Varför ALLTID studiedagar precis första dagen/dagarna på en ny termin?

Nu svarar jag dig delvis men menar mer allmänt också.

Det är möjligt att det är lättare att få ledigt för oss som inte är lärare men det som man inte tänker på är att de flesta av oss som arbetar inom vården arbetar ALLA röda dagar, ALLA klämdagar mm vilket gör att fyra planeringsdagar kanske gör att man inte ens kan få fyra semesterveckor på sommaren. I genomsnitt är det 12 dagar per år som man inom vården arbetar trots att "alla andra" är lediga. Som tur är brukar man inte åka på både jul och midsommar men det är oftast 10 dagar man åker på. Runt påsk så är förskolor och skolor stängda både fredag och måndag tex med vårdpersonal arbetar som vanligt. Att det då blir 4 planeringsdagar innebär att det är 14 dagar som man som föräldrar behöver ordna ledigt, kanske 7 dagar per förälder. Det är riktigt mycket när man får 25 semesterdagar per år.
Sedan bryr jag mig inte om när de är placerade för det innebär ingen skillnad för mig och min man.

Självklart kommer vi ta föräldradagar men jag undrar bara hur många det är som har kvar dagar så det täcker alla dessa dagar fram tills barnet fyllt 7? Här gäller det att snåla med föräldradagarna så man kan ta det så länge som det går och sedan spara semester så man har åren som kommer efter 7 års ålder men när de fortfarande är så små att de inte kan vara hemma själva.
Vi har 100+ dagar kvar på dottern och nu fått nya för nästa barn. Det är mer att det är fruktansvärt irriterande att behöva ta alla sparade dagar när man kanske inte skulle vilja för att allt stänger. 60 dagar (som det blir mellan 2 år och 7 år) hade ju kunnat göra en rejäl semester eller tre.

Nu pratar jag inte om skola utan om förskola men här finns det en (EN!) jouröppet förskola som täcker behovet på ca 50 förskolor så  i skolområdet kan man ju inte kalla det, inte här iaf.

Personligen tycker jag att studiedagar är viktiga och bra men det innebär inte att det inte ställer till det rejält för oss med barn i skolan eller förskolan.

Arbetsgivaren behöver inte godkänna mer föräldraledighet än tre perioder per år och eftersom planeringsdagarna är utspridda över året (ganska självklart) så är det så att man kan bli nekad. Sedan har olika arbetsgivare olika regler. Hos min arbetsgivare får man inte ta ut föräldraledighet direkt efter en semester och tvärtom. Det innebär att jag inte får lov att ta föräldraledigt dagen efter en semesterdag och jag får inte ta semester dagen efter en föräldraledig dag. Så nej det är inte så enkelt som du vill tro.

Att planera i god tid räcker inte heller. Jag hade inte den blekaste aning om att förskolan (och sedan även skolan) var stängd så mycket som den är under året, utöver röda dagar även alla klämdagar och dessutom för planeringsdagar. Nej, jag hade ingen aning om att jag behövde ha ca 60 dagar sparade för att kunna ta under de närmaste åren. Ett misstag av mig uppenbarligen för jag räknade inte med att jag redan på BB eller under graviditeten behövde veta att förskolan har si och så många dagar stängt per år där jag normalt arbetar.

Men hur menar du nu? Om jag behöver ta föräldraledigt vid jul, alla röda dagar runt julafton, trettonhelgen, påsk mm så är det redan då tre olika perioder av föräldraledigt. Mer än så behöver min arbetsgivare inte bevilja. Så NEJ det är inte alls så enkelt när det då utöver detta slängs in 2 planeringsdagar per termin. Hur kan min attityd och inställning göra någon skillnad? Ger det mig fler semesterdagar? Ger det min arbetsgivare en känsla av att japp, just idag ska vi ändra våra rutiner. Kan tillägga att min arbetsgivare har sådär 15 000 anställda.

Att inte ta ut semester innan föräldraledig innebär ju att ännu fler föräldradagar går åt vilket innebär att föräldradagarna tar slut ännu fortare. Det är ju ofta många dagar i rad som ska täckas för. Det var även ett svar till någon som hade som förslag att man kunde kombinera semesterdagar och föräldradagar för att få det att gå ihop.
60 dagar på 5-6 år alltså. Inte på ett år.

