Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

SL, ska du med juli tåget, så får du börja slappna av! Och lämna minus omgången bakom dig! Du tolkar in massor som bara finns i dina tankar. Sluta stressa upp dig själv! Nu säger jag till på skarpen, som om du vore en vän i min krets. Du behöver den energi du har till att fokusera på framtid, och närmast är din man och ditt FET.

Du behöver ha med din man på tåget också, vad är detta allt instats värt om det kostar oss vår relation? Utan en god relation blir det svårt sedan också när bebis väl finns där. Jag ska  tala om för dig hur det känns för mi,  när min man kapslar in sig och sina känslor från mig: Fullständigt ÖVERGIVEN, OVIKTIG och såååå ensamt. OCH de få gånger han fattar beslut som rör mig utan att inkludera mig: KRÄNKT. När mitt val fråntas mig. Då är det mindre ensamt att leva själv. Detta är något vi kontinuerligt jobbar med och utvecklat i vår relation att kommunicera med varandra- hövligt, dvs utan person angrepp. Det finns ingen genväg utan att kommunicera. Det lämnar väldigt mycket utrymme för tolkning och fantasier. Jag älskar min man och vill honom allt väl, det är självklart för mig att jag finns för honom och att han ska dela svårare teman och sorg, vi finns för varandra att underlätta - tillsammans är vi mindre ensam. Därför vill jag behandla honom som jag vill bli bemött. Det svåra för honom är just att han inte lever med hormoner och medicin i kropp som påverkar inre själslivet....och det är just därför som han tycker det kan vara svårt att förstå vad som är vad, när jag helt plötsligt blir ett troll. Nu efter minus, så pratar vi mycket, mycket närhet, mycket fokus på bara VI aktivitet- liksom bli hela och det team vi är är. som en kickoff-smekmånad. Kalla det vad du vill. Att stimulera kärnan vår kärlek. 

Så även om jag har ÄD processen internerad, så är det mitt ansvar att dela vad jag upplever för att få honom att förstå och kunna sätta sig in i hur jag mår, har det och tar det. Han säger det själv; han skulle aldrig orka detta om det inte vore för att vi pratar och håller vår närhet helig. För mig är denna resa värdelös om relationen skulle uppföra pga att jag inte hanterar att inkludera min man. Det är ju för vi vill ha gemensam familj vi gör detta. Jag har varit ensamstående också, det är verkligen inget att sträva efter, för jag hade ingen att dela vårdnaden med. 

ANG DR D: Lita på hans omdöme, vad annat kan du göra, (ja du kan byta behandlare) det är klart att han kommer satsa och rådgöra för att möjliggöra ett FET. Han var inte inställd på att du var villig att gå på igen, skulle vara en möjlig förklaring till mailsvaret. Men han ger ju klart för att det är möjligt. I min värld, utan insyn i din kropp o historia, så ska du blöda ut, därefter tar det ca 14 dgr att  preparera slemhinnan, inför  FET. Om den ordination han ger skyndar på blödningsprocessen..., vet du, jag är ej insatt i den medicinen. Jag upphör ju m allt på minusdag, förutom prednisolonet som jag 10mg fortsatt med, ingen ide att trappa ner ju. Nu idag, CD3 startar jag igång lite försiktigt, då min FET blir något skjutet på 3dgr pga min flight. Hör med honom angående varenda rad i din medicin lista, dag för dag. Prover och analyser, vad det är du behöver för att genomföra din FET.

Var inställd på att detta möjligen är ditt/ERT sista försök med egna ägg och spermier. Prata med din man om detta också. Detta är ju verkligheten, inget att blunda för. Börja prata om hur ni hanterar ett ev minus och hur er strategi blir härnäst. Berätta nu om du är intresserad av äggdonationsprogram, med hans spermier. Han kanske behöver mer tid för det än du att fundera på. Jag gick ju och funderade innan jag presenterade mitt förslag, så jag hade ju försprång mentalt.

 Kan säga det var viktigt för min man, att hans DNA är med...just när vi beslutade. Hur han skulle resonera idag vet jag inte- det är liksom inte aktuellt, då hans simmare är i alldeles utmärkt skick. Vi försöker göra det vi kan tillsammans pådenna resa. När vi kan kombinera och ta ut semester, så har vi gjort det i samband med dessa resor- det fått bli liksom vår sem, istället för när andra tar veckovis sem, så gör vi så här. Då kan vi vara tillsammans och göra lite guldkant i tillvaron. Nästa resa åker jag själv igen, och så växlar vi. Vi gör barn tillsammans- så vi är med känslomässigt båda två. DET är viktigt för mig iallafall. 

SL- du har verkligen försökt med egna ägg, det kan ingen säga något om, efter alla konstens regler. Precis som du skrev, ville Dr D möjliggöra det också. Du har varit väl medveten om den svaga statistiken vi har på våra egna ägg i vår ålder, att du har satsat allt för att brottas med statistiken. Plus ditt immun - som inte vill samarbeta. Så om du är trött och utmattad förstår jag helt och hållet.  Det är motvind du jobbat i en längre tid. Ditt tålamod och envishet och samlade kunskap är också en inspiration för många av oss. Du har visat vägen att det är möjligt att få fram blactos, många också! Bestämmer ni er för att fortsätta i juli också så ska du vetat jag peppar dig- och stöttar dig. Vi har varandra. På samma sätt kan du bjuda in din man som du bjuder in oss,mig. Det tror jag du klarar! Du vill inte bli bitter som din morsa!!!

