Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!
HCG <2. Det blir inga genetiska barn för mig. Går inte beskriva hur ledsen jag är.
HCG <2. Det blir inga genetiska barn för mig. Går inte beskriva hur ledsen jag är.
Tack snälla ni för er medkänsla. Nej, det är inte en glad dag idag och inte lätt på något sätt. Proppen har gått ur, precis rätt uttryckt! Fick precis ett mycket gulligt sms från D. Han gör mig alltid lite lugnare. Kramar till er alla.
Tack för era ord och omtanke Zwillinge, Zinfandel, RobSab, Solkattan, Lillebob, FineS och Ananda Balaganapati. "Hjärtan"
Åh så ledsamma besked jag läser här i tråden... Robsab och Snart lycklig: Varma bamsekramar till er.
Snart lycklig: Villken kämpe du är. Få hade orkat din resa och det känns väldigt orättvist att det blev som det blev. Jag hoppas och tror att du finner lyckan i äggdonation eller på annat vis. Fortsätter hålla tummarna för dig.
Vilaa: Oerhört tungt när relationen går i kras på grund av detta elände vi alla går igenom. Hoppas ni lyckas hitta tillbaka till varandra - eller hitta lyckan på annat sätt.
Livet är som du skriver SnartLycklig långt ifrån rättvist, men det spelar ju ingen roll att man vet och har accepterat att verkligheten ser ut så. Orättvisan vi tvingas gå igenom gör lika ont ändå. Kan inte på något sätt föreställa mig den sorg och smärta du måste känna nu när ditt hårda arbete och långa resa är slut. Har man inte varit vid vägens ände så kan man nog inte förstå hur det känns. Men utifrån den sorg och smärta jag känner för den orättvisa jag upplever så kan jag tänka mig att det är hemskt. Jag önskar så att verkligheten vore annorlunda, att slitet alltid belönas och att belöningen motsvarade insatsen. Och är det någon jag skulle unna den verkligheten så är det dig! Av hela mitt hjärta hoppas jag att du tar dig vidare och på ett eller annat sätt bli mamma. Och jag hoppas att du vet att vi alla i tråden finns här för dig, oavsett vad du behöver av oss <3
Snart lycklig: Förstår att du känner så. Nej livet är inte rättvist och ibland blir det väldigt tydligt... Hoppas som sagt att du finner lyckan på annat sätt, när du tagit dig igenom sorgen och besvikelsen.
Ja, jag har kämpat med att få ordning på kroppen sedan i julas. Det har tagit sin tid och jag har ännu inte där. Jag hade rejäla obalanser och vitaminbrister i kroppen. Binjurarna var fullständigt slut. Men nu börjar jag känna livet återvända. Jag har en annan energi i kroppen, jag har gått ned i vikt, och fått tillbaka lite av mina lockar i håret (försvann i slutet av graviditeten). Kanske var det dessa obalanser och brister som låg bakom en stor del av det aggressiva immunförsvaret? Vet inte, men säkert till en del i alla fall. Jag har ju en blasto kvar i frysen här i Sverige och dr D tror att jag (liksom du) kanske svarar bättre med Neupogen så det testar vi när jag känner mig redo. Blir lite rädd dock hur länge jag kan vänta med blaston som jag har här i Sverige. Är ändå 44 nu och är rädd att bli nekad hjälp om jag inte sätter tillbaka den snart. Men jag vill ju inte vara för snabb, vill ju ha kroppen redo. Men jag kan nog inte vänta så länge till, tyvärr. (goa Marie Erixon :) du får hälsa tillbaka)
Zwillinge, det är så fint att läsa om hur du som är så ung i sammanhanget är så stöttande mot oss "gamlingar" som kämpar. Personligen nojar jag endel över att folk ska tycka att man är för gammal om man väl lyckas, och det är så skönt att se att det finns de som är mkt yngre som har förståelse och empati för att barnlängtan kan hålla i sig även när man blir "lite" äldre.
Snart lycklig: blaston är från när jag var 42. När vi misslyckades sist frågade jag bara kliniken om jag kunde höra av mig bara när jag var redo för sista. Och det sa bara ok, hör av dig. Så jag hoppas det ska gå bra, men blir lite stressad ibland... Tack för ditt lycka till :) detsamma!! Kram
Jaha då fyller man snart år igen då. Sambon frågade vad jag önskade mig. Hann som "vanligt" inte svara. Utan fick tillbaks "kan tyvärr inte ge dig en bebis". Vi har nu kommit fram till en slags kompromiss. Att min födelsedags present blir en resa till Riga. För en hysteroskopi. Julklappen blev ju en resa till Aten till dr d. Så det är väl bara att fortsätta på det spåret. Vem vet .. Årets julklapp kanske blir en resa till Tjeckien och embryodonation ..?
Är så glad att sambon faktiskt tycks haja att svensk sjukvård inte fixar att göra hysto på samma sätt som utomlands. Att han nappade på Riga. Vi har varit i Riga några ggr och sambon staden så han vill visa sonen ... Hoppas kunna åka nu snart.
Kan man göra hysto på helg eller sker det bara på vardagar .. Nån som vet ..?
En fundering.
Jag känner att det är dags att ta till det tunga artilleriet vid vårt nästa FET.
Vad vet ni om assissted hatching? Är det värt att föreslå för Dr D?