Men tänk er själva om ni enligt schema jobbar 23:e, 24:e, 25:e och 26:e december. Då har man endast möjlighet till förskola den 23:e (under förutsättning att det infaller en vardag. Det innebär 3 dagar som måste tas ledigt på något sätt. Tänk er påsk, då är förskolan stängd fredag, lördag, söndag och måndag. Det innebär två dagar (fre och mån) som vi med obekväm arbetstid måste ta semester eller föräldradagar. Trettondagsafton var en torsdag vilket innebär att trettondagen var en fredag = stängd förskola. Hos oss hade vi även stängt igår pga planeringsdag. Det är ytterligare två dagar (fredag och måndag) som vi måste ta semester eller föräldraledigt. Bara dessa exempel ger 7 dagar där jag och min man normalt arbetar och då förskolan är stängd. Det fortsätter så här under året. Det handlar inte om planering eller brist på sådan. Det handlar om att det inte finns någon bra lösning för oss som arbetar när de flesta är lediga mer än att ta ledigt på något sätt.

Ja självklart måste vi ta ledigt på helgerna men det är man ju mer medveten om. Att lördag och söndag kommer vet man liksom men det blir alltid lika jobbigt när det utöver lördag och söndag även blir fredag och måndag vid flera tillfällen varje år och utöver det blir roliga små röda dagar mitt i. Det blir så mycket extra semester som ska tas. Även om man vet om det alltså. Jag har 25 semesterdagar per år. Vi får inte fler för att vi arbetar obekvämt och har barn tyvärr

Med rullande schema kan man inte "se till att båda inte jobbar". Det fungerar inte så. Mitt schema är som det är. Min mans lika så. Sex veckors rullande. Det gör tyvärr att man kan få julaftons kväll två år i rad. Självklart vet man om att jul kommer, vi vet om de röda dagarna också men just eftersom vi får ta så mycket mer ledigt varje år än vad de som inte arbetar obekvämt behöver så märks de fyra planeringsdagarna extra mycket (här tror jag att det var två planeringsdagar + ett extra senaste året, inte fyra även om de får lov att ha fyra). Sedan har jag inte sagt  att man inte ska få ha planeringsdagar för det är ju för mitt barn (och andras såklart) som de behövs. Men det är inte skoj.

Förskola för de med behov utöver de vanliga timmarna finns men de är inte många. I hela Göteborg finns det två och tar ca 1 h att ta sig till enkel väg. Eftersom vi inte har behov av passning nattetid så har vi dessutom svårt att få en plats. Vi förlitar oss på min mamma helt enkelt.
Hehe, märks att ni inte jobbar inom vården. "Se till att man inte har semester i mitten/slutet av augusti" Det finns två semesterperioder. Hade man tidig förra året blir det sen detta året. Sedan kan man ha bra arbetskamrater som ställer upp och byter men när avdelningarna slås ihop så är det bara så att ena avdelningen går tidigt och andra går sent. Acceptera läget Om man inte kan söka föräldraledigt istället då.
Visst marknadsför jag verkligen för vårdarbete. Nej det är inte heller bara att byta jobb, det är ju detta jag har utbildat mig inom. Självvalt med andra ord.

Ok men då säger vi väl så då. Överraskande nej det är de kanske inte. Jobbigt att behöva lägga så väldigt mycket föräldradagar och semester på strödagar utspridda över året. Jag hellre ha en lång sommarsemester som de flesta andra. Skolbarn kan man ju inte ens ta föräldradagar för.

Ja jag tycker att det är trist då jag anser att jag sliter rätt hårt under året och också vill ha en lång semester under sommaren men när jag inte längre kan ta föräldradagar så kommer det bli väldigt få semesterdagar kvar när jag haft sommarsemester och täckt upp för alla dagar som skolan stänger. Men jag älskar mitt liv ändå. :) Ta med barnen till jobbet är uteslutet, jag är sjuksköterska inom cancervård. Inte lämpligt att ha barnen med en dag. Men jag lämnar diskussionen. Jag har nämligen inte sagt att man inte får eller bör ha planeringsdagar bara att det faktiskt stäkler till det, framförallt för oss som redan innan måste täcka upp massa dagar varje år.