Varmaste kärlekskram från en kvinna till en kvinna.

Absolut, instämmer med ovan, bita ihop blir skadligt. Att fortsätta behandling och ha sin sorgeprocess finns ingen motsättning med. Men att slå på sig själv att jag BORDE haft koll och kontroll på all biologi och på cellnivå- är destruktivt och helt orimligt krav att ställa på oss själva. Den typen av ältande är nedbrytande. Om det fanns färdiga quickfix och facit skulle det aldrig vara några komplikationer med IVF/ÄD, utan bara ta sig direkt, vi skulle få exakt den behandling vi behöver för att lyckas med live-birth!
Vi är unika. Vi gör så gott vi kan och har kunskap till, och mer därtill, tycker jag. Vi ska leva också. Sluta döma oss själva för de minus vi erfar - att sörja minus är något annat, det är våra brustna drömmar och förhoppningar, det behöver vi smälta.  Kom ihåg: Vi försöker ju, vi vill, vi har motivation, vi söker kunskap, vi jagar ekonomi....vi är tillräckliga. Kram på oss!

Vi läser tråden tillsammans min man och jag mellan varven, just när det är något jag funderat på och ser här utifrån annat perspektiv. Det ger underlag för vår dialog hemma, hur vi löser olika problem och olika vägar att gå. Olika behandlingsmetoder mm mm. och att vi känner så mycket lika i många frågor, vi kvinnor här i tråden,  som gör att jag får kraft, och vill dela med min man, att det är nog inte mig personligen det är fel på, utan jag delar det med flera. Det kanske är medicinen..? Osv. 

Mötesplatser som denna tråd har en jätte viktigt funktion att fylla - denna typ av mötesplats hittar jag inte i min vardag eller i samhället som stödfunktion. Att samla vår gemensamma nämnare och finna förståelse och känna känslan av att få tillhöra, jag är inte ensam om vårt val att göra IVF/ÄD, vi är inte ensamma om allt strul som det bär med sig, alla nej, det går inte - listan kan göras milslång varför vi är här. Här finns det utrymme att ge uttryck för många olika känslor - då vi inte behöver trigga rädslan att bli övergiven eller dömd. 

Det är skönt att veta det finns någon där ute i cyber som läser lyssnar till ex när jag är solo på mina utlandsresor, där jag inte inkluderat kreti pleti i mina förehavanden. Det är skönt att veta att det finns de som bryr sig att läsa, svara, tycka, stötta, tycka olika, informerar, delar kunskap, erfarenhet, eller bara få ett annat perspektiv andra glasögon på hur jag ser på min situation. Det är det som gör tråden levande. Tacksam- tack till er alla som gör det möjligt.

Du har ju även Riga, Aten, Cypern, Ava St Petersburg- som jag skulle säga har "lägre" priser. Men det jag vill göra dig uppmärksam på är att kolla hela prisbilden, Äggdonation med egna spermier, ev garantier på äggutdelning, pris på ev dna fragmentering, pris på frysförvaring, Aten Serum tex ingår transfer kostnaden i frysförvarigen, pris/ antal per strå, ni kanske vill ha hel syskonembryon, Pris på försäljning av "rest embryon", vet ej vilka kliniker som har det på menyn, men jag väljer tex i aten om jag överlåter våra kvarvarande och till vad. Så har du embryodonation som en egen produkt, där du väljer bägge donatorerna, ingår VUL, provtagningar etc....? Gör en lista och maila så du får likvärdiga och jämförelse material till de olika klinikerna. Jag tar också in i beslutet hur det fungerar att resa och bo, priser och restider, från min dörr till plats. Visum tex t stpetersburg är lite pyssel.
Det är godkänt med Äggdonation i sverige, om vi är under....allt ifrån 38-43. Det verkar enligt min erfarenhet som gynekologer tar sig frihet att bedöma det efter egen värdering, mycket märkligt. Trots att vi gör detta utlandet, så vill de inte samarbeta. Då de inte är behandlande läkare skriver de inte ut medicin. Där jag bor är jag portad på den kliniken som skulle kunna vara aktuell, för att hon satt gränsen på 43. Nu har jag en gyn som gör mina VUL och det är jag nöjd med, all medicin tar jag via klinik, inga frikort här inte, men fri. Finns två gyn i Sthlm som jag känner till vilka samarbetar, har ingen aning om de har åldersgräns, ej hört, de tar en större summa, men då ingår typ, remisser provtagning, Vul och receptförskrivning. 

Ingen kötid att tala om någonstans. det som tar tiden är din beslutsprocess och förberedelse för transfer.

Hur många privata har du ringt runt där? Karolinaklimiken gör om du inte är över 43...

Jag menar, det ska väl finnas fler.... Men har du inte provat m karolina så gör det... Jag är 47 och ej välkommen där.

Japp

Våran äggkvalite över 40+ är ett biologiskt faktum. Även om ägg går att få fram.... Så sållar naturen ut vad som är överlevnads dugligt....väl är väl det. Sedan får vi nästa chans vid KUB ich det är ju ändå långt fram i en grav ...

Kram!

Solkatta: Du kan ju åka över till Riga, med båten över dagen...AvaRiga där kan du ju göra din insättning och ändå gå å DrD behandling, tänker jag. Osäker om det framgår hemsidan , men på prislista kanske det står. Var i SE det går att göra PGD har jag ingen aning om, jag håller mig ju helt utanför...min ålder you know.
avariga.se/pgd-preimplantatorisk-genetisk-diagnostik.html