Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!
Hej!
Har följt tråden ett tag men inte skrivit förrän nu.
Vi fick i lördags veta att vi haft vårt femte missfall (MA). Trodde vi var i vecka 12 men graviditeten hade avstannat i vecka 7+6 som det såg ut, 7+4 såg vi ett hjärta. Så otroligt tungt just nu och känner mig så uppgiven.
Lite om vår historia. Jag har sedan tidigare 3 barn med en annan pappa, min yngsta är 12 år så längesen jag hade en lyckad graviditet. Vi började försöka för 2,5 år sedan och blev gravid efter 8 månader, slutade i missfall 5+6. Sökte till infertilitetsutredning men det låg nere på grund av Corona så fick inte komma på det förrän hösten 2020. Den visade ingenting, allt såg så bra ut, värden som en 22-åring osv, så peppade åkte vi därifrån. Blev gravida månaden därpå men missfall i vecka 4. Otroligt nog blev vi gravida månaden därpå också med missfall på nästan exakt samma dag som månaden innan.
Vi fick remiss för IVF och nu var det lite bråttom då jag skulle fylla 40. Av 12 äggblåsor blev 4 befruktade, 1 sattes in på dag 2 och 1 klarade sig till frysen. Första blev jag överstimulerad efter insättning så blev inlagd över natten, återhämtade mig snabbt. Svagt positivt gravtest på RD11, lite starkare på RD13 men några dagar senare svagare och började blöda på RD17. Fick Trombyl vid första insättning.
Den 8 april gjorde vi FET. Hade bett om Prednisolon inför insättning och fick det i dos 5 mg från mens och 10 mg från ägglossning. Den här gången såg allt ut att gå så bra. Stickorna blev bara starkare och starkare, ömma bröst, illamående, trötthet osv. Såklart nervösa och oroliga men ändå var vi hoppfulla. Tyckte kanske att illamående kan ha varit mer och längre i tidigare lyckade graviditeter och i vecka 7 nu mådde jag vansinnigt illa ibland men försökte vara positiv. Tills i lördags så jag började blöda. Åkte in på akuten och där såg de att det stannat av i vecka 7+6. Tänker att Prednisolon kanske hjälpt lite då vi aldrig kommit så långt tidigare.
Vi hade bestämt oss redan innan FET att om vi inte skulle lyckas, så skulle vi söka hjälp i Aten. Var i kontakt med de redan innan FET också. Nu har vi skickat in formuläret och väntar på svar från dem. Känner mig dock bara så uppgiven, nu är det såklart vårt MA väldigt färskt men det känns som att det aldrig kommer hända för oss och tiden bara rinner iväg. Är så oerhört tacksam för de barn jag har men sörjer så fruktansvärt mycket det barn som inte kommer och att min kille inte får bli pappa.
Lider så med alla er som går igenom den här processen, att göra barn har verkligen fått en helt ny mening...