Nu jäklar tänker jag knäcka städkoden!

Ledig. Laddar inför tre tolvtimmarspass på raken + ett 10,5-timmarspass. Start imorgon. Försöker värma mig med kaffe och en brasa.

nope, sånt har vi inte. Får nöja mig med en vanlig helg, sen drar vi igong veckan med ett par elvatimmarspass igen. Måste verkligen göra något åt schemat. Jag är för gammal för att jobba på det här sättet.

Halloj! Ser att ni kämpar på i med- och motvind, heja!

Själv fick jag mocka och fixa mat och vatten till hästarna efter mitt 12-timmarspass. Min medryttare, hon som brukar vara här och hjälpa mig städa och organisera, jobbade extra på den lokala ridskolan i morse. När hon skulle ta ut den äldsta hästen till hagen så dog han och ramlade på henne i stallet, så hon skadade armbågen. Sorgligt, men han var iaf väldigt gammal i hästår mätt. Hans ägare har haft honom i 29 år, måste kännas hemskt att mista en sådan livskamrat!

Ur ett egoperspektiv var det dock riktigt illa att den skadade armbågen sammanföll med min helsikesvecka på jobbet, där jag gör 42 timmar på 4 dagar.

Jag tog ett stort steg över tvätten när jag kom hem, men det stod iaf middagsmat och väntande. Nu tror jag att jag ska stoppa i en maskin som jag kan hänga i morgon innan jag åker till jobbet.

 

Jösses vad trött jag är! Måtte jag hålla mig vaken tills tvätten är klar och jag kan slänga arbetskläderna i torktumlaren! Blev tvungen att paniktvätta mina enda arbetsbyxor eftersom jag såklart fick monstermens halvvägs in i tolvtimmarspasset. Hur gammal är jag? 14 liksom?

Maken somnade med barnen och jag vill inte be honom vakta. Kanske jag väcker honom om jag känner att jag inte klarar av att vara vaken längre.

Men ååååååå jag tvättade plånboken!

Jag har jobbat tolv timmar, men det blev iofs lite (mindre trevlig) städning på jobbet... En kund skar sig på sin nyinköpta frys och blodet stod som en fontän från handen. Jag fick baxat in honom i väntrummet och lade tryckförband. Vem tror ni fick städa upp den halvmeterstora pölen med blid som hunnit ansamla sig på bara några sekunder? Måste lägga in till chefen om att vi får skaffa ordentliga saneringskit om vi ska ta hand om sånt här.

Plånboken klarade sig nog inte, men mitt pass klarade sig. En femhundring blev mysko färgad av plånbokens skinn (jag som typ ALDRIG har kontanter), jag måste testa om den går att betala med imorgon på jobbet.

 

Kram! Vet precis hur det känns, jag är där själv just nu. Jag har en sån där coach, i form av min medryttare som är skoningslös på att röja. GULD värt! Om du bor i Uppsalatrakten kan jag hjälpa dig, annars rekommenderar jag att lyssna runt lite bland vänner och bekanta. Liksom med psykiska problem är detta med att vara en "kass hushållerska" ganska tabu, upplever jag, men när man pratar om det så märker jag att många, många, många har detta problem. Kanske du hittar någon som har lättare att städa hos någon annan, eller som kan hålla handen mentalt?

Just nu är jag ledig två dagar och ska försöka hinna ikapp med allt som jag inte hunnit/orkat när jag jobbat. Tog sovmorgon till 11 och började med att fixa köket när jag satte på kaffet. Den tiden brukar gå jämnt ut. Mitt mål i dag är att få köket tiptop på ytan och det är ganska mycket att göra. När jag druckit mitt kaffe ska jag samla ihop förpackningsåtervinningen och pantflaskorna, så jag blir av med dem. Barnen ska ha en kompis med sig hem från skolan och jag tänkte att vi skulle baka som belöning när köket är fräscht.

Jag tror att vi alla har lite olika grundproblem som gör att vi har svårt att hålla hemmet glänsande och stökfritt. Ibland är det tidsbrist, ibland orkbrist, ibland föreligger det handikapp som innebär att man har svårt att sätta igång osv. Själv har jag problemet att jag är en utpräglad allt-eller-inget-människa, som därtill är väldigt slarvig. Dessutom är jag lat. Jag fastnar alltför lätt i tanken att jag vet att det tar 16 timmar att få hela huset i det skick jag vill och då blir det för övermäktigt. Det tar LÅNG tid att ändra på invanda beteendemönster, ge inte upp! Själv har jag på drygt ett år lyckats med att ha köket fint en gång om dagen flera gånger i veckan samt att hänga upp mina jackor i hallen/garaget. Det låter futtigt för andra kanske, men för mig har det varit ett hårt jobb och det gör stor skillnad.

Mitt tips är att du delar upp dina rensningsprojekt i mycket mindre bitar. Tänkt inte: "nu ska jag rensa mina papper", ta en slumpmässig pappershög som är 2 cm tjock och gå igenom den, sen är det bra. Se till att du innan har skaffat plats för de rensade sakerna. Jag har tidskriftsamlare i en bokhylla i hallen med olika kategorier av papper - hästen, bilarna, skola, försäkringar, kvitton osv efter behov.

 

Nu gav jag upp hoppet om att maken skulle ta ned adventsstjärnorna i köksfönstret som jag bett honom och gjorde det själv.

Tror jag ska göra ett seriöst försök att få med alla på en-kvart-om-dagen-röj. Om det lyckas blir det ju totalt sett en timmes städning om dagen. Är det oetiskt att ställa ultimatum och tvinga dem? Jag kan leva med att vara arbetsledare, men det här med att jag ber om hjälp och det bara ignoreras tär så förbannat på mig. Min upplevelse är att det är mycket enklare känslomässigt att bo ensam och behöva göra allt, än att bo med någon som sviker hela tiden.

Sy en tygtub med dragsko upptill och nedtill? Så snörar du ihop den där nere och hänger upp den i sopskåpet så du kan knöla ner plasten uppifrån. När det är dags att tömma så tar du ut tuben, snörar upp botten och trycker ut allt i en vanlig plastpåse?