Bristningar/spricka
Hej hej! Jag blev akutsnittad första gången. Inte kul. Återhämtningen är lång och jag blev deprimerad. Så det är inte heller en lätt väg. Andra gången födde jag vaginalt och helt utan bedövning en bebis på 5 kg. Det var jättefantastiskt! Jag blev först klippt (inte kul efteråt men då kändes inget) för de tänkte använde sugklocka, men jag bytte ställning och då kom bebisen ut hur enkelt som helst. Eftersom de drev på det så snabbt dock hann inte vävnaden töja sig och jag sprack en massa (men ingen sfinkterruptur tack och lov). Mitt tips är att försöka som vanligt för då repar du dig snabbare och kan leka med ditt barn. Ett snitt-ärr tar lång tid att läka. Sprickor i underlivet läker fort om de är naturliga men tar lite längre om det är klipp. Ta helst ingen epidural för då känner du inte hur mycket du kan ta i och risken för sprickor är större. Börja inte krysta för tidigt utan först när du själv har krystkänningar för annars är risken större att barnet blir stressat och det är då de vill plocka fram sina apparater för instrumentförlossning. Trots sprickor och allt skulle jag aldrig vilja att det varit snitt istället. Jag kände mig stark och nöjd med mig själv och jag läkte bra!