Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Zwillinge, jag slutade med Pravidel för flera veckor sedan, efter att frågat D. Jag är i vecka 9 (8+4) idag.

Jag tycker att du ska mejla D igen och fråga om ev dropp och hur du ska göra med Pravidel. När du tar bp tar du även prolaktinvärdet då? Jag har tagit/tar FBC, östradiol, progesteron, prolaktin, samt tidigare HCG (som jag nu inte behöver ta längre, det sista tog jag 6+5). Då och då tar jag även TSH, då jag tar Levaxin. Vid graviditet/ökat östrogenvärden kan TSH gå upp. Jag vill hålla mig runt 1, så har på eget bevåg höjt dosen lite och bara meddelat D, som inte kommenterat det. Tar idag 168,75 mg Levaxin per dag. Jag har frågat D flera ggr om jag fortf behöver ta prolaktinvärdet, men han har inte svarat på det, så då har jag fortsatt med det.

Bruna flytningar/blödningar brukar ju vara gammalt blod och sägs vara ofarligt. Förstår verkligen din oro, men du har små blödningar, vilket också känns ofarligt. När ska du på nästa koll?

Ego: idag ska jag på VUL på KS. Jag är verkligen jättenervös. Vi såg ju två hjärtan picka den 22/12 (6+4) på SH. Det som oroar mig är att hon gav dubbla budskap, dels först att de var lite små för tiden, men sedan sa hon att de var ok stl, och dels för att hon inte såg gulesäcken på den ena. Är så rädd att ett efter ett och till slut allt ska tas ifrån mig. Nästan levt lite i ett vakuum under julen i väntan på detta VUL, men som nu blir på KS. Känns som om allt är bra idag, kanske jag kan börja njuta lite. Dessutom vid tvillingar eller fler, brukar man må skitilla, vilket jag absolut inte gör. För någon dag sedan hade jag ett bakomliggande illamående under bara en dag, men sedan har det lättat igen. Extra hungrig, och kan äta mkt. Alltid finns det ngt att oroa sig för.

Tack vännen! Sedan är det väl också ganska svårmätt från början, då det handlar om millimeter, försöker tänka så.

Sluta inte med Pravidel förrän du fått svar från D. Tror det känns tryggare med en läkares ordination. Hoppas du får svar idag.

Sitter nu och väntar mycket nervös......... Jag var förkyld luciahelgen och klarade mig från feber. Endast halsont. Kram.

Skönt att du fick svar! Ska du alltså fortsätta med Pravidel tills nästa bp? Usch, här sitter folk och hostar och snorar.......

Usch, så ledsen, som jag befarade hade ytterligare en avstannat. Nu fanns det "bara" en kvar. Självklart är jag jätteglad för den lilla, men det är lite snopet, först trillingar, sedan tvillingar och nu en.

Min rädsla blir ju att även den sista ska försvinna, men så får jag bara inte tänka.

Den lilla plutt som är kvar såg i perfekt ut. Stl enligt morgondagen, hjärtat slog fint och blodgenomströmningen syntes tydligt. De hade en apparat där de kunde slå på färg. De såg gulesäcken och moderkakan. Allt enligt tid. Frågade om moderkakan kommit igång och då sa hon att det var precis det du såg och jag tror hon menade den blå färgen som visade blodgenomströmningen, eller hur och vad det nu var. Det lät på henne som om moderkakan nu tagit över ganska mkt, vilket känns skönt. Det är väl nästa kritiska moment efter att hjärtslagen ska komma igång. Min gissning är att den första som stannade av gjorde det när hjärtslagen skulle komma igång och nu den andra när moderkakan skulle ta över.

Jag fick först komma in till en jättegullig BM som började med UL på magen, och det gick att se bra. Jag var så nervös att jag började gråta när jag skulle lägga mig där. Sedan tyckte jag att hon var ganska tyst och tittade länge utan att säga ngt, men sedan visade hon på hjärtslag och mätte till korrekt stl på en. Sedan kom det, "-jag tror vi ska ta in en läkare också som tittar", och då fick jag ur henne att hon med all säkerhet ansåg att det var en kvar. En lika gullig läkare kom in och pratade lite och sedan bestämde vi att vi gick vidare till hennes rum, där vi gjorde ett VUL. Ja, det var "bara" en kvar. Embryona i de andra hade återbildats/krympt/försvunnit.