Jag förstod att du skulle skriva så. Nej det är klart att det inte är skolans fel att vi arbetar inom vården. Det har jag aldrig påstått heller. Men istället för att säga att "det är inte vårt fel eller ansvar" så hade det varit trevligt med lite förståelse för omväxlings skull.
Men fakta är att nej jag hade inte den blekaste aning om hur ledigheterna för förskolor och skolor såg ut när jag valde mitt yrke när jag 18 år gammal påbörjade en högskoleutbildning. JA jag har valt mitt yrke och NEJ jag visste inte att mitt yrke skulle innebära att kombinationen jobb och barn skulle bli så mycket mer besvärligt än vad mina vänner och familjen som arbetar mån-fre, 8-17 har det. Den insikten hade jag inte som 18-åring. Dessutom är det så att vissa yrken (alla egentligen) verkligen behövs i samhället och vi som arbetar på sådant sätt som man gör i vården straffas för det när vi istället borde belönas.

Det är klart att det inte är skolans eller förskolans fel att vi arbetar som vi gör men våra arbetstider leder till att det är lite mer besvärligt för oss med studiedagar och klämdagar när förskolan är stängd eller då det eventuellt finns en jouröppet förskola (som kanske ligger 1 mil längre bort vilket gör att vi inte kan lämna i tid för att hinna till jobbet då det är längre resväg och förskolorna inte öppnar så tidigt som vi då skulle behöva, men det är en annan diskussion).
I vårt  fall så finns det inte mycket till släkt att ta hjälp av. Det är inte heller förskolans fel. Likväl något som komplicerar det för oss. Makens familj bor 60 mil bort och min familj består av min mamma som precis blivit änka och därför inte har orken som hon brukar, trots att hon bara är drygt 50. Det finns omständigheter som ställer till det och det gör det för alla i perioder. Jag är tacksam för att personalen på min dotters förskola är förstående och kan se att ibland måste vi hjälpas åt för att få ihop det. Vi fick tex ha henne på förskolan två dagar när hon egentligen inte skulle varit där när vi akut insåg att planeringen sprack i samband med hennes syskons födelse då min pappa dog samma dag som våra två söner föddes. Tack och lov att jag inte behöver träffa personer som svarar "det är inte mitt fel" utan istället kramar om och säger "vi löser detta". Vi blev tom lovade att någon av personalen skulle ta med sig vår dotter hem till sig.

Nu är jag väldigt off topic här men det är så skönt att umgås med människor som inte pekar finger och säger "skyll dig själv".
Sedan är det så att jag absolut förstår problemen som uppstår  för er som är lärare eller de som arbetar som barnskötare. Jag har många gånger funderat på hur man löser problemet för den personal som öppnar förskolorna/fritids redan kl 06 för våra barns skull, var gör de av sina barn?
 

För att snabbt avsluta hela mitt resonemang som egentligen inte ens behandlar huvudfrågan så tycker jag absolut att man ska få ha planeringsdagar men jag förbehåller mig rätten att tycka att det är jävligt besvärligt.

Jag tror faktiskt att det beror på okunskap. Folk, inklusive jag själv, vet eller förstår inte hur det fungerar. Det är ju därför det är så bra att ni ändå berättar hur det funderar. 

Jag har aldrig sagt att ni har för mycket ledigt eller att planeringsdagar inte behövs, jag har bara sagt att jag tycker det är riktigt besvärligt att jag förlorar många av mina semesterdagar varje år för att täcka upp då förskolan är stängd och jag arbetar och då gör planeringsdagarna stor skillnad för min sommarsemester. Sedan har jag svårt för "skyll dig själv"-attityden som förekommit mycket här i tråden.

Jaså gör det? Går det alltid att lösa?
Hoppas aldrig att någon av mina vänner skulle besvara en diskussion om ett problem med "lös problemet". Det är rätt okänsligt. Men visst, jag ska skylla mig själv (för även om du säger att det inte är det du menar så säger innehållet i det du skriver något annat) och jag ska inte besvära dig mer med att beskriva hur det kan vara för andra i en diskussion där man berättar sin syn på saker eller sina åsikter.

Jag har som sagt aldrig sagt att planeringsdagarna inte behövs. Det som stör mig och anledningen att jag" berättar min historia" är attityden som man så ofta möts av i liknande diskussioner: Vill ni inte vara med era barn? Det är ju baaara två (max fyra) gånger per år? Sååå svårt är det väl inte att ta semester? Jo det kan faktiskt vara det för vissa av oss. Det kan bli så att jag inte får min semester beviljad eftersom alla andra också behöver ta ledigt då 60 % av personalen har barn under 13 år. Det kan vara så att jag inte får min föräldraledighetsansökan beviljad eftersom de inte behöver bevilja mer än tre skilda perioder per år. Men just det, jag är bara en martyr. Glömde det.

