Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Stort tack för mycket bra tips och omtanke!!!

Tack ALLA för varma tankar, stöd och pepp!!!

Tyvärr var det nog oundvikligt denna gång när jag väl började blöda, iom att hcg sjönk mycket snabbt. Känns bra mitt i allt elände att känna att vi iaf gjorde allt vi kunde ända från start och in i det sista. Och för mig är att ha lyckats bli gravid ändå ett stort kliv framåt och iom det är hoppet ändå något större nu att vi till sist kan komma att lyckas - kanske. Förhoppningsvis!

Vi hade hopp in i det sista, det som såg ut som en hinnsäck som satt kvar på samma ställe när jag var inne på gynakuten igår eftermiddag. Och jag lyckades t.o.m. få hjälp att sätta mitt dropp där och då - jag får det ju av dubbla anledningar, jag har lite problem med näringsupptaget. Och det var utifrån den informationen som man till sist ändå tyckte sig kunna ge mig droppet. De var mycket mycket oroliga för juridiken, avsaknaden av korrekt ordination, men var supergulliga och löste ut det. Jag undrar hur en korrekt ordination ska se ut för att det ska vara lättare för oss att få hjälp inom landstingen? Vem är ytterst ansvarig att svara på det? Men sen när droppet precis gått klart så kom hcg-svaret tillbaka och då var det ju tyvärr inte mycket mer att göra...

Känner mig lite medtagen, svimningsattacker under natten och störtfloder, men nu verkar det förhoppningsvis som det lugnat sig något. Har fått mycket bra stöd både på Rmc och gynakuten. Telefonjouren under natten när det ett tag var lite gränsfall till kritiskt var suverän. Alltid så positivt överraskad när någon del av svensk kvinnosjukvård fungerar kanonbra! 

Kram till era alla kämpekvinnor!!! 

Angående Neupogen: jag håller med Zin och Snart Lycklig - man får göra en avvägning. Och vill man bli gravid så kanske man får "ta chansen". Enligt läkare jag pratat med här i Sverige är Neupogen helt livsfarligt typ och ger fosterskador. Så jag kollade med immunläkaren i London som jag inte kommer ihåg namnet på och de hade aldrig varit med om fosterskador. Trots allt borde väl det visa sig ganska snabbt?

För min del är jag inte säker på att det var just Neupogenet som gjorde skillnad utan mer att jag bokat in massor med IL-dropp och fick dem i rätt tid och rätt dos. Dr. D.s tre dropp han initialt ordinerar räcker inte långt.

Såg också att någon frågat om Utrogestan. Jag tog 1 Utrogestan oralt per dag förutom de ordinerade Crinonen. Tänkte att här ska vi i alla fall inte drabbas av progesteron-brist! Man kan nog bli lite snurrig men jag klarade mig bra.

Jag anser att i vår situation där man provat alla gängse metoder så får man köra på med tunga artilleriet! Vill man ha barn så vill man!

Och imorgon kommer mina twins! Kejsarsnitt - och det var väntat. Kommer bli en total omställning och jag fattar nog inte än!

Hej!
Jag mår inget bra efter missfallet. Redan vid plus steg min vilopuls från 65 till 85, och nu en vecka efter att blödningarna upphörde så har den stigit ytterligare och ligger runt 100. Känner mig ganska duktigt matt och svag! Ska det vara så här? Svensk sjukvård är ju supersnabba med att säga att "allt är normalt", men jag känner mig helt slut - trots att jag sover och äter bra. Det var liksom en pärs att duscha...
Ni som gått igenom det här eländet tidigare, är det verkligen normalt? Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, nog för att det är jobbigt psykiskt men det fysiska tar helt klart priset. 
Kram på er!!

Hej Alla!

Snabb viktig fråga. Hur har ni gjort med betalning på Serum. De vill att vi sätter in hela summan nu hemma ca vecka innan transfer. Vet inget om resultat eller annat än. Har vi våra tidigare försök i Spanien gjort denna bet i direkt anslutning till transfer. Känns lite osäkert så här. Tacksam för era erfarenheter /tankar!