Hypotyreos tråden!

Hej!

Jag skulle vilja hoppa in här!
Fick börja med Levaxin när jag var gravid med mitt andra barn 2010, eftersom jag låg på gränsen till underproduktion och hade antikroppar. Fick väldigt dålig information om vad detta innebar, bara att jag skulle äta medicin för annars kunde jag få en inflammation.

Våren 2011 fick jag en kraftig underproduktion och mådde uselt. På grund av olika orsaker tog det tid att få provsvar etc så det hann gå ett tag. Det tog tid att komma tillbaka. Efter att ha trappat upp hamnde jag på 75 mg/dag. Jag har hela tiden tyckt att jag borde äta mer men läkarna har tyckt att proverna varit ok. I januari tog jag prover och fick hem ett brev att de var normala (inga siffror).
Nu har jag en längre tid känt mig trött, blivit trött och grusig i ögonen och även värk i ländryggen. Jag har dock inte tänkt att det kunde bero på hypon utan tänkt att jag bara är trött osv...  På sista tiden har jag haft en orolig, nervös känsla i kroppen. Jag ringde VC och bad att få ta nya prover. Bad att få prata med en annan läkare då jag var väldigt missnöjd med den förras bemötande. Hon sa då att mitt TSH var 3,0 i januari och att jag hade kunnat öka dosen. Jag höll på att börja gråta i luren, det var ju vad jag hade känt på mig. Jag sa att jag även ville att man kollade antikroppar den här gången, men det sa hon att det inte var någon idé. Jag hade antikroppar och det var inte mer med det.
Nya provet visade TSH 3,4. Så det hade stigit lite. Hon tyckte inte det var så mycket så jag skulle öka dosen genom att ta 75 mg måndag-fredag och 150 mg lördag och söndag. Nya prover om tre månader.

Nu känns det som att sköldkörteln är inflammerad, alltså att den kroniska inflammationen man har pga antikropparna har "blossat upp". Jag har lite ont i halsen och en konstig känsla i bröstet (hade även denna känsla våren 2011). Jag har även hjärtklappning och hög puls. Nu funderar jag på om det är bra att höja Levaxindosen om det är så att det är en inflammation?  Jag har läst mig till lite olika uppgifter på nätet. Det känns tyvärr nästan lönlöst att ringa och disktuera med läkaren på VC. Är det någon som är insatt i detta?

Vore skönt att hitta några man kan utbyta lite tankar med. Den här sjukdomen är ju långt ifrån så "enkel" som många läkare verkar tycka...

Tack för ditt svar! Ja, det känns så onödigt. Men jag har ju delvis mig själv att skylla antar jag. Jag har bestämt mig för att dela upp ökningen på fyra dagar istället för två. Enligt läkaren hade det ingen betydelse eftersom genomsnittet på en vecka blir samma. Jag har haft svårt att sova ett par nätter, vet inte om det är dosökningen eller "bara" hypon det beror på. Jag har också förstått det så, att inflammationen ska minska om man äter tillräckligt med medicin. Ingen läkare jag har träffat har dock varit minsta intresserad av antikropparna. Hoppas på att jag ska må bättre snart.

Tack! Har sovit mycket bättre i natt, så skönt. Har "bara" vaknat av yttre saker, som barn och katt. Tanken på att gå till jobbet imorgon känns lite lättare... Hoppas på en vändning snart men det lär väl ta ett tag. Jag har läst igenom tråden, man blir ju så arg att vi är så många som blir felbehandlade! Samtidigt finns det ju en tröst i att inte vara ensam.., Hypokondrisk kan jag också känna mig. Men mest för att man känner efter så mycket, speciellt när man mår riktigt dåligt, och inte får några vettiga svar från läkarna. Jag "vet" ju att jag har en sjukdom som ger massa konstiga symptom när den inte blir rätt behandlad.