Självklart försöker jag hitta lösningar och oftast löser det sig. Det innebär inte att jag inte får lov att försöka få lärare och förskolelärare att förstå att jag inte alls anser att de inte gör ett bra jobb eller liknande, bara det att det faktiskt känner mer eller mindre omöjligt att lösa ledigheten ibland.

Dessutom har jag tydligt skrivit, inte mindre än två gånger, att det inte alls är 60 dagar per år utan sammanlagt uppskattningsvis 60 dagar under de år mina barn kommer gå på förskolan som jag behöver ta ledigt från mitt heltidsarbete för att täcka upp alla de dagar då jag och min man har schemalagt arbete men när förskolan är stängd och genom att förklara att det är 60 dagar på 6 år även få er att förstå att "bara två dagar per år" innebär ytterligare 12 dagar som ska täckas av semester och föräldradagar.

Jag kan inte göra så. Ska mina små barn gå med mig in till patienterna? Se döende människor? Vistas bland cellgifter? Jag skulle hellre vara hemma utan lön än att ta med dem så visst ordnar det sig.Anställningsstopp ;) Nej men jag förstår helt vad du menar egentligen. Jag älskar mitt jobb och har gått en vidareutbildning (magister) inom området så det känns lite konstigt att sluta (jag är dessutom tvingad att arbeta kvar till juni -13 pga ett kontrakt för att få lov att gå vubben).
Vi har min mamma som arbetar hemifrån så det löser sig på så sätt de gånger vi inte får ledigt.Tack, den värmde. Det spelar ingen roll att både jag och min man arbetar 75 %, röda dagar kommer och röda dagar kommer att hamna på vår lott vissa år. Det går liksom inte att komma ifrån när man arbetar på vårdavdelning eller annan omsorg. Hade jag kunnat arbeta 45h/v och garanterat vara ledig varje julafton hade jag gjort det.

Var god och jämför inte mina barn med hundar. Jag har ingenstans i denna långa diskussion varit oförskämd mot någon. Hur kan du med att skriva att jag anser att mina barn kommer i vägen för mitt arbete? Hur kan du vara så in i helvete oförskämd! Jag väljer alltid mina barn före andra människor och mig själv men även jag behöver mat på bordet för mina barn och jag är tacksam att jag har ett arbete som jag älskar. Jag är glad varje gång jag har kunnat minska lidandet för en döende person eller varit den som gett behandlingar som fått en cancersjuk att bli frisk.
Jag hoppas att du och vissa andra här inte är representativa för hur lärarkåren tänker och känner och tacksam för att mina kollegor har en grundlig utbildning inom etik. Jag skulle inte kränka människor så som du precis gjort! 

Fast då kan ju jag helt enkelt vända det på samma sätt som jag blivit bemött, du har valt ditt yrke. Nu tycker jag inte så och jag tycker att det är jättetrist att du inte kan vara med på dina barns avslutningar. Jag (som jag skrivit tidigare) har ofta funderat på hur det fungerar för lärarna, inte bara i skolan utan även förskolan. Vem tar hand om lärarnas barn när de ser till att mitt barn har någonstans att ta vägen kl 06 när jag måste åka till jobbet? Om de är där kl 06 måste ju deras barn vara någonstans också.

Jag har aldrig klagat på att lärare har en längre sammanhängande semester på sommaren och är ledig på de stora loven. Du går på fel person. Jag har aldrig kommenterat detta i negativa ordalag. Det som jag försökt få fram är att planeringsdagarna ställer till det. Jag tycker att det är bra att de finns men de ställer till det och ibland går det inte att lösa problemet med vem som ska ta hand om mina barn på ett bra sätt. Ja jag får söka hur mycket semester som helst, det har du rätt i, jag är inte garanterad att få ledigt och mina semesterdagar går åt så fort för att täcka alla de dagar där jag arbetar och förskola/skola är stängd att jag om jag varit ensamstående inte hade kunnat få fyra veckor på sommaren.

Flera har om och om igen pratat om era 45h/v så jag använde samma siffror. Nu är det inte en kamp om vem som gör mest och vem det är mest synd om men tro inte att vi inom vården inte förbereder saker hemma. Vi ska alltid vara uppdaterade om de senaste rönen och jag letar och läser därför vetenskapliga artiklar mm på min fritid utan att få betalt trots att det krävs för mitt jobb, Vi har olika ansvarsområden och då ska man vara inläst.