Jag ljuger om jag säger att jag inte är jättebesviken och ledsen, för det är jag. Mkt beroende på min ålder, kan jag göra syskonförsök? Jag kommer då vara drygt 50 år fyllda. Jag tycker det vore bra för barnet med ett syskon, mkt beroende på att vi är äldre. Självklar också för att det är en egen önskan hos mig, även om jag kommer att vara oerhört tacksam för ett barn.

Fick tid för ett extra UL den 21/1, men dit är det två veckor och två dagar och det känns som en evighet.

Hade hoppats så på att de två hade sett toppenfina ut idag och att jag äntligen skulle få gå och köpa min första Gravid-tidning. Nu känns det inte som jag riktig har lust med det.

Tack alla rara, söta och fina! Usch, jag mår inte bra. Är jätteledsen och orolig. Så här har alltid mitt liv varit. Ett mönster..... Äntligen kommer lite lycka och då tas det sedan snabbt eller sakta ifrån mig.

Det får inte ske nu, även om det redan känns som två potentiella bebisar tagits ifrån mig. Det är som att få besked om och gå igenom två MA på två veckor och dessutom i samma graviditet. Sedan ska jag glädjas och inte oroa mig för den tredje. Hur ska det gå ihop? Jag har kämpat så länge och så mycket, så orken är slut....... Varför kunde inte två fina bebisar fått komma till världen?

Jag är ändå inte otacksam, men just nu är jag helt nere.

Jag vill poängtera, för jag gissar att ni är många som tänker, oh fy, vad gammal hon är och kommer att vara med ett nyfött barn, att jag verkligen inte känner mig gammal. Jag känner mig likasinnade 35-40-åringar. Det är faktiskt så. Tro mig.

Ni är så gulliga! Jag började gråta när jag läste era inlägg. De värmer. "Hjärtan" till er alla.

Försöker trösta mig med att:

Det är en mindre riskfylld graviditet och kanske större chans att allt går bra (och här spelar faktiskt min ålder roll också, tror jag)

Kanske får jag uppleva att vara gravid två ggr istf en gång (trots min höga ålder, hela året när man är 50 får man återföra i Grekland och vi gar 6 st blasto i frysen, varav 3 lika fina som vi stoppade in nu i november)

Kanske får jag möjlighet att föda vaginalt, som jag just nu i alla fall önskar

Jag hinner och vågar njuta, så småningom i graviditeten och senare med en nyfödd

Inte bli såååååå trött (här spelar faktiskt ålder en roll)

Min kropp kanske inte blir lika "förstörd" (svårare i hög ålder att återfå tidigare skick)

Ja, ni ser, jag försöker finna ngn tröst.

Jag tror dock att det är att hela tiden få negativa besked, att förlora hopp, som är så bekant och väcker så många känslor.

Tänk er, jag har hoppats lika mycket på en graviditet med alla våra återförda "egna" embryon och det är totalt hela 26 st! och sedan även på dessa tre med donerade ägg.

Med mina egna endast ett tidigt missfall, och nu trillingar, som blir tvillingar och sedan en enlig. Må den få utvecklas normalt och leva kvar.

Om man ser hur många potentiella bebisar dessa gubbar/barnansikten representerar, så är det många förluster. Sedan tror jag att det varit på "G" några ggr av oss själva naturligt också.

Ja, ni hajar, hur mina tankar går.......... Stor kram till er alla.

Jättegrattis till dig Angla. Så fantastiskt att det gått bra och nu har du ju kommit långt in i graviditeten. Sköt om dig. Kram.

Solkattan, när jag skickade mensblod till Serum, skickade jag också med vanlig post. Det gick bra. Även resultatet var helt utan anmärkning, så jag behövde ingen behandling.

Singhatjejen, lite efter alla andra, men jag beklagar verkligen att det inte gick vägen för dig. Jag vet precis hur j...gt det känns när man kämpar så.

Vet inte om jag blandat ihop det nu, men är det inte du som har ett par infrysta obefruktade ägg i Finland? Från när du var yngre? Stämmer det?