Jag kom inte iväg till jobbet i måndags. Sov ingenting på natten så det kändes helt omöjligt. Jag ringde VC och blev uppringd av läkaren jag pratat med tidigare. Hon sa att hon inte tyckte jag borde må så dåligt med de värden jag har men tyckte att jag skulle komma för undersökning. Fick en tid i tisdags. Får nästan ångest av att gå in på den VC:n med tanke på alla jobbiga möten med olika läkare där... Så jag var jättenervös. Hon lyssnade i alla fall på mina symptom och sjukskrev mig i två veckor med hänvisning till att jag inte låg bra i mina skördkörtelhormoner. Jag hade även högt blodtryck, vilket jag alltid får när jag är där för jag blir så nervös. Men det känns som det stiger ännu mer när jag är i obalans i sköldkörteln.
Idag har jag varit och lämnat flera rör med blod och up. För att utesluta att det inte är något annat fel och med tanke på bt och så. Ska tillbaka till läkaren nästa vecka.
Känns ändå skönt att hon sjukskrev mig så jag inte behöver tänka på jobbet just nu.
Jag mår fortfarande inte bra. Men det känns som det lugnat sig lite med den "konstiga känslan". Fast jag känner mig fortfarande rastlös och nervös. Och så dessa matthetskänslor som kommer ibland.
Sover i alla fall lite bättre nu. Känner fortfarande som jag är i lite i en bubbla. Det känns väldigt jobbigt mot barnen, man får dåligt samvete när man inte orkar som vanligt och tålamodet blir ju sämre. Jag hoppas det är på väg åt rätt håll. Vill bli mig själv igen!

Edvina: Jag känner så igen känslan du beskriver att man "vaknar upp". Så var det för mig förra våren när jag varit så dålig när jag började komma upp i dos.
Vet du om du har antikroppar?

Jag har ätit högre dos i två veckor nu och märker av skillnad. Tror det var nåt liknande även förra gången. Konstigt nog känns det som om vändningen kommer från en dag till en annan. Börjar komma ur bubblan, "hjärndimman" tror jag den kallas. Men jag vill ta nya prover om några veckor, (inte om tre månader som läkaren sa) tror jag kan behöva höja dosen lite till för att må optimalt. Ok, då har du nog inte antikroppar. Men be att de kollar det om du är osäker.

Skulle ha varit hos läkaren för uppföljning igår men det avbokades pga att läkaren var sjuk. Fick ny tid nästa tisdag. Idag fick jag brev om att proverna var normala. Skönt ändå. Jag mår bättre, tror det ska kunna funka att jobba på måndag. Är så less på att gå hemma.

Zanzibar: Låter ju som det skulle kunna vara sköldkörteln, man kan få många olika symptom och de varierar ju lite från person till person. Hur som helst är det ju enkelt att testa. Tror nästan läkare regelmässigt gör det om man beskriver symptom liknande dina. Självklart kan det bero på stress eller annat också, men då kan man iaf utesluta något. Hoppas du träffar en bra läkare.

Töse: Jag kan bara beklaga att ännu en har blivit/blir misskött av vården...! Jag har inte haft så högt TSH som du hade, tror jag låg på 16 när jag mådde som sämst. Men det var liknande för mig, att det kom fort. Fast jag började äta levaxin redan under graviditeten. Det skulle "gå över" efter ett tag enligt läkaren, men det gjorde ju inte det, vilket jag nu förstår att deg inte skulle göra då jag har antikroppar. Jag fick också höra att det nog var stress som gjorde att jag mådde dåligt, för så dåligt kunde jag inte må "bara" pga sköldkörteln. Suck! Mitt tips är att läsa på så mycket som möjligt om detta så du känner att du har koll, för många läkare har det inte! Och, som Jättekul skrev, stå på dig! Lycka till!

Töse: Många av de symptom du beskriver kännar jag väl igen. Det finns ju en lång lista på symptom, vilket inte är konstigt med tanke på att sköldkörteln typ reglerar hela kroppen. En läkare (en av få bra jag träffat, som tyvärr bara var inhyrd på VC) förklarade som att det är kroppens gaspedal. Lätt att förstå att man inte mår bra om den lägger av...

Jättekul: Det är lite samma med den läkaren jag har nu. Hon känner till att man ska ligga nära 0 men är ändå tveksam om jag ska öka dosen när jag låg på 2,5. Nu ska jag ta nya prover i maj och om de fortfarande ligger runt 2 ska jag "kräva" att få äta högre dos. Jag mår nog bättre än på länge men tror (hoppas) att jag skulle kunna må ännu bättre. Man vänjer sig ju, tyvärr, vid vissa saker också.

Tycker det låter som en väldigt bra idé att tipsa Uppdrag granskning om hur vården fungerar när det gäller denna vanliga sjukdom!

Jättekul: Ja, det är sant!

Jag måste säga att det är även jobbigt för de som står bredvid, min sambo har tyckt att det varit jättejobbigt när jag mått som sämst. Han har frågat om det är så att jag kommer kollapsa snart eller vad som kan hända när jag fått såna "attacker" när det känns som all ork bara tar slut... Och jag vet ju inte vad jag ska svara för jag vet ju inte själv.  Det är ju jättesvårt att beskriva alla symptom också och den där känslan av att "något är fel".