Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Nejdå, tider är inga problem, min sköterska är tillbaka från semestern nästa vecka. Och om bara Dr D säger "ta ett IL var tredje vecka" så löser det sig.

Men vi ska vara på Gotland hela semestern där jag inte har en enda kontakt inom sjukvården, så min rädsla är att han ska vilja ha blodprov superofta, och sen ordinera dropp så fort han får resultatet. Jag kan ju flyga hem över dan och fixa ett dropp även om det blir kostsamt, men jag kan ju inte gärna hålla på och flyga till Sthlm, ta ett blodprov, flyga tillbaka, få resultatet, flyga till Sthlm för ett panikdropp osv. Det känns överhuvudtaget så där att flyga mycket, så jag hoppas, hoppas att blodprovet på tisdag (HCG + FBC) ska se så bra ut att han kanske bara ber mig boka in en eller två IL under semesterveckorna... I värsta fall får vi väl skippa delar av semestern och komma hem i förtid antar jag.

Vad händer på måndag, är det FBC + HCG då? Har du plussat nu förresten, eller ska du testa i morgon? Håller tummarna att allt går bra!

Klart du ska testa, det är ju härligt att se ett plus! =)

Födda:

Gravida på naturlig väg:

Hjärtefröjd (33 år): Gravid. Försökt få barn i närmare sex år. I bagaget finns 6 IVF:er (3 ET + 3 FET med totalt 9 "perfekta" embryon), ett 20-tal inseminationer och 3 tidiga MF)   Lillih: Gravid   Perry6: Gravid   Tjorven: Gravid  TWH: Gravid (innan dr D men med prednisolon för 1a gången efter 6 missfall)

Gravida genom IVF/FET:

Poussin: Gravid  HollyGolightly (35 år): Försökt få barn i 4,5 år. 2 ET, 4 FET. Plus på första ET, men MA. Besökte Aten i maj. FET 27/6 med 2 st 2-dagars. Gravid.

Försöker på egen hand/alternativt i vänteläge:

Curly: 5 års försök, 2IVF och 6 FET. Inga plus på 4,5 år. Efter immunobehandling 3 plus (första på FET och två naturligt) men tyvärr MF.  Zinfandel (40 år): Aten i januari, immunterapi inför 6:e försöket, första + men MF   Pechi (33 år): Försökt få barn i 5 år, 3 inseminationer,  5 IVF:er, 1 MF. Besökte Aten i maj.  Påskliljan: (31år) 4,5 års försök, 5 IVF, 1 FET, ett plus som slutade i missfall och misstänkt utomkvedshavandeskap innan jag ens visste om att jag var gravid, besöker Aten i juli Jam08: 31 år, 7 IVF, 2 FET, manlig faktor, immunbehandling Aten, planerad IVF augusti 12. Myran6801:  Criss00: Cathy: Cice: Påsklilja: Singhatjejen: (42 år) Har ett barn genom IVF sedan tidigare. Syskonförsök 3 IVF, 3 FET utan att lyckas. Får bra med ägg, Dr D tror min son kom till för att jag fick en stor infektion i kroppen under den IVF:n och att embryot smet förbi mitt immunförsvar. Står i valet och kvalet över att använda mina frysta blastocyster med immunbehandling eller en ny IVF hos Dr D... Äter Fertile XX tills vidare. Ljusgläntan : Finafina:  

Pågående IVF/"ruvare":

Snart Lycklig (nyss fyllda 46): 4 IVF och 1 FET samt 1 insemination i Sverige, 2 IVF i Danmark, 1 pågående IVF i Grekland m immunbehandling, ruvar på 3 3-dagars embryon. Totalt 15 "perfekta" embryon. Aldrig sett ett plus. Första besök i Aten i maj -12. Angla (30 år): Aten i juni, immunterapi vidIVF/FET #12, tidigare 7ET/4FET/1MF - tot 19+2 embryon - ET 30/6 med 2st 2 dagars.

Gärna jag med!

Ja, solklart plus så klart!

Åh, vad oerhört tråkigt Zin!  Med tanke på hur hjälpsam och kunnig du är på detta så borde du verkligen belönas med ett plus! Men som sagt, det kan ju vara fel embryo också. Eller vad säger Dr D, säger han att behandlingen inte biter på dig eller ser han att den hjälper fast bara inte tillräckligt?

Stor kram till dig i alla fall! 

Jam08: Jag kände likadant när jag fick mina testresultat, han sa att allt såg fint ut osv och jag kände mig besviken eftersom jag tolkade det som att immunförsvaret inte heller var problemet (är oförklarligt barnlös och ville så gärna hitta felet). Men så här i efterhand har jag insett att eftersom jag tog testerna när jag inte hade något embryo implanterat så är det ju ganska logiskt att immunförsvaret inte var triggat, det hade ju inte fått något att reagera på än! 

Så nu när jag är gravid och vissa värden ökat lite (men inte mycket, Dr D kallar det en svag reaktion vilket antagligen beror på att jag ju äter mediciner och får dropp för att bromsa reaktionen) så är det ju tydligt att det finns en immunproblematik även om den inte är så kraftig att den ger utslag även när jag inte är gravid.

Nu kanske jag är ute och cyklar (i så fall får du gärna rätta mig Zin!), men så tolkade i alla fall jag mina "bra" värden från USA-testerna. Så ge behandlingen en chans!

Försök njut lite! Jag är också nervös, framför allt för VUL eftersom det var där jag fick säga tack och hej förra gången jag var gravid. Men jag lutar mig mot att det faktiskt är så mycket som är annorlunda den här gången – jag tar ju mediciner, jag vet att än så länge stiger HCG som det ska, jag känner mig gravid (brösten är fortfarande ömma, jag undrar hur länge de kommer att vara det?) osv. 

Och så tänker jag att jag inte kan göra mer än så här, det är bara att ta en dag i taget nu. Så länge inte kroppen reagerar på något konstigt vis så att det känns "fel" så har jag bestämt mig för att bara njuta fram till varje nytt test. 

Min främsta ångest handlar just nu om hur behandlingsplanen ska se ut under min semester, och det känns ju lite som ett lyxproblem i sammanhanget (även om jag på riktigt oroar mig för hur jag ska få ihop det...)

Jag tar inget progesteron än, jag köpte några förpackningar i Grekland men än så länge har inte Dr D ordinerat dem. Tar med dem på semestern i fall han skulle ändra sig.

Bra idé med remissen! Mitt problem är att det är en distrikssköterska på VC och inte en läkare som har hand om mig, så jag är osäker på om jag kan få en remiss via henne. Har en vecka på mig att försöka lösa det, puh ...