Om lärare

Läser tråden om lärares planeringsdagar och vill bara kommentera en sak angående lärares arbetstid.

En av de arbetsuppgifter som äter upp mest barnfri tid är en arbetsuppgift som troligen inte alls "syns" för föräldrar till barn utan svårigheter. Nämligen allt det arbete som ligger bakom inkluderingen av elever med koncentrationssvårigheter, rörelsehinder. autism, adhd, dyslexi, hörselskador etc. Om det arbetet lyckas riktigt väl MÄRKS det kanske inte ens att vissa av barnens klasskompisar har svårigheter... men tid tar det.

I min klass går exempelvis ett barn med ett fysiskt handikapp. Tänker inte säga vilket, men h*n fungerar i princip som andra när h*n får rätt hjälpmedel, vilket h*n får, och h*n klarar sina hjälpmedel själv. H*n är jätteduktig i skolan. ÄNDÅ har handikappet tagit ca 30 minuter av min tid i veckan under den gånga termien, i snitt. För en gång per år ska jag till barnhab och lära mig mer om hjälpmedlen (halva min "planeringsdag" som kollegorna får ha till planering), enligt LAG ska vi skriva ett åtgärdsprogram där vi kartlägger skolsituationen och skriftligt "bevisar" att barnet får de hjälpmedel som behövs. I ett sådant åtgärdsprogram ingår möten med föräldrar och barn. Och jag måste prata med idrottslärare, fritids, slöjdlärare etc. Vi ska ha möten med föräldrar och rektor (EVK), ett formellt möte där rektorn fördelar ansvaret och godkänner åtgärdsprogrammet och vi ska under terminens gång följa upp med föräldrarna. 
3 h på barnhab
4 för att skriva åtgärdsprogram
3 h till EVK och uppföljning
= 10 h, dvs 30 miuter per skolvecka om man räknar med att terminen är 20 veckor.

Det handikappet är ENKELT för mig. Barnet klarar sig bra och när det formella och all dokumentation är över krävs inte mycket av mig. Jag har en annan elev vars svårigheter kräver 2-3 timmar per vecka, minst, H*n har resursperson och vi MÅSTE träffas och planera och diskutera hur vi ska möta barnet. Småsaker, som hur gör vi när h*n måste stå i kö (t.ex. till matsalen) kan starta jättekonflikter, så vi måste "bädda" där. Det vi kommer fram till (t.ex. att XXX alltid ska få stå på en viss plats i kön) måste jag sedan sprida till all berörd personal (som idrottsläraren). En timme i veckan går åt till planering med resursperson, minst en kvart till (i snitt) när information ska ut till flera. Om barnet gör något väldigt tokigt, t.ex. slåss, måste vi skriva en s.k. "incidentrapport" för att dokumentera händelsen. Det är jätteviktigt sen när skolan söker resurspengar - kan man inte "bevisa" att barnet har svårt så blir det inte pengar... En incidentrapport ska sedan kopieras, lämnas till rektor, elevhälsovården och sparas i en speciell pärm. Tar kanske 30 minuter? Föräldrarna till berörda barn (de slagna och den som slog) ska sedan informeras.

Alltså: 
möte med resursperson - 1 h
skriva och arkivera en incidentrapport (tråkigt, men snittet är nog på en i veckan ca) - 30 minuter
kontakta berörda föräldrar ang. incidenten - 30 minuter
Det är 2 h bara det. Och sen tillkommer skrivandet av åtgärdsprogram, uppföljning av detsamma (dvs möten med föräldrar och eventuell ny dokumentation), kanske möten med BUP för att bättre förstå barnets problematik.

Jag har också en dyslektiker som också är svag i matte. Inför VARJE DAG anpassar jag en del arbete så att det passar dyslektikern. Förbereder mp3-filer som dyslektikern kan lyssna på, letar efter bra lästräningsmaterial (som bara denna enda kommer kunna ha glädje av), skriver om matematikuppgifter så att de blir enklare. Även en dyslektiker har ju åtgärdsprogram, vi träffar föräldrar, är på logopedmottagningar osv. Ett par timmar i veckan går till att förbereda för just det barnet och så ett par timmars dokumentation i månaden i alla fall?
  
 Det är ingen extrem klass, inte alls. Faktiskt är den väldigt lugn och barnen vill verkligen jobba. Jag är i grunden positiv till inkludering och en viss del av vår arbetstid är självklart till för arbete runt barn som behöver mer och/eller andra saker än de flesta. Men det springer lätt i väg och blir enormt mycket tid som ingen alls SER, eller ens vet om att vi lägger ner... I en vanlig klass på 20-25 barn har man oftast ca 3-4 åtgärdsprogram och fler barn än så behöver extra hjälp. Det är olika hur man räknar, men 2-3 elever per klass brukar ha koncentrationssvårigheter (även om de inte alltid har diagnos), någon har dyslexi och någon något fysiskt t.ex. rörelsehinder, hörselskada, cancer. Och som sagt - en välfungerande och lugn klass kanske är välfungerande JUST FÖR ATT läraren lägger massor av tid (som ingen ser) på att bädda för barn som har det lite svårare.

Den som säger att lärare bara rättar läxor, städar klassrum och kopierar stenciler till morgondagen har alldeles för dålig koll för att få påverka vår arbetstid, tycker jag.  

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 08:28
Sen vill jag också lägga till att jag inte är ute efter att spela martyr. Vi jobbar mycket och det gör andra också, jag säger inte att det är synd om oss. Men våra lov är vår inarbetade tid och det känns så ofattbart tråkigt att så många tycks tro att vi latar oss och bara gnäller på dagarna. Särskilt när man försökt berätta hur det ligger till - VARFÖR vill man inte tro på lärare som säger att avtalet motsvarar 40-timmarsveckor och 5 veckor semester? Jag vill inte ha medömkan, men jag vill ha respekt för mina arbetstider. Och det skulle aldrig falla mig in att antuda att revisorn som reser på komp, eller IT-tekniker som reser på flex, är lata och bortskämda.