Japp, jag har valt att bli förälder och mitt jobb och jag älskar både mitt arbete och min familj. Jag tycker att jag har det fantastiskt bra som älskar mitt jobb, synd att inte fler verkar ha det så.

Men vet du, att folk tycker att lärare ska arbeta på sin ledighet är inget du kan ta med mig. JAG har inte skrivit det. JAG  tycker inte det. Den irritation du känner för det är inte mitt problem eller något du ska lasta mig för. Jag tycker inte så. Jag har (för hundrade gången nu) endast skrivit att jag förstår planeringsdagarna men att jag fortfarande vill ha möjlighet att tycka att det blir besvärligt. Det är jävligt besvärligt för min familj. Det är jävligt besvärligt att våra barnvaktar inte kan rycka in som de brukar då den ena är död och den andra är i djup sorg. Det är inte ditt problem, det är inte min dotterns förskolas problem men likväl något som gör att det ställer till det för oss och något som gör att planeringsdagarna, hur viktiga de än är, är besvärligt att lösa.

Jag vet att mina barn är mitt ansvar, det innebär inte att jag inte får lov att tycka att det finns för få förskolor för oss som behöver hjälp andra tider än 7-18 då alla förskolor är öppna och att alla extra dagar som kräver att jag tar ledigt gör det jobbigt för mig att få en bra sommarsemester för mina barn. Ja jag valde min utbildning och mitt yrke men jag kan inte säga att jag tycker det ska göra att jag inte får vara missnöjd med saker. Jag tror inte att många 18-åringar som ska välja utbildning kan räkna ut hur det kommer påverka familjelivet och de eventuella barn kanske får. Jag ber om ursäkt för att jag inte tänkte på detta när jag var 18.

Men som sagt, vi är långt ifrån huvudfrågan då jag faktiskt inte ens tycker som så många andra här.

Måste återigen kommentera det som jag fick slängt i ansiktet tidigare i tråden, inte bara en gång utan masa gånger, "ni har själva valt er utbildning, ni har valt yrket och få därför stå för hur er situation är nu". Eller något liknande som två stycken mycket pedagogiska ( ) lärare tycker att man bemöter människor med. Personligen håller jag med om att man valt sitt yrke men att man inte har en chans att räkna ut hur livet och situationen kommer att bli längre fram. Men men...

Det är jäkligt mycket gnäll över hur er arbetssituation är. Ni är inte ensamma om att ha det tufft. Men vi andra får ju inte ens prata om det utan att få skit slängt på oss. Skillnaden är väl att vi iaf inser de få fördelar vi har. Jag som specialistssk (magister och rätt många högskolepoäng) kan inse att min heltid som är 37,5h är färre timmar än andras heltider. Jag kan inse att det ibland är rätt bra att få vara ledig en gång i veckan på vardag för småärenden tex eftersom jag arbetar helger och kväller och då får betalt för obekväm arbetstid. Det faktum att jag aldrig går hem när min arbetsdag är slut för att jag inte hinner eller att vi gång på gång får ta dubbelpass (6:40-21:30) för att täcka upp då det inte finns vikarier pga anställningsstopp innebär ju inte att jag i grunden har fördelar.

Det känns som att lärare generellt är så på krigstigen över att man tidigare har skämtat om att man blir lärare för tre saker, juni, juli, augusti. Så sa man på 90-talet. Det är idag knappt någon som inte förstår hur mycket jobb det är, hur mycket ansvar det är, hur få lärare man är på den stora gruppen elever. Alla vet detta, det står i tidningen varje vecka. Det är ju knappt någon som argumenterar med er och de som gör det är inte speciellt insatta (undantag finns). Men en person skriver en kommentar, 10 lärare svarar och går på för fullt, ett tag var det ingen i tråden som kommenterade era 45hs veckor och semesterveckorna men ändå spelades detta mantra upp, om och om igen. Ni argumenterar med er själva på något sätt och i en diskussion är det en fördel om man har någon att diskutera med som helst tycker olika. Nu har det mest blivit att klappa varandra i ryggen och spela ut vem det är mest synd om. Det kanske inte riktigt var meningen med trådstarten?

klappa varandra på ryggen - ska det stå