Har du varit nästan "död" och kommit tillbaka vad hände?

jag med. vilket jag skrev om nyss i tidigare tråd. 
kommer ihåg allt. fantastiska upplevelser, och man fick mycket självinsikt och visdom av det. 

allt går lungt o fint till. man märker inte när man lämnar kroppen. man bara står där på tunnelns kant som omgavs en mörkt röd? varm färg. det är svårt att beskriva förgen där. kanske något av orange inblandat?  och man mottags av dom man känt som också avlidit. man känner igen dom, så som de såg ut. dock upplevde jag dom friskare och kanske något yngre. . dom har kläder på sig. detta fick jag uppfattningen av att det berodde på att man skall känna igen dom, när dom mötte upp en.

man får oxå en stark känsla av fall man gjort rätt i sitt liv.  tankemönstret bestod av känslor. det var så man kommunicerade. via tanken. 
dom man känt stod uppradade som en mur mot ljuset, som fanns bortom tunnelns slut. det var ett mycket bländande ljus. ett stark varmt ljus, som man uppfattade att man bara MÅSTE komma till. 
i mitt läge fick jag inte detta. jag blev hindrar av alla jag känt i tunnelns slut. de stod uppradade för att hindra mig att gå vidare.
jag förstod att detta ljuset var något mycket fint. bra. där är vi själar. så uppfatta jag det som. 
jag försökte ta mig fram, men hindrades. 
min närmsta anhörig stod bredvid mig på högra sidan. 
man får en stark känsla från "alla", att det inte var dags då. att man måste tillbaka. jag ville inte detta. inte när jag fått träffa alla, och såg det underbara där borta. 
ang ljuset, glömde jag nämna att det va så himla stark, så man kan beskriva det så att de flesta blev skuggade. ljuset var ju bakom "dom", och man kan jämföra det med att solen lyser mycket starkt på en person bakifrån. då blir denna person skuggad. 
färgerna var iallafall  makalösa!
jag tror inte på någon skärseld. 
däremot kan man få en glimt av "helvetet",  och det låter dumt att säga helvetet, men jag tror glimten av att sett det, betyder att man skall ta mer hand om sig. omvandla sitt liv, få ny inblick i saker. i mitt fall, fick jag en mycket mörk röst som pratade med mig. jag ifrågasatte varför jag ej fick stanna kvar. jag minna att jag blev förtvivlad. för jagville komma vidare där. det var en underbar känsla.
jag förstod dock att det inte var min tur.
röster gjorde klart för mig, att jag skulle ta hand om mitt liv. detta var en frågeställning i syfte att skapa skam hos mig. vilket hjälpte.

när man sen kommer tillbaka, går allt jättefort. man kastas tillbaka i kroppen. det blir som en smäll när man är tillbaka i kroppen, och man är väldigt medveten om att man är tillbaka.
man tar dom första andetagen vilket är jobbiga andetag, sedan förstår man att   man är i  sin kropp igen,,

jag har alltså kopierat detta från tidigare tråd jag skrivit i. sedan har jag lite snabbt lagt till en större sammanfattning.