fick ingen respons alls, utan hon sa, utan att egentligen säga det rakt ut, att vad ska du göra det för, ingen ide'. Övergick med klump i halsen att fråga henne vad hon tycker om ev donation. Näe, hon skulle inte vilja göra det om dt inte blir ett syskon av sig själv. Hon är 39 år. Två meningar senare var samtalet om det över. Ingen direkt vilja att tala om dt f mig o min situation. Bara lite nonchalant, men dt är väl bara ett barn man vill ha..... Så enkelt är det inte f mig. Klumpen i halsen är kvar och min glädje f planen m Dr D är nästan borta. Jag vill ändå påpeka att hon varit gullig mot mig under hennes graviditet samtidigt som mina misslyckanden. Förlåt f negativt inlägg. Hur många tårar kan man ha? Kram.