Vi som väntar smått i September 2012
Sunliight skrev 2011-12-27 21:58:34 följande:
Okej! Vi alla tänker olika

(och tur är väl det!) Jag är också skilsmässobarn, hade inte speciellt mycket kontakt med min pappa som liten. Detta är inget jag någonsin har lidit av. Det har funnits andra manliga förebilder i min familj (bror, morfar, osv). Jag har alltid haft det bra med min mamma som varit ensam. Under några år under min tonårstid så hade hon en man vi bodde med, och det funkade bra. Jag accepterade honom osv. Just för att jag har haft det så bra utan pappa kanske det gör det lättare för mig att välja att vara själv? Det är inte det bästa, det vet jag. Men tar man en titt på dagens samhälle så är det inte som det var förr. Folk separerar, är homosexuella (har INGET emot det) osv. Så tror inte mitt barn går under för att jag är ensam

det är iaf inte ett själv för mig att göra abort. Men det är en stor fördel om man har stöttning av familjen!
Jo, det har fungerat bra. Men jag och min pojkvän är överens om att det är bäst för barnet med oss tillsammans. Jag skulle inte vilja vara ensam med ett barn heller, men det klart att jag aldrig skulle stanna i ett förhållande som jag inte trivdes i för barnen, skulle däremot inte ge upp lika lätt. Jag har ettpar vänner som precis fått en dotter, och hon kommer växa upp i en underbar familj, även fast hon har två pappor och ingen mamma. Men eftersom jag är i den sits jag är och älskar honom skulle jag inte äventyra vårt förhållande för att han inte vill ha barn nu. Det är givetvis ett gemensamt beslut att få en liten bebis, han skulle aldrig tvinga mig till något jag inte vill och jag skulle aldrig tvinga honom till något heller. Men tror att en familjemedlem skulle välkomnas in i våra liv faktiskt.