Snart lycklig: Grattis att du nu får vara äntligen lycklig! Jättehärligt det såg fint ut efter första halvlek. Och du inger mig stort hopp betr ÄD som jag nu börjar överväga...
Cathy, jag börjar närma mig 12 kg vid halvtid. Måste vara medicinerna, eller hur? ;)
Jag tror absolut att min höga dos Prenisolon dämpade mina gravsymptom. Från början när jag väntade trillingar och hade skyhöga hcg-värden, mådde jag knappt illa. Inte kräkts en enda gång. Sekundvis kände jag illamående.
Jag plussade redan rd 6 (blasto) med hcg 133. Det jag kände då var att jag var skakig i benen, lite yrslig och en sekunds illamående. Hungrig!
Jag har haft sådan tur. Tar bp på KS på morgonen, får svar 2-3 timmar senare via telefon. Skojar det förberedda i underlaget till Dr D. Nästan alltid fått svar snabbt av D, om dropp eller ej. Då har han inte svarat på ev andra frågor, utan det har vi tagit senare. Han läser allt och om det är ngt viktigt hör han av sig direkt. Några ggr har jag inte väntat på svar, utan tagit dropp ändå. Ofarligt. Har lärt mig lite av mina bp-svar. Alltid fått bekräftat att jag gjort rätt. Nu har jag inte tagit IL sedan den 7/3. Rekord. Men fram tills den 7/3 blev det nog uppåt 28 dropp sedan behandlingsstart.
Glömde, har alltid prel bokat för dropp samma dag som jag tar bp. Funkar tack vare fantastiska underbara flexibla sköterskan.
Snart lycklig; delvis säkert IL men om du ätit som jag gjorde då så är det säkert även bara maten som gjort att du lagt på några kilon? Jag åt som en häst hela graviditeten. Måste ännu fråga om du kände av molvärk i början precis då du skulle testa? Eller bara det andra...?
Angla, dubbelgrattis till till barnen. Pojkar, flickor? (Om du vill berätta, förstås.)
Grattis till er alla som plussat. 
Fantastiskt och hoppas det ger kraft, energi och tro till alla som kämpar.
Cathy, jag har dåligt samvete för jag skulle ju komma tillbaka till dig med vilka symptom jag hade i början av min gaviditet. Jag ska, men jag somnar innan kl. 20.00 varje kväll. Helt sjukt. Jag har inte glömt.
HRE, jag fick också en ofarlig blödning i början. Det kom till och med ut en klump och vi trodde allt var kört. Efter gynbesök konstaterades att det fortf fanns tre fina hinnsäckar. (Jag väntade ju trillingar från början.)
Ang att fortsätta med kortison. Jag är idag i vecka 21 (20+1). Tagit nya bp idag. Jag tar fortf 30 mg Prednisolon och ev ska vi börja trappa ner ngt inom kort. Idag kommer att vara den första dagen utan Neupogen. Så skönt! De två sista veckorna har jag tagit en halv flaska varje kväll. Allt beroende på mina bp-svar. Jag följer Ds rekommendationer hela vägen, vågar inte annat. Jag gissar att D inte ber mig trappa ner kortisonet förrän han ser att jag klarat mig helt utan Neupogen. Inte heller behövt IL sedan den 7/3. Som jag sagt tidigare, dessförinnan ca 28st IL-dropp sedan behandlingsstart.
Tänk på att jag tillhör den svårare skaran av immunpatienter, så långt ifrån alla behöver ju så mkt immunstöd som jag.
Ang rädsla för medicinerna, massa mediciner och bebis, eller inga mediciner ingen bebis. Alltså inget att välja på.
HRE, hoppas båda embryona fortsätter att utvecklas precis som de ska. Hur långt gången är du?
Haha, ja det har jag ju räknat på fram och tillbaka! 5+5 har jag kommit fram till med hjälp av expertis! Sen sa KK-akuten att jag var i v. 4 men de får räkna hur de vill. Jag har räknat utifrån befruktningsdag som får vara 1 mars. Eftersom jag satte in 5-dagars blastocyster 6 mars.
Vi får väl se om man kan se så mycket mer på tisdag men jag tror det. Läkaren idag kollade ju bara snabbt för att se att inget var fel. Antar att läkaren på tisdag kollar mått och lite sånt också. Det kan vara för tidigt för att se hjärtan men då får jag ju komma tillbaka.
Jag inser att om det blir två och de föds i mitten av november så blir det en vinter med brösten åt varsitt håll och bara amma och sova;.)